Ryttarporträtt"Varje gång det inte går så bra på banan vill jag genast tänka på vad som inte blev bra och vad jag ska göra annorlunda. Jag blir aldrig färdig", säger Anette Christensson, dressyrryttaren som under 2021 åter klev in i rampljuset.
”Jag blir aldrig färdig”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Dressyrryttaren från Lidköping har funnits med länge i den svenska dressyrtoppen, eller strax under den. Och under 2021 har det glänst lite extra. På tolv starter vid svenska tävlingar har det blivit fem segrar i Grand Prix och Grand Prix Special för Anette Christensson och Edwin.
Men hennes väg in i hästlivet började inte så övertygande.
— Jag var den där ridskoleungen som mest satt inne i mitten och pep för att jag var rädd, samtidigt som jag så gärna ville rida.
Efter skolan blev det hästjobb, bland annat hos Eva-Karin Oscarsson på ridskolan i Nybro.
— Hon var oerhört engagerad, oavsett nivån hos eleverna, och hon hade ett bra system som jag tog med mig.
Blev ridskolechef i unga år
Drygt 20 år gammal blev Anette Christensson ridskolechef i Lidköping, vilket hon höll fast vid tills det fanns två småbarn i familjen. I stället blev det fokus på den egna anläggningen och på att hålla träningar, samtidigt som hon kunde utveckla sin egen ridning.
— Det var jättekul att kunna satsa på min egen karriär, och jag hade stor förståelse från min man Ulf, som då tävlade i hoppning.
Fakta
Lär känna Anette Christensson
- Om Kyra Kyrklund
Jag red för henne under tio dagar på Flyinge i början på 1990-talet och det lade grunden till mycket för mig. Sedan har jag tränat för henne då och då genom åren. - Om att fylla 60
Jag vägrar tänka att det inte är någon idé att köpa en ny unghäst. Se bara på Ulla Håkanson. Jag har ingen åldersnoja med hästar heller. Det får ta den tid det tar. - Om att vara digital
Jag håller mig till en papperskalender som jag skriver i och där jag kan gå tillbaka och läsa vad jag skrivit. Jag är inte heller så förtjust i digitala träningar, men har ändå fått ta till tekniken för att kunna träna för Daniel Bachmann Andersen.
2010 blev det en andraplats i den fyrstjärniga GP-küren i tyska Braunschweig med tävlingspartnern Normandie JB.
— Han var min första Grand Prix-häst. Han var lite skör och tålde inte riktigt att träna, utan var beroende av sin talang. Nu i efterhand tänker jag att jag kunde ha lagt upp träningen annorlunda, utan att slita på honom.
Därefter följde valacken Fortender, inte lika talangfull men slitstark.
— Utan honom hade jag inte varit där jag är i dag med Edwin. Fortender lärde mig mycket.
Har ett speciellt band med Edwin
Bandet mellan Anette och Edwin är något alldeles speciellt.
— Som jag tycker om den hästen! Han har aldrig strukit öronen bakåt, och redan första gången jag såg honom, som 3,5-åring i Holland, sa hans ögon: ”Kan du inte ta hand om mig?”.
— Han hade aktiva bakben men var väldigt hög i nacken. Med hjälp av Ubbe Nordström, som jag har tränat för i många år, så kunde jag få honom att förstå att han kunde ”trava även i gåfart”, som Ubbe säger.
Ekipaget har redan haft en internationell erfarenhet, i tyska Hertzlake i somras.
— Det gick inte så bra på banan, men det gav mig insikter. Före tävlingen hade vi tränat hos Daniel Bachmann Andersen i Danmark och Edwin hade aldrig gått så bra som där. Så jag åkte inte hem besviken, det händer väldigt sällan, utan med en plan om hur jag skulle jobba vidare.
Att samspela med hästen och inte kämpa mot den är en viktig devis för Anette Christensson.
— Ett tag red jag för en rysk tränare, Anatoly Antikan, och hans filosofi var att följa hästen. Vill hästen galoppera i stället för att trava så låt den göra det. Tids nog slappnar hästen av och gör det jag vill.
— Som ryttare måste jag vara smartare än hästen, eftersom jag aldrig kan bli starkare.
Inte rädd att prova nya saker
Anette Christensson är inte rädd för att prova nya saker med yngre hästar, även om det är tidigt, så länge det sker på hästens villkor.
— Som att prova ett byte med en ung häst, det kanske inte blir rätt, och det gör inget. Det viktiga är att hästen har roligt och tycker om att arbeta.
Fakta
Kallar sig själv en nörd
- Namn: Anette Christensson.
- Bor: På gård strax utanför Lidköping.
- Familj: Maken Ulf, två söner, svärdottern Matilda Löfberg som tävlar i hoppning upp till 1,50 och ett barnbarn.
- Ålder: 60 år.
- Senast lästa bok: Ärlighetsprojektet av Clare Pooley, och så har jag nyligen läst den senaste boken om de sju systrarna av Lucinda Riley.
- Bästa tiden på dagen: Inte direkt på morgonen, men förmiddagen när jag rider.
- Bästa egenskap: Jag är nördig. Jag vill aldrig sluta utan älskar att tänka vidare och lösa problem.
- Grand Prix-hästar: Normandie JB (KWPN f -95, val e Vincent – Ametist,uppf J Bekman). Internationella starter bland annat i Aachen och Rotterdam. Fortender (Westf f -02, val e Florestan, – Frülingsrausch uppf K-A Schulte-Varendorff). Tävlade upp till trestjärnig Grand Prix. Edwin (KWPN f -09, val e Spielberg – Negro uppf A W J Jansen). Har tagit fem segrar och två andraplatser på åtta starter i Grand Prix och GPS på tävlingar i Sverige under 2021.
Ironman H 1351
(Hingst f -13 e Bordeaux-Rousseau, uppf J A M Hurkmans, äg UCAS AB), utsågs till bruksprovsvinnare i dressyr som 4-åring.
”På Breeders i år kunde vi se de första 3-åringarna efter honom, själv har han nu startat Intermédiaire I.”
Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2022.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på