Fick äntligen dispens att tävla paradressyr

Marléne Engström har kämpat i flera år för att få dispens att tävla paradressyr. Först fick hon dispens att tävla vanlig dressyr, därefter blev hon beviljad att tävla paradressyr, men när hon ansökte om förnyad dispens 2018 tog det plötsligt tvärstopp. Hon överklagade då till tävlingssektionen men fick nej även där och så har processen fortsatt med avslag på avslag – fram tills nu. Efter alla turer har Svenska Ridsportförbundet till slut beviljat henne dispens i paradressyr.
– Det står ”tills vidare” på nätet och jag hoppas verkligen att det är så. Nu kan jag äntligen åka ut och tävla med mina stallkamrater och ha roligt som alla andra, säger en glad Marléne Engström som genom åren växlat mellan hopp och förtvivlan.

Föll av in i sargen

Marléne Engström skadades hösten 2005 när hon ramlade av sin häst under en hopptävling. Hon föll rakt in i ridhussargen med sådan kraft att flera bröstkotor krossades och ryggmärgen klipptes av. I ett enda slag blev hon förlamad från armhålorna och nedåt, utan några som helst förhoppningar om bättring. Att hon skulle upp i sadeln igen rådde det dock ingen tvekan om.

Men eftersom hon saknar både känsel och all styrsel från axlarna och nedåt är hon beroende av en specialsadel för att ens kunna sitta på en häst.
– Jag har försökt förklara detta många gånger för förbundet, att utan min specialsadel är det som att lägga en fotboll på hästen och tro att den ska ligga kvar när den rör sig, berättar Marléne Engström.

”Känslig fråga”

Att det har varit så svårt att få igenom dispensen tror hon beror på en rad faktorer. Motiveringarna till avslagen har mestadels handlat om att specialsadeln inte faller inom ramen för de pararegler kring utrustning som är uppställda av FEI.

Att Marléne Engström helt saknar bålstabilitet och mobilitet i underkroppen har på något underligt sätt inte tagits på tillräckligt allvar, eftersom förbundet gör undantag från FEI-regler i andra fall, menar Marléne Engström.
– Jag har hela tiden haft en god dialog med tjänstemännen på förbundet, men jag har förstått att det här är svåra och känsliga frågor. Bland annat tror jag att det har funnits en rädsla för att det ska komma fler som vill rida med samma typ av specialsadel och att det ska ge tävlingsfördelar.
– Men för mig handlar det inte om några fördelar, för mig är det enda sättet att sitta på hästryggen. Jag kan inte reglera eller korrigera min underkropp över huvud taget. Det är min neurologiska status som gör att jag är helt beroende av min specialsadel för att kunna rida.

Mästerskapsdrömmar

Marléne Engström är sugen på att komma ut och tävla så snart som möjligt och drömmer om en framtida parakarriär med sikte på mästerskap. Men då med en annan häst. Först vill hon njuta av tiden hon har kvar med 19-årige hästen Leon, som har varit hennes bästa vän i sex år.
– Han är hur pigg och glad som helst, men det är mycket som ska stämma för att jag ska komma ut på tävling. Bara det att kunna gå på toa på tävlingsplatsen måste fungera. Men jag vill i alla fall ha möjligheten att starta när jag kan och vill – och jag vill kunna ha träningsmål som alla andra, avslutar Marléne Engström.