Fredrik Jönsson efter tävlingsdebuten: ”Allt finns där”

I fjol blev han familjen Jönssons första svenska mästare när han kammade hem guldet för children i Falsterbo. Under torsdagen startar 14-årige Emil Jönsson sitt första junior-SM på Mantorp Hästsportarena. Han hade tänkt rida childrens-SM också, men när familjen kom hem efter EM hade anmälan gått ut och någon efteranmälan var inte möjlig.
– Det blir spännande. Jag kanske inte kan tänka att jag ska vinna, utan jag får gå in och lära mig. Så jag är redo för att rida på riktigt nästa år, säger Emil Jönsson.

Han startar både med guldhästen från i fjol, Be Special (KWPN val f-06 e Chacco Blue-Indoctro, uppf J G E. Delissen, äg JJ Horse Training & Coaching), och farfars häst Quintinus SN (SWB val f-09 e Quinton-Argentinus, uppf Birgitta Jonasson, äg Jan Jönsson). Både pappa Fredrik Jönsson och mamma Piia Pantsu Jönsson är med och coachar.
– Jag tror inte på skimmeln (Quintinus, red anm), den är inte bra nog, men det är en häst att skapa erfarenhet med. Den andra hästen är bra, men det är ju ett snäpp större nu. Vi får väl se om Emil får fart på den, han har bara ridit en 1,40. Vi får se och lära, säger mamma Piia.

– Be Special är en försiktig häst, men den saknar lite motor. Så det beror lite på hur Emil lyckas driva fram honom, fortsätter hon.

Hur jobbar ni för att dra igång den där motorn när ni värmer upp?
– Vi tänker mycket som Henrik von Eckermann. Vi jobbar med att ändra position och tyngdpunkt, högre och lägre. Och att alltid behålla drivet och få honom på bakbenen i svängarna. Be Special är en lite äldre herre och något sävlig, och han behöver motiveras.

Pappa Fredrik är taggad inför sonens SM-start.
– Det är jättekul, han är på hugget. Han har blivit ganska duktig på att rida på sistone. Det är inte så att det alltid går bra, han gör ju stora misstag, men på det stora hela har han lärt sig mycket. Han vill lära sig. Sedan är han ganska hård i psyket också.
– Han tar när det går dåligt för honom, eller att han blir tillsagd, och att det går bra. Det blir inga stora känslostormar, utan han kan hålla sig till fakta.

”Allt finns där”

Fredrik startar själv flera hästar i kringklasserna. Bland annat gjorde han under onsdagen tävlingsdebut med nya framtidsstjärnan Conrad (f-12 e Contendros-Carano, äg Malin Josefsson, Sven-Åke Lindberg och Fredrik Jönsson) som han hoppas ska ta honom tillbaka till de stora mästerskapen igen. Ekipaget hann precis göra en runda i 1,30 med ett par ner innan himlen öppnade sig över Mantorp Hästsportarena.
– Det kändes väl sådär. Han var lite spänd och använde inte kroppen. Men han var ganska avslappnad och i stort sett var det okej, säger Fredrik om rundan.

Att hästen kan vet han, men de har trots allt inte tränat ihop i mer än sex veckor.
– Man får ge det lite tid. Det är bara träning som gäller.

Sökandet efter en möjlig mästerskapshäst efter den tragiska förlusten av mästerskapshästen Cold Play har inneburit närmare 70 provridningar, varav kanske fyra har varit intressanta. Efter att ha haft Conrad hemma på prov fick den känslige skimmeln stanna i stallet. Conrad var dock inte okänd för Fredrik som spanat in hästen ett tag och varit på gång att prova den.
– Men då har den rest sig, sprungit åt ett annat håll eller skenat iväg, och då har jag tänkt att det får vänta till en annan gång, säger Fredrik med ett leende.

Till slut blev provridningen i alla fall av och det klickade direkt. Conrad har tidigare ridits av  fälttävlansryttaren Malin Josefsson men passar inte som fälttävlanshäst. Den har ett extremt flyktbeteende och har stuckit iväg med Malin i sadeln. Hon fick inte stopp på honom, berättar Fredrik som tror att hästens känslighet kan bli till en styrka i banhoppningen.

