Hur allt började

Jag har två yngre bröder men ingen av dem är hästintresserade utan de håller på med fotboll och innebandy istället. Min mamma och pappa stötar mig till hundra procent och utan dem hade jag inte nått halvvägs och jag är så tacksam för deras stöd!

Gotlandsrusset Racka lärde mig att inte vara rädd för att ramla av, för att ramla av gjorde jag hela tiden. Under ponnyåren red jag diverse ponnyer då jag red för Idyllens Stuteri som föder upp new forestponnyer. Jag lärde mig otroligt mycket av att rida olika ponnyer av olik utbildningsnivå. Dock var det d-ponnyn Ramona som fick mig att fastna för fälttävlan. Vi köpte henne då hon var 2,5 år av min pappas dåvarande kollega. Jag utbildade henne från början och det var många ups and downs genom åren men tillsammans med Ramona red jag tvåstjärnigt vilket är det högsta du kan rida på ponny.

Ramona älskade terrängen och jag kom alltid i mål med ett leende på läpparna. Sedan jag kände den adrenalinkicken första gången har jag inte kunnat leva utan den. Det bästa med fälttävlan är helt klart terrängmomentet för mig men de facto att du har dressyren där lydnad och gångarter sätts på prov och banhoppning där precision och hoppteknik sätts på prov gör fälttävlan den kompletta grenen. Det är alla fall mitt synsätt.

Efter studenten 2012 började jag jobba hos Magnus och Holly Gällerdal. Magnus red OS 2004 och 2008. Hans fru Holly har varit en stor del i att han nått dit och jag lärde mig otroligt mycket av dem både gällande ridning men även skötsel av topphästar. För mig var det ett medvetet val att jobba med hästar i Sverige ett år innan jag åkte utomlands. Jag tyckte det var ett för stort steg att både flytta utomlands och flytta hemifrån i samma veva därför var det perfekt för mig att jobba hos Magnus och Holly ett år.

De senaste dagarna har jag tillbringat i Aldon som är en tävlingsplats bara en knapp timme härifrån. Det var väldigt backigt på terrängbanan och både dressyren och hoppningen var på gräs så det var lite ojämnt. I fredags tävlade jag och Bambi i BE100 igen. Vi hade inte en toppendressyr då vi fick 37,5 men vi var felfria både i hoppning och terräng. Vi kom in exakt på optimaltiden, den timingen har man inte ofta då man inte får bära klocka i BE100. Det var så himla dimmigt hela förmiddagen, William sa att han aldrig tävlat i sådan dimma. Tror inte dressyrdomarna verkligen såg vad som pågick när man red vid A och de hade personer runt omkring på hopparenan, då hoppdomaren inte såg om någon hade ett pet.

När jag gick ut i terrängen såg jag inte andra hindret när jag hoppade första. Efter fjärde hindret blev det lite lättare att se hindren då vi galopperade ner i en dal. I lördags groomade jag istället för William då han hade två hästar till start. Det var en mycket fin dag med massa solsken och fina hästar. Jag tycker det är jätteroligt att grooma eftersom man träffar massa olika människor och det är roligt att se hur hästarna jag dagligen rider går på tävling.

På söndagen åkte jag till Aldon för att byta en Billy Stud-häst mot en annan. Billy Stud är samarbetet som Pippa, William Funnell och Donald Barnwell har mellan sig och de producerar en massa bra hästar. Men idag har alla varit på gården och det har varit en vanlig dag även om en hel del har behövts tvättas efter en helg full av tävlingar.

Nu laddas batterierna om inför en vecka full av aktivitet och i helgen är det Gatcombe, jag tävlar inte men kanske åker med som groom.

Ha det bra!
/LINE