Genomgripande om ponny

Svenskt ponnysports programförslag för framtiden

Innehållsförteckning:
1. Inledning – Syfte & Mål med programförslaget
2. Tränarnas roll
3. Barn och ungdomars ålder på ponny
4. Bedömningar (inkl stil) och tävlingsformer för barn och ponny
5. SM – regler och genomförande
6. Bilaga – Riksidrottsförbundets riktlinjer 2014-01-09

1. Inledning – Syfte & Mål med programförslaget
Svensk Ponnysport (SPS) – forum för ponny- och ungdomsryttare – har tagit fram detta första programförslag i syfte att det skall utgöra ett underlag för diskussioner med Svenska Ridsportförbundet samt för SPS eget arbete med svensk ponny- och ungdomssport.

SPS kommer löpande att uppdatera programförslaget med fler punkter och områden efterhand i syfte att utveckla ponnysportens alla delar. Dokumentet har utarbetats av SPS styrgrupp (ca 20 personer) i huvudsak men med hjälp av forumets medlemmar (>3100) i några av de enskilda förslagen. Programförslaget är ett levande arbetsdokument som inte är ”hugget i sten” men styrgruppen konstaterar att det finns ett mycket stort stöd och enighet, bland våra medlemmar i forumet, för de flesta av de enskilda förslagen och därmed också för programförslaget som helhet.

Vissa av punkterna är helt färdiga och skulle kunna användas i skarpt läge direkt, medan några andra behöver tydliggöras, dock är intentionerna tydliga i varje punkt.

Svensk Ponnysports målsättning är hög och programförslaget är enbart ett litet steg på den långa vägen mot en än bättre, än tryggare och än roligare ponny- och ungdomssport. Kortsiktigt är målet att programförslaget skall ligga till grund för regelverksändringar med så kort varsel som möjligt samt att SvRF och SPS når en enighet kring svensk ponny- och ungdomssports riktning, mål och medel.

Långsiktigt vill SPS se en positiv utveckling av såväl medlemsantal, antal tävlande och ännu bättre resultat i internationell konkurrens. Vi vill nå en högre kompetensnivå hos såväl tävlande ekipage som hos teamen runt dessa, våra tävlingsarrangörer och inte minst våra tränare. Vi vill skapa en miljö där transparens, delaktighet, analyser och utvärderingar är naturliga inslag i allt arbete vi gör inom svensk ponny- och ungdomssport.

2. Tränarnas roll för ponny- och unga ryttare
Tränarens roll är den enskilt viktigaste påverkansfaktorn för att utveckla och utbilda barn/ungdomars ridning och kunskaper om hästhållning i ett brett perspektiv.

För att höja nivån och utveckla sporten för framtiden så måste tränarna involveras betydligt mer avseende de yngre ryttarna. För hur man än vänder och vrider på det, så är det tränarna ute i landet, vecka ut och vecka in som verkligen kan påverka utvecklingen av ryttarna, hästarna och sporten.

Inte bara genom sina faktiska träningar utan genom deras erfarenhet i helhetsupplägg för häst och ryttare i olika utvecklingsfaser. Det gäller allt från val av ”rätt” ponny/ häst vid olika tidpunkter, träning och tävlingsupplägg, hästhantering, veterinärt m.m. De är dessa som kan utveckla/utbilda, skapa värderingar och kultur på riktigt, utifrån visioner och mål uppställda av utbildningsansvariga för svensk hoppsport.

Grundsystemet C-, B-, A tränare är en solid och bra plattform men (oavsett utbildningsnivå på tränarna) så finns det givetvis en inbördes stor skillnad bland dessa. Helt naturligt har man som tränare olika intresse, inriktning och ambitionsnivå, ex fokus/specialitet på unghästar, grund/hobbyträning, elitsatsningar, ponny m.m. Denna marknad fungerar till stor del väl, tränarna har full frihet att välja sin inriktning/specialitet och konsumenterna väljer vad de eftersöker utifrån nivå, ambition och häst.

Dock så anser vi att systemet skulle behövas kompletteras gentemot ponny- och yngre ryttare, med tyngdpunkt på dem som vill utvecklas som tävlingsryttare. Utöver vikten av att tidigt fånga upp dessa och att de i unga år ges möjligheten till att lära sig rätt från början, så krävs det också ett intresse och kunskap om att träna yngre elever.

Förslag till en kompletterade tränarorganisation för ponny- och unga ryttare
Vi föreslår att man kompletterar nuvarande tränarsystem med en fördjupad inriktning på barn och unga ryttare. Ett enkelt system som premierar tränare som både vill och jobbar systematiskt enligt en utarbetad utbildningsplan och nå de mål som är uppställda av ansvariga för svensk hoppsport.

