“Jag vill få er att åka hem och vilja rida bättre”

Inför clinicen berättar Patrik att han vill visa den röda tråden i ridningen. Han menar att det är viktigt att vara okonstlad och visa att alla kan ha problem och det är inget konstigt. Det gäller att hitta bra lösningar och förbättra sig som ryttare, för vi kan alla bli bättre. Att alla tekniskt sett kan rida Grand Prix, har blivit något av Patriks mantra. Ibland hinner Patrik träffa deltagande ryttare och hästar i förväg, men ofta är tiden knapp och det första mötet med ekipagen blir inför publik.
– Det är ju en utmaning det också, konstaterar Patrik med ett leende.

Den som vinner är den som är bäst förberedd
De första ekipagen i manegen är Stefan Jansson på egna uppfödningen Locatelli, 4-åring efter Loredes och Åsa Nyström på 5-åriga stoet Surprise efter Sir Donnerhall.

Medan hästarna får se sig om, berättar Patrik att den unga hästen behöver få stimulans och miljöträning, så variera arbetet och låt den uppleva nya saker. Åk gärna till granngården och rid i en ny manege eller ta med den som sällskapshäst på större tävlingar. Vänj hästen vid nya situationer så du lär dig hur den reagerar och hur den blir att rida på en ny plats. Dressyrhästarna skall dessutom kunna tåla lite ljud och rörelse runtomkring banan, precis som hopphästarna gör.
– Den som vinner är den som är bäst förberedd.

Under den långa svenska vintern blir det mycket ridning i ridhus och då är det bra att tänka på att inte göra samma sak varje dag. Ha alltid en kortsiktig plan för ridpasset och en långsiktig målsättning med träningen. Tänk till exempel på att rida lika mycket i båda varven, högerhänta ryttare vill annars helst rida i höger varv. Likaså att varva böjda spår med raka och hitta nya linjer på banan, helst en bit från väggen. Unghästen går gärna och hänger lite på väggen, men för att få den rakriktad behöver den ridas rakt fram mellan hjälperna utan stöd av väggen. Ett långsiktigt mål gör det lättare att planera träningen och ger mer motivation när det känns motigt.

Elektrisk häst
Ofta hör man uttrycket att ha hästen elektrisk. Men vad innebär det och hur får man det? Patrik förklarar att tempoväxlingar och övergångar är det bästa hjälpmedlet. Ofta är det hästen som väljer ett tempo där den känner sig bekväm, och så anpassar sig ryttaren efter det. Därför är det viktigt att variera tempot och ta hästen ur komfortzonen.
– När hästen är alert och hela tiden tänker: Vad vill ryttaren ha? Då blir den elektrisk.

På unghästarna är det bra att ha koll på klockan när man rider så det blir lagom långa pass. Patrik berättar att han alltid börjar ridpasset med att skritta fram i minst 15 minuter.
– Ibland känns det som det redan gått en kvart men när jag kollar klockan har det bara gått tre minuter. Det är också bra att veta hur länge jag behöver rida innan hästen går som bäst. Då jag kan anpassa framridningen på tävlingarna så att den går som bäst när jag skall starta.

Stefan och Åsa har ridit runt och låtit hästarna bekanta sig med miljön medan Patrik pratat och nu börjar det egentliga arbetet. I alla gångarter får hästarna variera tempot. Stefans 4-åring som bara är riden i sex månader har ännu inte hittat det jämna stödet.
– Det gör ingenting, det är för tidigt att bry sig om var han har sitt huvud, menar Patrik. När han hittar sin balans och blir starkare så blir kontakten jämnare och formen stadigare. Åsas 5-åring visar ett stöd och en form som bekräftar det Patrik just sagt.

Båda hästarna visar fina register i alla gångarter. Patrik uppmuntrar ryttarna att tänja lite på gränserna och länga några extra steg eller korta lite till för att så småningom få fler växlar i gångarterna.
– Det värsta som kan hända är att det blir lite fel och då får vi försöka igen. Alla gör fel ibland och vi kan inte förhindra att vi gör fel. Det får vi helt enkelt tåla.

Framgången sitter i huvudet
Vad vi kan åstadkomma i sadeln beror så mycket på inställning. Att våga prova och ibland misslyckas. Lyssna bara på kommentarer som är konstruktiva och strunta i resten.
– Om jag hade lyssnat på alla som sa till mig att det inte går eller hade tackat nej till hästar som inte ansågs tillräckligt bra hade jag inte varit där jag är idag.
– Vi har fin återväxt i Sverige och många fina hästar, men vi saknar lite djäklar anamma för att bli världens främsta dressyrnation, spekulerar Patrik.

“Han är väldigt tittig så håll i dig”
Härnäst rider Patrik den 11-årige vallacken Indi som tillhör Lisa Persson. Lisa skall debutera Intermediaire i år och har tidigare varit Patriks hästskötare.
– Nu är det upp till bevis, skrattar Patrik. Att visa att det jag predikar faktiskt fungerar.

Indi är nyfiken på omgivningen och får skritta runt och se sig omkring för att slappna av innan Patrik tar tyglarna.
– Jag blev förvarnad att han kan vara tittig. Men jag tror på att konfrontera problemen, inte undvika dem, säger Patrik och rider utmanande nära en skrämmande kaffekopp som står på sargen. 

