Hästen i frysen och som inspiration

Ordet inspiration betyder ju faktiskt inandning, att rent fysiskt ta in. När vi njuter av hästdoften och tar ett djupt andetag drar vi bokstavligen in hästen – små partiklar, hudflagor och hästdoftande damm som blir en del av oss, av vår kropp.

En lite vacker tanke – eller kanske också lite äcklig? Men så är det hela tiden, vi andas också in de människor vi möter, deras spott och utandningsluft. Som till skillnad från hästens kan smitta oss med förkylningar och kräksjukor …

För mig känns det lika otänkbart som att äta upp någon av mina tvåbenta familjemedlemmar.

En kvinna berättar i en Facebookgrupp att hon har sin gamla häst i frysen, den blir grytor, biff och köttfärssås. För mig känns det lika otänkbart som att äta upp någon av mina tvåbenta familjemedlemmar, men samtidigt kan jag tycka att det finns något vackert även i detta. Att inte bara slänga, bränna eller kasta till djurparksdjur. Att hästen fortsätter att vara en del av vårt dagliga liv även efter sin död. För den här kvinnan blir hästen ännu mer en del av hennes kropp än för oss som bara snusar i oss lite damm.

Att göra hästen till en del av sin kropp är ju annars något man kämpar med som ryttare, ett nästan ouppnåeligt mål att snudda vid då och då. Ögonblicken man lever för. Inget man skyndar på genom att göra en hamburgare av den, men kanske får man lite hjälp av närheten i de där stunderna när man andas in sin häst och dess doft.

Med tre gamlingar och en triangelmärkt häst i stallet tänker jag en hel del på döden. När den dagen kommer klarar jag nog inte av att fylla frysen, hellre tror jag att vi gräver en grop nära ett vackert träd. Låter hästen lämna livet lugnt och stilla här hemma, bli nya träd och blad. Ibland när jag rider genom vår skog tittar jag efter platser, försöker tvinga mig själv att tänka på hur det ska bli.

Ibland när jag rider genom vår skog tittar jag efter platser, försöker tvinga mig själv att tänka på hur det ska bli.

Men mest hoppas jag att jag ska få fortsätta att andas in deras doft, kämpa på för att smälta ihop och låta mig inspireras av dem länge, länge till.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2023.