1. I ett första steg så föreslår vi att man skapar ”Utvecklingsgruppen för tränare till tävlande barn och ungdomar” (om behov finns kan man tänka sig steg 2 där det finns en utbildning som innebär att det inrättas en specialtränarlicens med inriktning ponny- och unga ryttare)
2. Förbundets ”ponny/unga ryttare – ansvarig” i kombination med en utsedd utbildningsansvarig för den här gruppen – tävlande barn och ungdomar gör en inventering av vilka tränare som både i dagsläget tränar många yngre ryttare och tränare som har intresse av att bidra och utveckla den här åldersgruppen.
3. Sätta upp ett sammanhållande ramverk och utbildningsplan, innefattande delmoment och utvecklingstrappa som tränarna har som stöd för att utveckla de yngre ryttarna.
4. Utöver löpande kommunikation med ”Utvecklingsgruppen för tränare till tävlande barn och ungdomar” bör den här gruppen samlas minst en gång per år, för att kunna uppdatera målsättningar och handlingsplaner, fortbildning och sist men inte minst ge ansvariga på förbundet en samlad och bred bild från tränarna om status ute hos landets yngre ryttare. Den återkopplingen är av stor vikt för utbildningsansvariga om vilka insatser man bör lägga fokus på.
För att inte skapa merarbete borde detta kunna förläggas i samband med ordinarie fortbildningstillfälle för tränarna.
5. Den löpande kommunikationen och dialogen är av stor vikt och ett viktigt verktyg för ”ponny/unga ryttare – ansvarig” och utbildningsansvarig. Den bör på ett enkelt sätt kunna skötas digitalt och gör att man skapar en gemenskap för gruppen där man kan rådgöra och utbyta idéer med varandra. De är också en viktig del för att skapa identitet både som grupp och som tränare.
6. Ge status till dessa tränare, dvs. att de i sin marknadsföring kan använda titeln/grupptillhörigheten. Det innebär att de själva kommer känna ett större ansvar att bidra.

Ovanstående ger ansvariga på förbundsnivå, ett enkelt men kraftfull verktyg att kunna driva utvecklingen med en större bredd och kontinuerligt stämma av status.

Ett kompletterande system skulle även bidra till att alla ”nyanlända” i sporten ges en vägledning till vilka tränare som har fokus på de yngre ryttarna, vilket gör val av tränare enklare. En stor del av den osäkerhet som många gånger råder hos de familjerna skulle sannolikt avta, vilket innebär att fler skulle anta den utbildningsplan som finns uppställd.

Utöver ”Utvecklingsgruppen för tränare till tävlande barn och ungdomar” föreslår vi ytterligare en idé som stärker tränarens roll och ansvar.

Tränarens namn i startlistor på tävlingar
Detta förekommer utomlands och genom den möjligheten så synliggör man de tränare som vill ta ett större ansvar och står bakom sina elever. Det ger också en vägledning för konsumenterna om vilka tränare som är mer aktiva och tar ett större ansvar. Uppgivande av tränare ska vara frivilligt och självklart bygga på en överenskommelse mellan ryttare/tränare.

3. Barn och ungdomars ålder på ponny
Nuvarande åldersgränser för ponnyryttare är:
B-ponny högst 13 år (fälttävlan och dressyr 14 år)
C- och D-ponny högst 18 år
Avdelning B har ingen åldersgräns

Vårt förslag är att man behåller nuvarande åldersgränser av följande skäl:
Övergripande anser vi att ridsporten ska vara en breddsport och att man ska arbeta med att göra den attraktiv för många. Det ska finnas flera olika möjligheter att komma in i sporten på ett enkelt sätt oavsett ålder. Vi vet också att det råder en stor konkurrens och utbud från både andra sporter och fritidsaktiviteter för barn och ungdom. Att införa nya åldersregler för ponny som innebär begränsningar vid olika tidpunkter anser vi vara förödande och bör noga övervägas för att säkerställa att konsekvenserna inte blir att vi mister en stor del av rekryteringsbasen till sporten. Det påverkar hela ridsporten som bransch och en krympande ekonomi som helhet.

Enligt uppgift i media har det framkommit att nedan är det som diskuteras som underlag till kommande förslag.
1. Att begränsa insteget till sporten genom att barn (upp tom 12 år) oavsett storlek på ponny/häst i princip inte ska få tävla på riktigt (specialbedömningar, avd. B).
2. Att begränsa antalet ”riktiga” tävlingsår på ponny till 3 år (13-16 år).
3. Att införa en ny ålderskategori för ponny (17-20 år) som enligt vår bedömning innebär en begränsning då underlaget till egna klasser knappt kommer att finnas i stor del av landet, vilket kraftfullt marginaliserar ålderskategorin. Intresset kommer att vara lågt, och sannolikt kommer ålderskategorin med automatik försvinna på sikt.

