Hästförädling bygger på förtroende mellan ägare och ryttare

Uppfödaren Per-Arne Persson har samarbetat med ryttaren Yvonne Österholm i mer än tio år, och de beskriver båda samarbetet som en win-win.
− Det började när Yvonne arbetade på en gård inte långt hemifrån, och när Katja Söderberg som red in mina hästar slutade, tog Yvonne över, berättar Per-Arne.
Det finns inga skrivna avtal dem emellan, men en pågående dialog kring upplägget för varje häst.

Starten är att Yvonne rider in de unga hästarna.
− Sedan visar det sig efterhand vilka talanger de har, och vi gör en plan för varje häst. Jag kan ju inte behålla alla, och förut sålde jag de flesta som 3- eller 4-årigar, ofta utomlands, men det är roligt att behålla någon i varje årgång och ta dem vidare genom championaten, säger han.
− För mig är det en lottovinst att få rida Per-Arnes hästar. Utan det hade mitt liv varit mycket tråkigare, säger Yvonne Österholm.
− Och Quarton blev en game changer för mig, säger Yvonne om Per-Arnes uppfödning som hon red unghäst-VM med tre år i rad, när han var fem, sex och sju år.

Viktigt med tydlig kommunikation

En tydlig kommunikation mellan uppfödare och ryttare är viktig, menar hon.
− Per-Arne är bra att ha att göra med, han är rak och ärlig och bryr sig om sina hästar, och jag säger vad jag tycker om hästarna och deras förmåga.
− Tack vare Per-Arne har jag fått göra en massa roliga saker, och ta flera hästar från inridning till Grand Prix och unghäst-VM.
− Har man en bra häst som uppfödare är det A och O att ha en duktig ryttare som kan visa vad hästen går för. Sedan är det också viktigt att personkemin stämmer, säger Per-Arne, som alltid är med på tävlingar.
− Jag hjälper Yvonne, och så vill jag ju se hur det går.

Använder sitt kontaktnät

Mary Johansson i Falkenberg föder upp både hopp- och dressyrhästar, och har för närvarade samarbete med tre olika ryttare. En av dem är Dennis Johansson, som red 5-åriga Ada Race till seger i SWB Trophy på Scandinavium.
− Syftet med mina ryttarsamarbeten är att få mina uppfödningar välutbildade, tävlade, marknadsförda och sålda. Även Ada ska säljas, men där arbetar vi på lite längre sikt, säger Mary, som använder sitt kontaktnät i branschen för att hitta ryttare att samarbeta med.
− Det kan röra sig om ryttare som redan känner till hästen och som kan rekommendera en annan ryttare än sig själv, eftersom alla hästar och ryttare inte passar varandra. Jag är också ute på tävlingar och noterar hur ryttare fungerar där i sin ridning. Sedan kan det röra sig om hovslagare eller andra uppfödare som tipsar, eller kunder som köper hösilage av oss.

Att ryttaren ska vara ett välkänt namn är inte huvudsaken för Mary.
− Personkemin oss emellan är viktigare än att det är en namnkunnig ryttare, och vi måste också ge nya förmågor möjlighet att komma fram.
− Det är viktigt att som ryttare inte måla upp en för ljus bild av möjligheterna med en häst – samtidigt som vi ryttare är optimister och tror att varje ny häst är nästa All In, säger Dennis Johansson.
− Du måste vara öppen och tydlig gentemot ägaren, för det är deras älskling du sitter på, men också deras pengar. Det kan vara tufft att erkänna att jag inte hittar knapparna på just den här hästen, men du vinner på att vara ärlig, säger Dennis, som rider flera av Marys hästar och gärna arbetar med flera hästar från samma uppfödare.
− Då vet vi var vi har varandra och kan kommunicera på ett bra sätt.

Personkemin är viktigare än att det är en namnkunnig ryttare.

Mary Johansson

När Mary väljer ryttare tar hon reda på hur deras upplägg ser ut.
− En dressyrhäst behöver både hoppa och få sträcka ut på en galopp- eller travbana eller ett fält. Detsamma gäller hopphästen som också ska tränas i en del av dressyrhästens skolor, liksom få sträcka ut ibland.

