Hingstbloggen: Magisk galopp och kärlek som håller i sig

Jag måste glatt och villigt erkänna att jag verkligen älskar den danska hingstpremieringen i Herning; det här är liksom facit vad gäller vilka hingstar jag själv kommer att använda och kommer att diskutera med mina stoägare om under säsongen. Dessutom är här ett välutrustat presscenter, där man alltid blir vänligt bemött och om man är lagd åt shoppinghållet är här ett oändligt utbud.

Så till väsentligheterna, nämligen grabbarna! I detta första inlägg kommer jag att dela med mig om vad jag tycker om de 3-åriga hingstarna efter att ha sett dem på exteriörbedömning, under longering samt vid lösgalopp. Jag kommer att se dem under ryttare först på söndag kväll, så det kommer inte att redovisas här. Jag kommer inte att uttala mig om samtliga hingstar, då det blir alltför långrandigt i skriven form, utan bara dem jag tycker är värda att uppmärksamma.

Jag börjar med Atterupsgaards Barcelo, vilken är en stor ofärdig son till Bon Coeur med fantastiska Dicte som mamma (Caprimond-Donnerhall). Hon är syster till Cassidy och moder till de tre godkända hingstarna Seebach, Fassbinder och Boticelli. Han har tre goda gångarter med en vacker och uttrycksfull frambensmekanik, men i mitt tycke är han alltför långsam bak i trav, något som jag anser utmärker Bon Coeurs avkommor i hög grad, nu när jag sett hans färska 3-årskull. Skritten håller en riktigt bra kvalitet.

Danciero (Dancier-Floriscount), segerhingsten från Westfalen i november, har jag redan skrivit om i min blogg därifrån och intrycket kvarstår, alltså har jag inget ytterligare att tillägga.

Detsamma gäller Diamancio (Diamond Hit-Florencio), hingsten som i Vechta höstas inte hade något namn. Han har dock ”burkat” till sig rejält och är inte längre så högställd, men gångarterna finns kvar, han har en mjuk tilltalande elasticitet i sin trav, medan han i galoppen kunnat släppa till lite mer i sin rygg.

Duke (Dimaggio-Sir Donnerhall), premiehingst i Verden, där jag inte var, har fått mycket från sin morfader, bland annat hans platta kors och i mitt tycke mindre tilltalande bakbensaktivitet i trav. Han är väldigt fin fram och har också en riktigt fin front. Galoppen är smått magisk vid lösgaloppen medan skritten är kort.

Här är fem söner till start ur Donkey Boys första årgång, samtliga med vacker sida. Den i mina ögon bästa av dem är auktionshingsten H. Downtown, vilken är sprungen ur ett Zack-sto. Han är inte så stor, 167 cm, men han har tre riktigt goda gångarter med god aktivitet såväl bak som fram. Ska man vara petig kunde han haft någon centimeter längre framben och lite mer hingstkaraktär.

T. Falchetto (Floriscount-Solos Landtinus) har en väldigt vacker sida och hans galopp håller mycket hög klass. Han har en massa gummi när han rör sig, men petiga jag hade gärna sett att han haft lite starkare mer bärande bakben i sin travmekanik. Han hade fin balans vid longeringen och är en tilltalande häst.

Jag, som har en fling för små hingstar, blev givetvis lite kär i Fürstenball-sonen Fürst Highlight med His Highness på mödernet, 164 cm över havet. Fin sida och vid longeringen härlig mekanik såväl bak som fram, han kommer fint upp från backen på ett rappt och trevligt sätt. Skritten håller som för det mesta vad gäller avkommor till Fürstenball god kvalitet. Vid lösgaloppen var han en helt annan häst, med spänd rygg och det var svårt att hitta de kvalitéerna jag sett ett par timmar tidigare.

Global Player (Grand Galaxy Win-Don Schufro) blev jag våldsamt förälskad i när han blev segerhingst i Vechta i höstas och den kärleken har inte mattats av trots att galoppen inte är av superkvalitet. Jag är sååå himla svag för honom!