Vår bedömning är att om ovan eventuella nya åldersregler införs, så kommer de få konsekvenser för rekryteringsunderlaget. Det kommer att bli färre som tar steget in i sporten, om människor resonerar enligt nedan, vilket vi bedömer att tillräckligt många gör.
1. Barn och familjer kommer helt sonika att välja bort ridsporten till förmån för en annan sport. Redan idag krävs det både pengar och tid för att kunna utöva sporten. Med begränsningar ovan blir det än svårare, dyrare och med en mycket lång transportsträcka för att komma in i sporten på ”riktigt”.

Människor väljer och är intresserade av en sport (oavsett sport) för att de givetvis gillar sporten, men en stor del av en sport är dess regelverk – om man väljer att vilja utöva tävlingssport. Hade regelverket hela vägen gått ut på att tävla mot sig själv (avd.B, specialbedömningar) hade det kanske varit annorlunda. Men, i och med det här förslaget så innebär det för de som gillar den ”riktiga hoppsporten – med de riktiga reglerna” en lång transportsträcka innan det blir på riktigt. Av den anledningen, i konkurrens med övriga sporter (barn håller oftast på med fler sporter i den här åldern) – så är vår bedömning att många kommer välja bort.

2. Generellt kommer färre att välja att gå in i ponnysporten mot bakgrund till att antalet ”riktiga” ponnyår minskar. Det blir både en ekonomisk och känslomässig fråga. Att investera i något för en kort tid kommer att avskräcka många.
Tittar vi på de som inte valt bort sporten (punkt 1) men valt att avstå att köpa en ponny pga. ålders/tävlingsregler, och i stället hållit upp intresset genom ridskola eller jämförbart. De ska nu med 3 år i bästa fall, investera inte bara i en ponny utan i en tävlingsponny utan att ryttaren/familjen har någon större erfarenhet av tävling och sannolikt inte av en tävlingsponny.
Utöver att många kommer avstå den investeringen/risken så är vår bedömning att det är en kort tid för många, att utan tidigare erfarenhet lyckas komma upp på en högre tävlingsnivå. Vi ser redan idag att de som är i topp på C och D – ponny har gjort många starter/ponnyår antingen på B eller C ponny i tidig ålder, dvs. i 10-12 årsåldern. Det är bara att gå in och studera statistiken på TDB för de senaste åren.
Det finns givetvis många olika val, men det är uppenbart att begräsningen av åldern enligt ovan, definitivt kommer innebära att färre går in i sporten och att vi får fram färre ryttare på en högre nivå.

3. Man biter sig i svansen om man tror att begränsningarna i ponnysporten gör att alla kommer att köpa/rida häst. För familjer utan hästbakgrund är det ett mycket större och svårare åtagande att köpa en stor häst än en ponny. Barnen är inte tillräckligt stora för att hantera en stor häst, det kräver mer uppbackning i form av tränare m.m. Den enklare vägen in i sporten via en ponny försvinner och många kommer att avstå, förlora intresset och konsekvensen är att man även här tappar ryttare jämfört med idag.

4. De familjer med barn i åldern 13-16 år som väljer att köpa häst och hoppar över ponny i och med begränsningarna.
Bra, de är kvar i sporten! Risken är dock stor att vi även här får ett bortfall av utövare. De är en för många känslig ålder. I den här åldern är det varken enkelt att rida stor häst, eller att nå framgång. Många kommer att tröttna. Självklart finns detta mönster redan idag. Men, har man haft ett par hyfsade ponny-år så har man ändock fått ”smaka” på sporten och det gör sannolikt att man blivit mer ”biten” av sporten, vilket brukar leda till en större uthållighet.
Vår uppfattning är att dagens åldersgränser fungerar bra och vi har inte fått någon rimlig förklaring till att de skulle förändras eller varför.
De skäl som uppgivits, ex RFs riktlinjer (bilaga punkt 10, samt direktkontakt) bedömer vi inte vara skäl för att införa ovan åldersgränser. Vi har jämfört med andra idrottsförbund och tagit del av deras diskussioner och inte fått uppfattningen att något förbund har jämförbara planer.
Värt att notera att där det förekommer diskussioner om barn och tävlingar upp till 12 år, så är det inget förbund (vad vi erfarit) som har förslag där man ändrar sportens grundläggande tävlingsregler. Exempelvis att införa bedömningskriterier i tennistävlingar för barn upp till 12 år. Möjligtvis ser man över exempelvis i vilken ålder som man får starta i ett SM.
Vi vill också uppmärksamma Childrens Class som vi förstått att förbundet förespråkar, inte överensstämmer åldersmässigt med internationell modell, 12-14 år. Med ovan ev. åldersbegränsningar, så innebär det att i Sverige så gäller den enbart mellan 13-14 år. Vilket innebär att vi inte stödjer en större satsning på denna, då underlaget av ekipage kommer att vara extremt lågt.

