Ingela gräver upp sin häst Viktor efter 20 år

Redan när den då 22-årige halvblodsvalacken Viktor begravdes 1998, bestämde ägaren Ingela Persson att hans skelett en dag skulle grävas upp. Nu är detta i full gång.

Det som kan verka som en absurd tanke hos många, känns naturligt för Ingela Persson.
– Dels kommer skelettet till nytta hos Anne Haglund på Saxtorps Veterinärklinik som visningsobjekt, dels känns det som om jag fått honom tillbaka. En häst som Viktor får man bara en gång i livet.

Ingela Persson kan se tillbaka på massor av roliga upplevelser tillsammans med Viktor.
– Vi hade en riktig kompisrelation. Han var mer som en hund än som en häst. Jag blev blixtförälskad första gången jag såg honom, då var han tre år och gick på Revinge hed med ett gäng kossor.
– Han reds in av uppfödarens son Stefan Nilsson på Flyinge och därefter lekte vi bara de första åren. Jag red till och från alla träningar i Dagstorp två gånger i veckan.

Ekipaget tävlade upp till medelsvår hoppning, men den stora vändpunkten kom sedan Ingela Persson jobbat i England en tid och fått inblick i rävjakt och fälttävlan.

– När jag kom hem satte jag fart på Viktor och tränade honom likadant. Sedan började vi starta fälttävlan och hade goda resultat, bland annat silver i SM 1988 och flera andra SM-placeringar. Därefter blev det en del internationella starter också, i klasser motsvarande trestjärnig i dag.

– På den tiden ingick både distans och steeplechase i fälttävlan, så det var större krav på hästarnas kondition. Dessutom fick han alltid gå med 75 kilo, det var krav på det, så jag fick rida med blyvikter i vojlocken.

– Trots det behövde Viktor aldrig behandlas av veterinär. Det som tog hans liv till slut var akut tarmvred vid 22 års ålder.

Började i maj

Det var Ingela Perssons kompis, veterinär Anne Haglund, som tog bort honom.
– Redan då pratade vi om att han skulle grävas upp igen och markerade graven med en stor sten. Det var tur, för under årens lopp har jag köpt mer mark till gården, så utan stenen hade det varit omöjligt att hitta platsen där han är nergrävd.

I maj började Ingela Persson att gräva. Det allra översta lagret togs bort med gräv-maskin. Sedan har hon grävt för hand och hoppas ha slutfört arbetet före vintern.
– Det första som kom fram var hovbenet till höger bak. Det var blandade känslor som bubblade upp när jag hittade det. Både vemod och glädje.

– Men nu känns det bara bra. Det ska bli fantastiskt att Viktor får stå hos Anne på kliniken och han ska få ha sin tävlingsgrimma på sig och en av de rosetter han vunnit.