En annan Grand Galaxy-son med relativt närbesläktad härstamning är Giovanni-Bell, vars mamma är e Don Romantic. Denna hingsten galopperar fantastiskt fint, men blir lite ”cyklig” bak i trav och är tyvärr lite sänkt i sitt ryggparti. Skritten håller en fin kvalitet. Han kommer att stå i Sverige i år, på Gränsbo tillsammans med Suarez och eventuellt en hingst till, vilken är ännu inte helt klart.

Den tredje Galaxy-sonen som tilltalade mig bland de fyra som kom till start var Genesis Lightfoot. På mödernet här Sam-Sam. Hingsten är ädel och högställd med ett vackert uttrycksfullt huvud och han har en tilltalande lätt mekanik, dock är han inte lika stark i sin gång som de båda ovan nämnda.

Lord Europe (Lord Leatherdale-Boston) var en ytterligare premiehingst från Verden, han såldes för många pengar på auktionen. Hingsten är en imposant individ med att ganska stort uttrycksfullt huvud. Han har ett enormt tryck i sin galopp, medan han släpper sina bakben i trav vid longering och dessutom känns spänd i hela sin överlinje. Skritten är kort och hastig och dessutom inte helt regelbunden.

Monterey skrev jag om från Vechta, han är e Morricone-Sir Donnerhall och hade då inget namn. Hingsten har utvecklas positivt sedan dess och har fina gångarter, men det känns samtidigt som om han har en del inre spänningar, han håller sig något i ryggen. Typen är riktigt riktigt bra och där finns väldigt mycket som är tilltalande!

N. Just Do It (Bögegårdens Santiago-Michellino) är en högställd individ med väldigt fin sida och med en fin såväl trav- som galoppmekanik vid longeringen. Skritten håller en sämre kvalitet, den är tyvärr kort.

Jag, som inte är någon Sir Donnerhall-älskare, måste dock erkänna att H. Skyfall, vars moder är helsyster till Donkey Boy var en fin individ. Han har ett något rundare kors än vad man brukar se och mekaniken är god, han kommer väl under sig och ser fin ut även på böjt spår. Han hade dock kunnat vara något kvickare från backen bak i sin travmekanik.

Veneno-Fidertanz-sonen Vendóme är ett köttstycke, som är allt annat än fager, men oj vad han kan flytta på kroppen. I SAMTLIGA gångarter. Han har gummi, han har knän, han har bakben och han har skritt.

BH Livius (Gotcha-Uthopia-Jazz) är en långlinjerad och vacker hingst med en mjuk mekanik, där jag dock önskat lite mer påskjut bakifrån i trav samt en lite större skritt.

Den rekorddyre snackishingsten Vivino (Vivaldi-Dancier) är en vacker och högställd individ med en riktigt fin skritt och ett sinnelag som verkar vara enormt bra. Tyvärr är jag varken imponerad av hans trav, där jag tycker att han är alltför fattig bak, eller hans galopp som helt enkelt inte håller tillräckligt hög kvalitet i mina ögon.

Sist ut och sannolikt en av de absolut bästa vid dagens longering var Lance V.O.D (Glamourdale-Davino V.O.D), tredjeplacerad i Den Bosch, Holland, för en månad sedan. Hingsten har en otroligt fin galopp, en väldigt bra trav och en fin skritt. Han har ett härligt tryck i sina gångarter och högst sannolikt även mellan öronen.

Jag har tittat med ett halvt öga på hopphingstarna och den första att väcka min uppmärksamhet där var Cornet Senjor Ask (Cornettino Ask-Ci Ci Senjor Ask). Snygg sida, trevlig gångartsmekanik, förnuftig mellan öronen och med en riktigt bra hoppning. Frambenstekniken är lysande, ryggverkan är god, han öppnar upp fantastiskt väl och har en härlig överblick.

I övrigt var där två Kannan-söner, för vilka jag fastnade. Den förste heter Hecas Kantago och på mödernet här finns Catoki. Enkel okomplicerad hoppning med starkt avstamp.

Bäst av alla var i mina ögon den andra Kannan-sonen Kinclaith med Stakkato Gold på mödernet. En försiktig och noggrann hingst med okomplicerad hoppning utan några brister.

Jag återkommer under helgen med lite tyckande om de ridna äldre hingstarna.
/Lena