4. Bedömningar (inkl. stil) och tävlingsformer för barn och ponny
Svensk Ponnysport övergripande inställning är att precis som i andra sporter så är det viktigt att de grundläggande reglerna och bedömningar för sporten gäller i samtliga ålderskategorier. Tävlingsformen såväl som i Sverige som internationellt bygger på, med olika varianter, att rida felfritt och på tid.

Att införa nya bedömningsformer som inte bygger på den grundläggande principen för tävlingssporten tangerar att skapa en ”ny sport” eller en ”sport i sporten”. Det innebär att när man inför nya bedömning- och tävlingsformer så bör dessa ha ett genomtänkt syfte om vad man vill uppnå och följa vanliga principer om testperioder, utfall och utvärderingar.

Utgångspunkten i samtliga nya förslag avseende andra bedömningsformer och tävlingsformer för barn och ponny bör vara:

-Att det är tydligt att formen främjar barns/ponnys utveckling eller utbildning i hoppsporten.
-Att det är enkla, rättvisa regler som barn förstår och som är väl förankrade i tränarkåren, ”ponny-ansvarig” och utbildningsansvarig.
-Att de är frivilliga och ett komplement till befintliga.
-Att de uppmuntrar och skapar nyfikenhet att vilja lära sig mer genom en annan form.

Utöver bedömningsformen Stil (i enlighet med TR) så finns det ett flertal olika tävlingsformer, många av dem ”hemmasnickrade” på klubben där ansvariga valt att i enklare och på klubbnivå skapa tävlingsformer och bedömningar som bygger på ovan punkter.

Vi har valt att inte gå närmare in på detta utan kan bara konstatera att det finns en stor kreativitet och sannolikt en möjlighet att skapa en ”fakta/idé – bank” för landets klubbar där man både kan bidra och få inspiration till dylika upplägg. Jämför i skolans värld med www.lektion.se där lärare utbyter lektionsupplägg med varandra.

För barn och yngre ryttare som tagit ett steg vidare och börjat tävla mer kontinuerligt pågår det ständigt en diskussion om hur en tävlingsform skulle kunna stödja utvecklingen för barn och yngres hopputbildning. Svensk ponnysport anser som framkommer i kapitel 2 att den största påverkansfaktorn för att utveckla och utbilda – är tränarna.

Som ett stöd för tränarna och för barn/yngre ryttare är det intressant med en bedömning/tävlingsform som innebär att tränare, barn och yngre ryttare får en extern bedömning av den aktuella statusen angående nivån på ens ridning, dvs. det vi idag kallar för Stil/Inverkansridning. Den möjliga bedömningsformen är också ett signalvärde från SvRF om vikten av god ridning, vilket är angeläget för sportens utveckling.

Dock är det av stor vikt att innan man drar igång en större satsning på Stil/inverkan (än det som finns idag) är att man börjar med att säkerställa alla led avseende bedömningen för att få ett fungerande system.

I dagsläget är det högst oklart vad som gäller på en rad väsentliga punkter, vilket gör att bedömningsformen många gånger upplevs oförståelig, meningslös och inte ”rättssäker”.

Exempelvis:
-Obefintlig kommunikation och instruktioner vad som innefattas av bedömningsformen till utövare/föräldrar och tränare.Om bedömningsformen ska få någon form av effekt, att ge ett stöd för vidare utveckling för ryttaren och återkoppling till tränare – krävs det mer än de anvisningar som finns i TR Hoppning sid. 10-11.
Det är enbart en övergripande sammanfattning, det krävs en mer detaljerad beskrivning om respektive kriterier och även vad betyg/poängen innebär samt hur man kan träna för vidareutveckling. Återigen, ska det ge effekt, vara ett verktyg för ryttarens utveckling, rätt väg – så räcker inte en siffra som motsvarar ”ganska bra” (7) eller ”bra” (8). Det ger ingen direkt återkoppling på vad ryttaren bör förbättra/utveckla.
-Högst oklara riktlinjer och vad som gäller avseende stildomarsystemet som det är idag.
För att kunna bedöma status och rätt väg för en ryttares utveckling i sin ridning krävs att en stildomare har ett högt förtroende. För att uppnå detta krävs att man har en adekvat bakgrund, en utbildning och fortbildning som de som ska bedömas känner tillit till. Utan detta ger det sannolikt en låg effekt och uppfyller inte syftet med stilbedömningsformer.
Vilka är stildomare idag? Licensierade enligt TDB? Begreppen A-stildomare, B-stildomare överensstämmer inte med TDB? Vilken utbildning och fortbildning har det? Vem/vilka är stildomarutbildare? Och enligt vilken utbildningsplan?
Det är av ytterst vikt att åtminstone ovanstående, grundläggande punkter – är klart och tydligt för att Stilbedömningar ska både få effekt och den status som är önskvärd för sportens utveckling.

