Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus: Farväl, herr B. Tack för de här åren.

Det var med skuldkänslor jag var ute och kryssade där. Jag älskar ju egentligen herr B och ville innerst inne inte ha någon annan. Men vi fick problem tillsammans som inte lät sig lösas.

Så jag gav mig ut på nätet. Det är ju där man hittar nya nu för tiden. Med darrande fingerspetsar klickade jag mig fram på tangenterna.

Det blev kärlek vid första ögonkastet. Herr H var nästan allt jag drömt om. Yngre, fräschare och utan extrakilon, snygga linjer, som en friidrottare med sexpack. Jag började nästan dregla. Åh vad jag ville ha!

Vi stämde träff. Det är allt lite pirrigt när man bara setts på nätet. Man vet inte om det kommer stämma IRL. Men herr H var ännu bättre än på nätet. Kärleken var total!

Det var inget att snacka om, Herr H fick följa med hem. Det är vi nu. Herr B får bo kvar tills han hittat ett annat hem, jag kastar inte ut honom hur som helst efter de här åren. Men det är som det är.

Herr H är en Humbaur Spirit 2012, ser nästan oanvänd ut och väger bara 700 kg. Med herr H får jag köra en rejält stor häst eller två D-ponnyer. Eller en ganska stor häst och en shetlandsponny. Det duger så som livet ser ut just nu.

När jag ser herr H fylls jag av bubblande glädje. Ni vet när man vaknar upp ur en mardröm, och så tänker man ”åh vad skönt, det var bara en dröm”. Det är den lättnaden jag känner när jag tittar på min nye vän. Det är rätt skönt ändå att vara på rätt sida av lagen.

Saga var väldigt tveksam till Herr H först, eftersom han saknar sadelkammare. Jag ska erkänna att jag också var brydd över den lilla detaljen. Men när jag såg hur mycket plats det var där framme, man skulle kunna dansa tango där. Och när jag la plåster på såren med något som Saga velat ha länge -ett tävlingsskåp! Då blev även hon kär i herr H.

Nu är det säkert några som kvider ”åhh varför tog hon inte ett annat körkort istället” och tycker att det här var en tunn lösning. Ja, kanske är Herr H bara en tillfällig toyboy som jag kommer ha ett tag. Det kan bli nödvändigt för mig att få köra två stora hästar, men jag kommer inte på ett bra tag ha tid att sätta mig i skolbänken, och så är jag fortfarande jävligt förbannad på Transportstyrelsen. Jag har överklagat att de tog avgift trots att jag inte ens fick sätta mig bakom ratten, vi får se hur det går.

Nu ska ni slippa läsa om mina transportproblemen mer! Nu hoppas jag att  herr B hittar någon ny han också. Det är han värd, han som varit en trogen vän och aldrig krånglat, och han är ändå väldigt välbehållen och fräsch han också, och inte direkt lastgammal. Han tar 1050 kilo. Vill du ha ett  fint och stabilt  Böckmann Duo 2008 med sadelkammare så hör av dig.

Ponnymamman önskar er alla en härlig sommarvecka!
/Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus