Hingstbloggen: ”Som vanligt inte överens med premieringsnämnden”

Dags att sammanfatta årets gångartsstammade hästar inom KWPN efter ytterligare ett antal timmar framför ClipMyHorse. Som vanligt kan jag konstatera att jag inte är överens med den holländska premieringsnämnden med Bert Rutten i spetsen, så inget nytt under solen där.

Den helt obegripliga premiehingsten som tydligen är årets snackis i Holland är allt annat än ”my cup of tea”. Hingstbloggens Lena Nyström.

78 hingstar kom till start till denna andra besiktning, varav 44 godkändes och bland dessa togs fem premiehingstar ut. Här nedan följer kommentarer om hingstar som på ett eller annat sätt fångat min uppmärksamhet.

Om vi ska börja med vad som just flimrar förbi på dataskärmen bredvid mig, så är det de nio avkommorna från första årgången från Just Wimphof (De Niro-Riccione), av vilka fyra släpptes vidare till avprövning under ryttare. Tre av dessa hade Negro eller Ferro som morfar, vilket jag tror behövs för att få vettig galoppkvalitet på avkommorna. Två av dem fångade mitt öga; Number Two ue. Ferro samt Nintendo ue. Negro. Båda dessa individer hade fin mekanik med starka bakbenet och fin front i såväl trav som galopp, medan den förstnämnde hade något bättre skritt. De fungerade väl vid longering och bibehöll sin kvalitet i löst tillstånd.

Vidare släpptes två söner till Totilas vidare, medan den bästa av de tre avkommorna till denna nyligen bortgångna gigant inte släpptes igenom nålsögat. En av dem såldes till Blue Hors och det är ingen hingst jag tänker jaga sperma från till mina ston.

For Ferrero (For Romance-Don Crusador) har precis som JW sin första årgång till bedömning o här godkändes samtliga tre för vidare evaluering under ryttare. Den utan tvekan bästa av dessa var Nirvano sprungen ur ett Charmeur-sto. Ganska trevlig trav i löst tillstånd, men han hade kunnat bära mer vikt på sina bakben. Vid longeringsarbetet gjorde han inget större intryck på mig. Han var en av de fem premiehingstarna.

Även Painted Black fick samtliga sina fyra söner vidare, han har verkligen fått en renässans som avelshingst nu på ålderns höst. Holländarna vårdar sitt värdefulla Gribaldi-blod ömt. Gemensamt för dessa är att de är långlinjerade vackra individer, ofta ganska stora. Den bästa av dessa var i mina ögon Neville ue. Contender, en långlinjerad sansad herre med fin mekanik i såväl trav som galopp vid longering, medan skritten hade en mer begränsad kvalitet. I löst tillstånd tappade han lite av sin galoppkvalitet.

Toto Jr fick igenom en son här, Norbert,  och det var inte den bästa jag sett. Sonen till ett sto e. Jazz har massor av elasticitet i sin kropp, men blir ganska slapp i sina bakben när han slappnar av efter att ha briljerat lös med massor av spänning. Vid longeringen går han påfallande ofta i korsgalopp i vänster varv.

Next Romance (For Romance-Rosseau) är en 171 cm stor herre som fungerade väldigt väl på longeringen och som känns som en häst med en fin framtid på dressyrbanorna. Han har en bra mekanik som går genom hela kroppen med starka bärande bakben. Han är något kort i sina linjer.

Farell-sonen Navarro är en rejäl man sprungen ur ett Jazz-sto. Han besitter massor av gummi, men tudelar sig något, vilket man kan ana sig till vid longeringen, men det blir mer uppenbart när han är lös. Skritten är ganska kort.

Newton TC (Jerveax-Dream Boy) är en hingst av mindre format, 163-164 cm. Han är förvånansvärt grov med tanke på stammen. Galoppkvaliteten är riktigt bra, medan han i trav sprattlar på fram, medan det inte händer så mycket där bak.

Asterix, som en gång i sin ungdom vann UVM, hade en son med här; Nasdaq ue. Lord Sinclair. Denna kombinationen har slagit väl ut o gett upphov till en högställd, trevlig hingst med tre jämna gångarter.

