”Jag behöver inte stressa, allt kan få ta den tid det tar”

I tio år arbetade Malin Henlöv hos Peder Fredricson och Lisen Bratt Fredricson. Hon syntes överallt, på alla bilder och alltid vid sidan om någon av Peders framgångsrika hästar.

Hur såg din arbetssituation ut?
– Jag reste nästan hela världen runt med hästarna. Jag var med på alla mästerskap, bland annat OS i Rio och EM. Det var naturligtvis fantastiskt med alla framgångarna.

Men nu vill du inte resa mer?
– Nej. Det var när coronapandemin bröt ut och resandet stoppades som jag kände att det var skönt att vara hemma och göra andra saker. Kanske hade jag funderat lite kring det innan, jag kände att det inte var så kul längre.
– Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt med hästarna. Men jag vill inte packa lastbil eller stå i stallet mitt i natten på en tävlingsplats och göra i ordning allt efter en sen tävlingsklass.

Så du flyttade till Evelina Tovek i Tyskland?
– Det är första gången utomlands för mig och det är kul. Men jag ser fram emot att vi ska flytta till Nederländerna nu i vår. Det är där jag vill vara, jag har massor av kompisar där och i Belgien, gamla hästskötarvänner. Det blir dessutom bättre för hästarna på det nya stället, här finns inte mycket hagar och ingen skrittmaskin.

Hur ser ditt arbete ut nu?
– Det är stor skillnad jämfört med hur det var på Grevlunda. Här är vi bara två anställda och vi har endast sex hästar. Jag är hemmagroom och reser alltså inte med på tävlingar. Jag har ganska mycket tid för varje häst och det gillar jag. När Evelina är hemma sadlar jag och tar ut hästarna åt henne. När hon är borta på tävling rider jag de hästar som är kvar hemma.

Hur skiljer arbetet sig från ditt tidigare jobb?
– Allt är mycket lugnare. Jag behöver inte stressa, allt kan få ta den tid det tar. Jag har dock ansvar för att alla papper är i ordning, men det handlar ju enbart om sex hästar så det är inga problem.

Vad saknar du från det tidigare jobbet?
– Ibland kan jag faktiskt sakna att vara på tävling. Det var ju trots allt en väldig adrenalinkick när ”mina” hästar hoppade, särskilt när det verkligen gällde något. Dessutom är det väldigt mysigt att vara på tävling och träffa alla hästskötarkompisarna.
– Men, som sagt, jag saknar inte de sena kvällarna och tidiga mornarna.

Hur var stämningen bland er som arbetade med hästarna?
– Jättebra. Alla hjälper varandra, ställer upp för varandra. Visst kan det ibland vara svårt för någon som kommer in helt ny, men det är aldrig någon som är otrevlig eller avvisande.

Vilka tävlingsplatser gillade du mest?
– Barcelona. Vet egentligen inte varför men allt var bra där och stämningen jättefin. Mexiko var också bra med stor bana och engagerad publik. Dessutom var det nära till city så man kunde gå ut och äta på kvällarna. Miami var också bra, kanske inte för hästarna men för oss människor var det perfekt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2021.