Vår bedömning är att det utöver ovan, återstår en mängd både frågetecken och åtgärder som bör innefattas i en eventuell satsning av bedömningsformen Stil/inverkan. Bland annat var, när och hur ska detta genomföras och vilka klasser är lämpliga. Detta är viktiga frågor i det praktiska genomförandet hos exempelvis arrangörer/klubbar.

Man kan också ställa sig frågan – om det är möjligt att bedöma en enskild ritt på ca 60 sek, ge adekvat återkoppling till ett barn/yngre ryttare som vederbörande ska ta in i ett tävlingssammanhang, förmedlat av en sannolikt okänd person för barnet (lägre förtroende, om det inte är RGB) – Ger det någon effekt?

Vi har inget entydigt svar på detta, men anser att man hela tiden bör ha i åtanke vad syftet är med olika bedömningsformer.

Att de flesta är överens om målet, skapa god ridning är klart– men hur gör vi det? På vilket sätt får vi mest effekt av satsad tid och pengar? Finns det andra idéer som är mer effektiva?

Sammanfattningsvis:
Svensk ponnysport stödjer idén om att bedömningsformen Stil/inverkansridning ska finnas som både signalvärde för sporten, stöd för tränare/ryttare att utvecklas – under förutsättning att man tar utarbetar ett genomtänkt och fungerande system, innefattande:
– detaljerade instruktioner till utövare/familjer och tränare
– kriterier och innebörden av poäng
– återkoppling med effekt, ev. krav på muntlig återkoppling m.m.
– en enhetlig stildomarutbildning och stildomarkår som innehar förtroende och status
– plan för praktiskt genomförande och kontinuitet

Dock är vi emot stilbedömning som resultatavgörande vid SM, bara för B-ponny, 1-2 gånger per år. Svensk ponnysport ser inte hur en enskild regel utan system fyller för syfte och strategi.

Förslag till tävlingsformer med Stil/inverkan
Under förutsättning att det finns ett genomtänkt och fungerande system har vi följande förslag och tävlingsformer där Stil/inverkan kan fungera som signalvärde och premiera god ridning.
a. Stilhoppningschampionat (se nedan) – Vi tror att denna serie kan fungera som en ”premium” – cup, som kommunicerar och ger status för ”Vikten av god ridning”. Med uppmärksamhet och mycket fina priser, kan detta intressera och motivera ryttare i alla kategorier (ponny, junior, YR).
b. Mountain Horse Cup – Utveckla den här Stil – cupen som är inarbetad och en plattform för stilbedömning i lägre klasser. Förslagsvis bör man se över att den inte är distriktsberoende. Det skulle sannolikt locka fler, då många tävlar i olika distrikt.
c. Se över möjligheterna till ytterligare en Stil-cup (utöver Div. 3) för de som precis börjat tävla, dvs. på LD/LC-nivå, lokalt. Kombinera en sådan cup med en inhyrd tränare och stildomare som tar ett större ansvar för kommunikation och instruktioner i samband med klassen, ex genom en mini-clinic, bangång m.m.

Stilhoppningschampionat
Grenledningen för ponny förslagsvis väljer ut exempelvis 4-8 st lämpliga tävlingar, tex OBS-tävlingarna, där stilhoppningsserien skall ingå som en ”klass i klassen” i en av klasserna under helgen. Msv för B-ponny, Msv+5 för C- och D-ponny. (Anledning är att underlaget blir större och att man når fler ekipage om man inte väljer att lägga stilhoppningen i den absolut största klassen, helt i linje med att Stil skall implementeras innan SM-nivå).

Ekipagen i samtliga kategorier samlar poäng på varje deltävling och resultaten rapporteras löpande på förbundets hemsida med en tillhörande ranking. Prisutdelning med uppmärksamhet, intervju och fina priser skall hållas efter varje kval och i samband med klassens prisutdelning.