Att han vet så mycket om hästen är också en trygghet.
– Den är hårt tränad för att gå fälttävlan i flera år. Den har fysiken, den kommer inte att gå sönder. Jag har sett honom hoppa väldigt stora hinder, det gör den jättelätt. Allt det finns där, säger Fredrik som själv känt på Conrads kapacitet.

– Han har en jäkla skön galopp och det är jättelätt att komma till hindren. Lägger man upp ett hinder på 1,60 så hoppar den ungefär som den hoppade 1,30 idag. Kliv, säger Fredrik och gör en liten handrörelse över ett ”lufthinder”.
– Det gör den hur lätt som helst. Det är väldigt skönt. Sedan är det många bitar som ska falla på plats, men det finns där.

Vatten är en utmaning

Hästen är dessutom inte tävlad särskilt mycket, eftersom Malin Josefsson inte har fått den att hoppa vatten så bra, berättar Fredrik. Något som känns igen från resan med Cold Play. Fredrik fick jobba hårt för att göra den storhoppande valacken till mästerskapshäst, under lång tid ville Cold Play nämligen inte gå nära vatten.

Hur tänkte du där?
– Det känns kanon, det var därför jag tog den, skrattar Fredrik.
– Skämt åsido, den hoppar vattenmatta varje dag, innan sprang den åt sidan. Så det har redan blivit bättre.

Den hoppar alltså vatten?
– Ja, den hoppar stora vattengravar, men den vill inte hoppa i vatten. Men nu ska den ju hoppa över vatten.

Känns det för stort att säga att du kanske har hittat nästa mästerskapshäst?
– Nej. Det är klart att jag sticker ut hakan lite när jag säger det, men jag tror att jag har hittat en riktigt bra häst. Däremot kan vi inte veta hur bra den är. Nästa år så vet vi det.

Målsättningen är att hoppa ”svensk svår klass” i höst. Sedan blir det troligtvis någon tur utomlands till våren. Förmodligen till Spanien i några veckor, ”så att man kan hålla på lite”, berättar Fredrik.
– Då kan man träna lite grejer och se till att man hoppar fem olika vattengravar på fem olika banor. Så allt det där blir gjort.

Vad ska du och Conrad hem och öva på nu?
– Vi ska nog öva lite på allting. Dels ska jag få honom att använda sin kropp lite bättre, så att han får en längre överlinje och tar bettet lite längre fram, för då hoppar han fint med sin rygg. En del av det kommer av att han blir lite spänd också, så man får jobba lite med hans hjärna också – så att han känner sig avspänd och trygg.

Hur jobbar du med hans hjärna?
– Man håller på mycket. Man får spendera lite tid med honom, så han förstår en och inte blir rädd så att flyktbeteendet tilltar. Men jag gillar ju att pilla, jag gillar att hålla på.

En känsla av vemod

Att följa OS på hemmaplan har varit en pärs. Samtidigt som han delar guldglädjen har det också funnits en känsla av sorg.
– Det har varit oerhört glädjande med sådana fantastiska framgångar, men det är klart att det kunde skölja över en ett visst vemod för egen del. Det var ju det jag siktade på. Nu har det varit och nu är det definitivt över, även om det var över för mig redan i mars. Någon sådan liten känsla fick man, säger Fredrik.

– Men det var helt fantastiskt, jag var helt utpumpad, speciellt efter laghoppningen. Man blev ju lite orolig innan Peder red och sedan fick McLain till en jättebra runda, då tänkte man: ”Fan, nu gäller det!”
– Han hade lite att gå på, men det var ändå bara några hundradelar. Det var inget att gå på egentligen. Börjar man kalkylera med att man har något att gå på där, då är man för långsam. Det är helt enkelt ”jag måste rida snabbare än McLain”, och nu gjorde han det lätt. Men man tänker ju ”fan om han får någon jävla halvhalt”, säger Fredrik.

– Det var jävligt starkt gjort, men man var ju svettig hela den där omhoppningen. Jag tyckte att de var så värda att få det där guldet.

Har du sett filmklippet med Henrik och Malin?
– Ja, fy fan vad spännande och så kan man inte göra någonting. Det är bara att hoppas. Han har tränat omhoppning i ett helt halvår, nu får han fan blåsa på.