Uppgörelsen kan se olika ut

Exakt hur den ekonomiska uppgörelsen ser ut mellan Mary och ryttarna vill hon inte gå in på.
− Men generellt skulle jag säga att månadskostnaden för att utbilda en häst är på 10 000 kronor, något mer för en dressyrhäst. Men allt är inte en merkostnad, för hästen kostar ju även när den är hemma.
− Sedan kan uppgörelsen se olika ut när det gäller exempelvis fördelning av prispengar på tävling.

Det är inte alltid ekonomiskt lönsamt att utbilda hästarna i flera år innan de säljs, säger Mary, men det handlar inte heller bara om pengar.
− Skulle jag bara tänka ekonomiskt är det bästa att sälja hästarna som 4-åringar, men det är också roligt att ha dem kvar och följa dem, och om Ada bara får hålla sig frisk kan det bli riktigt roligt att följa henne.

Samarbeten istället för beridare

Carin och Claes Pettersson driver CC Holsteiner Breeding och har valt att samarbeta med yngre ryttare på väg uppåt. De har just nu hästar hos Viktor Melin, Douglas Lindelöw, Alexander Zetterman och Frida Berggren.
− Tidigare hade vi anställda beridare och hästskötare, och med det kom massor av arbete både hemma och i samband med tävling. Nu åker vi ner i husbilen och ser våra hästar tävla, säger Carin Petterson som befinner sig i spanska Vejer de la Frontera när vi pratas vid.

Att det blir rätt kombo mellan häst och ryttare är avgörande, säger Carin, och berättar att erbjudandena flödade in när det blev känt att deras beridare Sissela Smith skulle sluta.
− Alla ville ha Casemiro, och vi valde att satsa på en lite yngre ryttare när vi placerade honom hos Douglas. För oss är det lika viktigt att satsa på ryttare som vi tror på, som att få ut våra hästar på marknaden. Det ska också stämma med personkemin mellan oss och ryttarna, så att vi vill umgås med varandra.

Vill vara delaktiga

Att ryttarna har meriter är en förutsättning, liksom att de vill involvera hästägarna.
− Jag vet många som är besvikna över att ryttarna inte hör av sig. Vi betalar mycket pengar för detta, och då vill vi vara delaktiga, säger Carin.

Alexander Zetterman rider två av CC Holsteiner Breedings uppfödningar.
− När jag började rida andras hästar hände det att jag inte var tydlig med vad jag tänkte om en häst, utan spelade med i ägarens förväntningar, men med tiden har jag lärt mig att vara tydlig och ärlig.
− Det är också lättare att samarbeta med kunniga och erfarna hästägare, eftersom vi talar samma språk, till skillnad från en hästägare med någon enstaka häst och alldeles för höga förväntningar på den.

Att detaljerat skriftigt avtal är grunden.
− Vi har skrivit långsiktiga avtal, men är alltid beredda att fatta nya beslut under resans gång. Avtalet är olika för varje häst, och beror bland annat på hästens ålder, säger Carin Pettersson
− Viktigt är att man gör upp om fördelningen av prispengar, hur stor andel som tillfaller ryttaren.

Viktigt att ta referenser

Carin Pettersson känner till samarbeten mellan uppfödare och ryttare som slutat olyckligt.
− Därför är det viktigt att som hästägare kolla upp ryttaren innan, och ta referenser från andra hästägare.

Ingen av de hästägare eller ryttare vi talat med vill gå in i detalj på hur det ekonomiska upplägget ser ut.
− Det finns också många olika varianter. Om jag har en häst som kan hjälpa mig i min karriär är jag beredd att göra mer från min sida, än om det handlar om ren utbildning, säger Alexander Zetterman.
− Sedan beror det på om jag äger någon del i hästen, för du kan inte leva på månadsintäkterna från utbildningen, utan det avgörande är vad försäljningen ger, fortsätter han.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2023.