Finalen (sista omgången) skall hållas i samband med utomhus-SM och där bör det vara en koefficient om 1,5 ggr poängen för att hålla spänningen vid liv. Ekipaget med flest poäng efter finalen vinner och blir stilhoppningschampion. Stor prisutdelning med täcke, band, blommor och i övrigt fina priser, förslagsvis sponsrat av SvRF. Har ekipagen lika poäng efter finalen avgör placering i finalen.

Intentionen är även att lyfta fram tränaren till vinnande ekipage på varje kval och final, är personen på plats skall denne vara med på prisutdelning och intervjuas och erhålla pris.

För att uppnå ytterligare en dimension så kan exakt samma upplägg hållas även för juniorer och YR. Grenledaren för dessa väljer ut lämpliga tävlingar, t.ex. OBS-tävlingar, där ekipagen bedöms i en klass per tävlingshelg på samma sätt som ponnyekipagen och med en final i samband med utomhus-SM.

Eventuellt skulle en final ”champion of champions” kunna hållas på Friends-arena (tidigare Globen-tävlingarna) där de tre bästa från varje ponnykategori och dom tre bästa juniorerna och YR bjuds in. Lämnar någon återbud skall erbjudandet gå till 4:e placerad osv. Utländsk domare/ryttare kan där bjudas in och upplägget kan likna GP-ponnyn på Scandinavium men här möts alltså 15 ekipage från hela åldersskalan på samma villkor.

5. SM – regler och genomförande
Svensk ponnysports uppfattning är att SM har ett viktigt signalvärde för ponnysporten, genom att det visar att ponnysporten tas på allvar, det ger en status för sporten samt en stark och viktig motivationskraft i att vilja utvecklas och försöka nå högsta nivån.

Därutöver är det vår övertygelse att det är viktigt att yngre ryttare får möjligheten att delta på mästerskap, det bygger erfarenhet och rutin inför framtiden. Vi anser att hoppsporten tjänar på att göra det möjligt att fler ponnyekipage i kategori C och framförallt D får den erfarenheten.

SM-reglerna för ponny har under de senaste 15-20 åren förändrats ett antal gånger. Under en period i slutet av 90-talet och fram till 2005 var kvalgränsen 2 placeringar i Msv B och 1 Msv A med högst 8 fel. 2006 ändrade man kvalreglerna till enkom 1 placering i Msv A. 2010 skärptes kvalgränserna med 2 felfria grundhoppningar i MsvA, med undantag för 2011 (då kravet var något lägre, enbart i fas 1). 2013 sänktes kravet till 1 felfri grundomgång i Msv A (innefattande 2 faser).

Det man kan konstatera av historiken, vilket inte är förvånande – är givetvis att ju svårare kvalgräns, desto lägre antal deltagare på SM, med ett fåtal undantag. Det finns sannolikt fler faktorer som påverkar, men kvalgränsen är den absolut enskilt största påverkan på antalet starter i ett SM.

Som vi ser på det – bör man först ta ställning till den grundläggande frågan om vad för syfte ett SM för ponny ska ha? Vad vill man uppnå?

Tror man på tesen att det är bra att fler får prova på, fler får erfarenhet, rutin och att det är en stark drivkraft i att utveckla sin ridning till den nivån – då är det helt rätt att sannolikt återgå till 2005/2006 års regler. Anser man att ett SM enbart ska vara en värdemätare för dem som kan hävda sig internationellt vid aktuell tidpunkt – då bör man hålla kvalgränser högt.

Svensk ponnysport (som framgår av ovan) är av den uppfattningen att ponnysporten och även svensk hoppsport gynnas av att fler får möjligheten. Vi har sedan tidigare presenterat ett förslag om SM-regler och kvalificering för 2014, se nedan.

Förslaget går i den riktningen och vi stödjer även andra förslag med en lägre kvalgräns än den idag.

Svensk Ponnysports förslag till SM-regler i hoppning 2014
Kvalifikationsbestämmelser samt genomförande av SVENSKT MÄSTERSKAP i hoppning.
Förslag för kategori B, kategori C, kategori D samt juniorer till häst. Förslag gällande 2014.

Generella bestämmelser:
Tävlingen är öppen för ryttare med svensk licens som är svenska medborgare eller sedan minst ett år stadigvarande bosatt i Sverige. Se TR I, Mom. 122.1 Samtliga mästerskapshästar ska vara uppstallade på tävlingsplatsen och får inte lämna tävlingsplatsen förrän hästen/ekipaget har fullföljt sitt deltagande i SM klasserna.

