Häst på rymmen

På nästan alla tävlingar är det minst en häst på rymmen, det är ju många hästar på liten plats, i temporära, flyttbara stallar med boxdörrar som inte alltid låser sig. Eller kanske händer det något så hästen sliter sig, hur som helst så sker det alltid något, och jag har upptäckt att på utlands tävlingar när detta händer släpper alla vad de håller på med och vips har man minst 10 personer som omringat hästen och hästens egna lilla äventyr blir mycket kortare än vad den kanske hade väntat sig.

Det är så himla skönt när man är på en sån plats, det är ingen som dömer. Ingen som bara står där med en vattenflaska i handen och tänker ”kan inte ens hålla i en häst”, för kära medmänniskor shit happens. Nej en hyllning till de här människorna tycker jag är på sin plats.

Det kanske också är på sin plats att dra en liten kul story men för att förstå ska jag först berätta hur en prisutdelning med fyrspann går till. Man har fyra hästar, en vagn, en kusk, två groomar och en massa människor, långa pauser och högmusik och ibland lite spännande musik, och har man extra otur är det en hel blåsorkester… Vissa hästar klarar detta galant och vissa gör det inte. Ibland har man tid att byta häst innan prisutdelning, ibland har man lång tid och ibland har man mindre lång tid.

I det här fallet hade vi femton minuter på oss att knoppa hästen, spänna ifrån hästen som skulle bytas ut, sela av och sela på den nya samt spänna för den nya hästen och ta oss till prisutdelningen. Då vill man ju helst att hästen ska stanna i sin box. Jag och min kollega sprintade i höghatt och frack till stallet, knoppade hästen från varsitt håll (ni kan föreställa er hur hästens knoppar såg ut) sprang ut för att möta Fredrik och hästarna, spände ifrån hästen, går in i stallet och hittar en tom box där den ny knoppade hästen skulle ha stått. Paniken infinner sig… men i det här fallet behövde vi inte alla de dära underbara medmänniskorna för vi hittade hästen i boxen bredvid där det fanns mat. Men hade nu den här hästen inte varit så matglad är jag fruktansvärt tacksam att det finns så underbara människor därute som alltid ställer upp.

/Antonia