Den helt obegripliga premiehingsten som tydligen är årets ”snackis” i Holland är allt annat än ”my cup of tea ”. Namnet är Next Level o borde i min värld vara ”No Future”. Stammen lyder Jarville-Prestige o för mig är han en freak. Ok skritt, överdriven mekanik fram o ingenting bak i trav o en fin, men överdriven galopp. Samtliga gångarter med dålig ryggverkan.  Är det såhär vi vill att framtidens dressyrhästar ska röra sig?! Då är vi på fel spår, tro mig!

Nästa premie gick till en extremt välstammad hingst, Nirvana (Governor-Vivaldi). Mamma Fanita är helsyster till Desperado och Chinook och hon finns i Sverige, på Tullstorp Dressage Stable, där Ida-Linn Lundholm har startat St Georges med henne. Som unghäst i Holland hade hon ett enormt bra resultat i sitt stotest. Nirvana är till hälften svenskägd, Jan Brink och Åke Björsell, mannen som alltid ställt upp för och är en stor del av Jans framgångar, äger tillsammans hälften tillsammans med Ad Valk. Jan berättar att det finns ytterligare två avkommor till Fanita; en S. Rafael samt ännu en Governor. Nirvana själv ger ett samarbetsvilligt och trevligt intryck utan att på något sätt vara spektakulär. Jag personligen hade önskat mer tryck i bakbenen.

Norado (Desperado-Johnson) är en ädel hingst av bra typ, han är lätt och har fina bakben o en trevlig frambensmekanik. Han fungerar väl vid longering och intrycket kvarstår i löst tillstånd.

Nachtwacht in t’Weld lyder namnet på en Incognito-son med en Everdale-mamma. Ganska stor kille, 170 cm av vacker modell. Traven är ljuvlig att skåda, såväl vid longering som i löst tillstånd, medan galoppen är något enklare.

Nu kommer vi till mina sju favoriter!

Vi börjar med Indian Rock-sonen Nobel Prins. Det står internationell GP stämplat med stora bokstäver i pannan på IR, medan morfadern här, Wynton, även han är en GP-hingst. Han fick sin välförtjänta premie i kraft av en härlig hingstkaraktär i kombination med en härlig galopp o en uttrycksfull trav där han ibland springer ifrån sina bakben lite, men det brukar rätta till sig vid ridning. Skritten är kort men ren.

Next Romancier (Fürst Romancier-San Amour) tycker jag är spännande avlad. Han travar riktigt fint vid longering och i löst tillstånd visar han dessutom en strålande galoppkvalitet.

Noble Savage (Dettori-Rosseau) är en hingst av mindre modell, 164 cm. Han har en riktigt fin galopp med inundergripande bakben och en härlig trav med massor av elasticitet och lätt front. Han är helt enkelt en häst som tilltalar mig väldigt mycket!

Hingsten utan namn e. Vitalis-Don Frederico, 171 cm i mankhöjd, är en maskulin herre, vilken ger ett mäktigt intryck. Han är fint linjerad o har en härlig rörelsemekanik med vacker bogfrihet i sina samtliga tre gångarter, även om han i löst tillstånd blir något långsam bak.

Secret-Westpoint lyder stammen på nästa favorit, Nightfall-Uthopia RS2. En 169 cm stor kille med riktigt fint gångverk med härliga bakben och en lätt front. I löst tillstånd galopperar han magiskt, medan traven blir något långsam bak.

En son till Everdale med De Niro-möderne är Nero DDH. Han sticker inte ut med någon extrem hingstkaraktär, men gångverket är för mig väldigt tilltalande. Skritten är riktigt bra, traven har fina bakben men saknar ännu lite uttryck, medan galoppen är högkvalitativ såväl vid longering som lös.

Årets stora stjärna var Next Pitch US (Geniaal-Hotline), givetvis premiehingst!!! En stor man på 172 cm med en underbar rörelsemekanik! Traven är vacker att skåda såväl på longe som i löst tillstånd, galoppen likaså. Skritten är helt ok. Denna hingsten ska bli sååå spännande att följa under ryttare!

Detta var allt från mig från Holland för i år, vi hörs om ett tag med rapport från Danmark!

/Lena Nyström