En uppvärmningsklass skall anordnas före omgång första kvalomgången i möjligaste mån skall denna klass inte hållas samma dag som första kvalet.

SM består av flera omgångar. Omgångarna rids som separata klasser där ekipage erhåller placering och poäng enligt gällande tävlingsreglemente, TR. Antalet placerade i final beräknas efter antalet startande i första omgången.

Kvalificering:
För att få starta Svenskt Mästerskap gäller följande:
Kategori B:
Ekipaget skall under föregående eller innevarande år, senast helgen före mästerskapet ha uppnått två felfria grundhoppningar i Medelsvår B (1m) på elit/nationell tävling i Sverige eller på Baltic Cup.

För kategori C, kategori D samt Juniorryttare till häst:
Ekipaget skall under föregående eller innevarande år, senast helgen före mästerskapet resultat uppnått på elit/nationell tävling i Sverige eller på Baltic Cup, för D-ponny och häst gäller även internationell tävling som kvalgrundande.
En felfri grundhoppning i Medelsvår A (1.40) alternativt två grundhoppningar med max 8 fel sammanlagt i Medelsvår A (1.40)
Kvalifikation är giltig i 24 månader från första kvaltillfället. Med grundhoppning avses grundomgången i bedömning A:1a, A:1b eller A:2 alternativt båda faserna vid hoppning i två faser. Även bedömning A:0 och A räknas som grundhoppning.

Klasser:
Kat B
Omgång 1 – 90 cm bedömning A
Omgång 2 – 1m bedömning A, Stilbedömning
B- Final 90 cm bedömning två faser A:0/A:0 alt. A:0 öppen för alla ekipage som inte kvalificerat sig till final.
Omgång 3-FINAL 1m Bed A. Stilbedömningsresultat från kval 2 avgör startordningen i finalen.

Kat C och Kat D
Omgång ett – 1.10 /1.20 bedömning A
Omgång två – 1.20 / 1.30 bedömning A Stilbedömning
B-final 1.10/ 1.20 bedömning två faser A:0/A:0 alt. A:0 öppen för alla ekipage som inte kvalificerat sig till final
Omgång tre – FINAL 1.20/ 1.30 bedömning A Stilbedömningsresultatet från kval 2 avgör startordningen i finalen

Junior kvarstår i befintligt utförande.

Till final går 60 % av antalet starter i omgång ett, dock max 20. De med lika antal fel som ekipage nr 20 går även dessa till final. Vid lika antal fel efter 3 omgångar skall omhoppning ske om medaljerna.
Antal hästar per ryttare:
Ryttare får endast start en ponny/häst i finalen (per kategori).

Förslag till manual för arrangörer av SM i hoppning
Mål:
Att SM genomförs på ett sätt som gynnar de aktiva.
Att SM genomförs på liknande sätt oavsett arrangör.
Att arrangör får hjälp med planering och genomförande av SM.

Värdeord för ett SM:
– Glädje
– Spänning
– Utmaning
– Utveckling
– Erfarenhet
– Trygghet

-Till SM utses en person att vara kontakt mellan förbund och arrangör så snart  SM är bestämt. Denna person hjälper arrangören från start, t ex med att följa denna mall för arrangemanget, under förberedelsetiden och under hela tävlingen.

-SM ska ha en av SvRF utsedd teknisk delegat som bollplank till banbyggaren och arrangören. SM ska vara en tävling som utmanar ”de bästa” samtidigt som andra ska kunna få en bra SM-erfarenhet. Tävlingen ska ridas som en ”trestegsraket”.

-SM-ryttarna är huvudgäster och SM-klasserna ska gå på attraktiv tid under dagen, dvs inte först eller sist.

-Samma dag som kval 2 rids ska det finnas en klass för ryttare som är uteslutna från kval 1. Lämplig höjd är LA.

-Propositionen ska finnas i TDB minst åtta veckor före tävlingsstart. Det ska framgå vad som ingår i meetingavgiften (vanligtvis tävlingsstarter, familjefest för en person, box och veterinäravgift)

-Ryttarna fyller i en blankett som speakerpresentation där de berättar om sig själva och sin ponny – vad de gjort tillsammans, något speciellt hos ponnyn, vem de tränar för m.m.

-M omgång 1 och 2 samt A- och B-final ska ha egna prisutdelningar.

-A-finalernas samtliga deltagare ska ha rosett och plakett.

-B-final ska vara egen klass och enbart öppen för SM-deltagande ekipage.

-Samtliga deltagare ska få en minnesgåva i form av SM-rosett och SM-plakett.

