Henrik Ankarcrona: ”Har inte börjat räkna baklänges ännu”

Drygt två veckor har passerat sedan de svenska hoppryttarna skrev historia i Herning. Men så mycket tid att njuta av segerns sötma finns inte, redan i mixade zonen utanför Stutteri Ask Stadium hade förbundskaptenen Henrik Ankarcrona tankar på nästa stora tävling. Och under tisdagen stod det klart att det blir Henrik von Eckermann, Peder Fredricson och Jens Fredricson samt det svenska lagankaret Rolf-Göran Bengtsson som i nästa vecka flyger med sina hästar mot anrika Spruce Meadows i Kanada. ”Ett formstarkt lag”, som Ankarcrona uttryckte det när laget släpptes.

Har det kommit några nya insikter efter VM?
– Man blir väl alltid visare, allting man gör bygger på erfarenhetskontot, vinster som förluster. Det enda man vet med säkerhet när man åker till en tävling är att man kommer att komma hem med erfarenheter, säger Henrik Ankarcrona.

Hur ser VM-utvärderingen ut så långt?
– Jag gör alltid mina rapporter mot slutet av året, med allt som jag samlar på mig. Jag pratar med ryttarna om vad vi kunde ha gjort annorlunda och hur vi ska tänka framåt. Det ena mästerskapet är aldrig det andra likt, men vi tittar självklart på alla delar. Det är en process som pågår hela tiden, konstaterar Henrik Ankarcrona vidare.

Kan du dela med dig av några erfarenheter?
– Vi fick ihop ett mycket bra koncept på OS som vi är väldigt nöjda med. Allting fungerade egentligen fläckfritt med väldigt lite störmoment, där vi av naturliga skäl var helt isolerade på grund av pandemin. Året efter hade vi ett mästerskap i Danmark, där vi visste att förutsättningarna skulle vara väldigt annorlunda med mycket folk på plats, både publik och reportrar – och andra.

– I mesta möjliga mån ville vi återskapa det vi hade i Tokyo, även om det var svårt. Bland annat hittade vi ett hotell långt bort, där vi kunde vara för oss själva och inte träffa folk vi känner om vi skulle gå ut och äta. Det är förstås trevligt men vi var där för att vara i vår bubbla och fokusera på prestationen, inget annat.

– Vi tittade också på vad vi skulle behöva där och då. För att komma till ett mästerskap behövs det otroligt många personer, men när man väl kommer fram till själva prestationen, hur många behövs det då? De som inte har en aktiv roll, hur ska vi få dem att känna sig delaktiga utan att det påverkar prestationen? Det tycker jag att vi lyckades bra med i Danmark, även om det var några som inte har varit med innan. Det var väldigt roligt att få se hästägare och sponsorer runt om ryttarna, utan dem hade vi inte haft något mästerskap.

– Över lag är jag väldigt nöjd. Vi tog dubbla VM-guld, även om det var några som inte riktigt presterade på topp. Varför det blev så är också något vi får fundera på. Det tjänar dock inget syfte att göra det nu. Det är något man gör när man tittar tillbaka över hela året, för att få en bra helhet inför nästa säsong. Då vet vi också hur hästarna presterar vidare under resten av året. Först då kan vi fundera över om vi kunde ha gjort något annorlunda, och vad vi ska göra framåt.

Har ni börjat räkna baklänges till Paris ännu?
– Det är lite för tidigt än, men under hösten och vintern kan vi se hur statusen är för de hästar som är kvar. Om målet är att ta sig till Paris med en häst, kan vi titta på vad vi tror är den optimala planen under 2023. Det är väldigt olika från häst till häst, men det viktiga är att sätta sig ner med ryttaren för att se hur vi når dit. I första hand hur vi får det att synka med ryttarens vardag och team, och sedan hur vi kan få det att synka med landslaget.

–  Det finns också hästar som inte har gjort några mästerskap innan, som det också är viktigt att vi får till en bra plan för. Det går inte bara att rikta in sig på tre, fyra hästar, utan man måste tänka brett. Om det långsiktiga målet är att ta sig till mästerskap, kanske med EM som delmål och Paris som det stora målet, då har det arbetet börjat för länge sedan. För dem som hade som mål att ta sig till Herning, och som tog sig dit eller inte dit, handlar det om att justera planen framåt. Än är det dock ingen brådska, det finns mycket kvar att göra i år innan vi så sakteliga börjar titta närmare på förutsättningarna och vad vi ska göra 2023 och 2024.

Vid sidan av de klassiska stortävlingarna har Global Champions Tour blivit en allt tydligare del av mästerskapsförberedelserna – hur ser du på det?
– GCT är såklart något som jag måste förhålla mig till. Det är en viktig liga för vissa ryttare som är med där, och det viktiga är att det fungerar för deras målsättningar och vardag med hästägare och sponsorer. Det är en verklighet som vi lever med och har levt med i flera år.

– Det har generellt blivit mer konkurrens om startplatser på tävlingarna och med GCT har du ett åtagande gentemot ditt lag och ligan. Laget måste ställa upp varje deltävling. Är du inte med i ett sådant lag finns det inte så många startplatser att åka till, samtidigt som du mer kan göra en egen plan. Det är för- och nackdelar med allt.