-Rosetter, plaketter och hederspriser ska vara SM-mässiga, dvs av ”lite högre klass”

.Fredagskvällen ska ha en familjefest. Tävlingsprogrammet planeras så att alla SM-ryttare har möjlighet att vara med på festen.

-Det är trevligt om arrangören kan ha försäljning av SM-kollektion och liknande samt ha fotografering eller filmning av deltagarna.

6. Bilaga – Riksidrottsförbundets riktlinjer – www.rf.se – 2014-01-09
Riktlinjer barn och ungdomsidrott
Nedan visas de riktlinjer som finns i Idrotten Vill, idrottens idédokument. Dessa beskriver på ett övergripande plan på vilket sätt en trygg och utvecklande barn och ungdomsidrott bör utformas.

Riktlinjer Idrott för barn
• Idrott för barn ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv och följa FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen).
• Idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt.
• Idrott för barn ska utformas så att de kan lära sig idrotten och få ett livslångt intresse för den.
• Idrott för barn ska i första hand bedrivas i enkla former i närområdet. Även tävlingsverksamheten ska huvudsakligen ske lokalt och resultaten ska ges liten uppmärksamhet.
• Idrottsföreningarna ska erbjuda alla barn en kamratlig och trygg social miljö, där de kan utvecklas och bli delaktiga i utformningen av verksamheten och därmed vänja sig vid att ta ansvar för sig själva och andra.
• Idrott för barn ska ledas av ledare med grundläggande kunskap om barns fysiska, psykiska och sociala utveckling.
• Barn ska i idrottsverksamheten få lära sig att ta hänsyn till kamrater och ledare samt lära sig vikten av rent spel.
• Barn mår bra av att utöva flera olika idrotter och ska ha rätt att göra detta i olika föreningar.
• Idrottsrörelsen ska i samverkan med skolan bidra till ökad fysisk aktivitet inom ramen för den samlade skoldagen.

Riktlinjer Breddidrott för ungdom
• Idrott för ungdomar upp till 18 år ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv och följa FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen).
• Övergången mellan barn- och ungdomsidrotten ska ske successivt och hänsyn tas till individernas olika behov, förutsättningar och utvecklingstakt.
• Övergången mellan breddidrott och elitinriktad tävlingsidrott eller omvänt för ungdomar ska ske successivt.
• Idrottsrörelsen ska i större utsträckning utveckla tränings- och tävlingsformer som svarar mot flickors och pojkars behov av breddidrott.
• Idrottsrörelsen ska ta tillvara ungdomarnas egna erfarenheter och synpunkter i utformning och ledning av tränings- och tävlingsverksamhet.
• Ledare inom ungdomsidrotten i föreningar och förbund ska få möjlighet att fördjupa sina kunskaper såväl om träningsplanering inom den egna idrotten som om flickors och pojkars fysiska, psykiska och sociala utveckling.
• Ledarskap ska vara en naturlig del av ungdomars idrottsutbildning som en stimulans till och förberedelse för framtida ledaruppdrag.

Riktlinjer Elitinriktad idrott för ungdom
• Idrott för ungdomar upp till 18 år ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv och följa FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen).
• Alla flickor och pojkar som har talang och ambition att göra en seriös elitsatsning ska ges möjlighet att göra detta under socialt trygga former.
• Övergången mellan barn- och ungdomsidrotten ska ske successivt och hänsyn tas till flickors och pojkars olika behov, förutsättningar och utvecklingstakt.
• Tävlingsverksamheten för såväl flickor som pojkar ska utformas så att den stimulerar till kvalitativ och långsiktig idrottslig utveckling, och motverkar utslagning.
• De som leder ungdomsidrotten i föreningar och förbund ska få möjlighet att fördjupa sina kunskaper såväl om träningsplanering inom den egna idrotten som om flickors respektive pojkars fysiska, psykiska och sociala utveckling.
• Den s k svenska modellen, där möjligheter ges att kombinera elitsatsningen med studier på gymnasial nivå, ska utvecklas ytterligare genom att idrottsgymnasieverksamheten knyts närmare till stödsystemet för den elitinriktade idrotten.
• Ungdomar som satsar på elitinriktad tävlingsidrott ska få möjlighet att skaffa sig kunskaper om de faktorer som påverkar deras idrottande och få inflytande över besluten i frågor som rör dessa.
• Svensk ungdomsidrott ska utvecklas enligt idrottens etiska värderingar. Alla inblandade ska aktivt motverka bruket av doping och andra regelöverträdelser samt kontinuerligt diskutera var de etiska gränserna går för de ständigt förfinade metoder som används för att uppnå bättre resultat.