Allt eftersom hästen slappnar av börjar Patrik testa gas och broms i alla gångarter och ställningen åt båda hållen. Han både länger ut halsen och kortar den med bibehållen balans.
– Hästen skall gå fram för skänkeln och komma tillbaka för handen.

Patrik konstaterar att hästen har lite jobbigt med att komma tillbaka i galoppen, vilket kan vara skälet till att det blir svårt i piruetterna. Indi talar om att det blir obekvämt och slår lite mot skänkeln i något byte och protesterar i arbetspiruetterna. Efter lite förtydligande från ryttarens sida frustar den nöjt och släpper igenom rörelserna i ryggen och samlar sig i galoppen med fin bärighet. Belöningen blir en paus.
– När jag gjort något jobbigt får hästen alltid göra något lättare. Pauserna är viktiga för jag vill undvika mjölksyra. Både i hästarnas muskler och i ryttarens hjärna. Konsten är att veta hur mycket jag kan begära av hästen vid varje ridpass.

Patrik rider olika branta skolor i trav i varierande form och tempo.
– Mer energi ger mer uttryck i rörelsen och då kan domarna sätta högre poäng. Hästen skall både kunna gå fram och samla sig utan att jag behöver klämma med skänkeln eller driva i varje steg. Ju svårare klasser desto lättare skall det bli att rida. Och därför är det inte meningen att ni skall höra att jag flåsar i micken, det är nog dags att ta av sig jackan.

Indi visar alla tecken på att vara tillfreds med sin nya ryttare, med glada öron och frustningar.
– Jag tror de flesta hästar tycker det är kul att bli ridna, de uppskattar att få röra på sig och få motion.

Publiken visar med en rejäl applåd sin uppskattning för Patriks förmåga att sitta upp på en främmande häst och både rida, instruera och leverera oneliners. Indi verkar helt oberörd av klappandet och Patrik förnekar sig inte.
– Den här hästen har nog vunnit många gånger, för han verkar ju van vid applåder.

De Niro-hästar ofta heta
Efter en välförtjänt fikapaus rider Patrik på Stefan Janssons 12-årige De Niro-son Decorous som skall starta Grand Prix om två veckor.
– De Niro-hästar brukar vara heta, konstaterar Patrik. Och det gillar jag. Heta hästar kan ha två ganska tydliga problem, antingen blir de heta så att de får svårt att fokusera. Eller så hetsar de upp sig och går inte fram för skänkeln.

Uppvärmningen är densamma på alla hästarna, men arbetet därefter beror helt på hästens utbildningsnivå och förutsättningar. Decorous tar en stund på sig att slappna av och får successivt börja jogga och lyssna på hjälperna. Allteftersom spänningen släpper ökar kraven. I vissa moment tar han inte vänsterskänkeln och efter ett starkt förtydligande är resultatet märkbart.
– Det är mest effektivt att vara ordentligt tydlig en gång och sedan lätta av. Patrik briljerar i sina paradgrenar piaff och passage och visar fina taktmässiga övergångar som ger spontana applåder.

Kontakten lika viktigt i Grand Prix
I bytesserierna blir hästen lite hetsig och inte jämn på tygeln, då återgår Patrik till grunderna och kontrollerar gasen och bromsen. På diagonalen bryter han av till skritt, fattar ny galopp, gör ett byte med påföljande avbrott och upprepar proceduren tills hästen taggar ned och kontakten blir jämnare. Spikraka byten i varje på kvartslinjen utlöser igen spontana applåder från en begeistrad publik.
– Samma principer gäller på en svårklasshäst som på en unghäst. Hästen skall kunna gå framåt och komma tillbaka och slappna av. Det är viktigt att den är stadig i handen med ett jämnt stöd på båda tyglarna. Hästen skall hålla kontakten med tryck in i handen, så när jag släpper handen skall hästen gå fram med nosen. När jag tar tygeln skall hästen acceptera och ta kontakten. Kan jag inte behålla kontakten blir det mycket svårare i rörelserna.

Hur vet jag när hästen går över ryggen? Jo, då är den bekväm att sitta på och det känns som om den nästan kommer upp till sätet med sin rygg. Patrik visar hur det kan se ut när det inte är bekvämt genom att till publikens jubel studsa några steg i otakt i traven. Decorous ser påtagligt förvånad ut.

Fokus på kvalitet och förbättring
Patrik ger oss fler tips medan han skrittar runt i manegen.
– Generellt behöver vi bli bättre på att rida med kvalitet. Inte bara fokusera på rörelserna utan verkligen rida med fokus på kontakten, formen och att hästen är framför skänkeln.
– För att bli bättre ryttare är det bra att bli filmad. Gå hem och se dig själv på film och träna sen på de svagheter och fel du kan upptäcka.
– Ta tidigt hjälp av en tränare som kan titta på dig regelbundet. Det måste inte vara en A-tränare, utan en förälder eller kompis som kan säga till dig om du exempelvis sitter snett i sadeln är en bra hjälp på vägen.
– För den som letar efter ny häst är det viktigt att utgå från sin egen personlighet. En lugn ryttare kan ha en lite hetare häst medan en hetsig ryttare kommer bäst till sin rätt på en lugn häst. – Jag gillar ju själv heta hästar bäst för att jag är lite lat, skojar Patrik.

Omdömet om Decorous är positivt.
– Det här är en häst som jag verkligen gillar. Den passar kanske inte Fia – Lisa 15 år, men det är precis min typ av häst. Och han kändes riktigt fin nu. Så om inte Stefan får 80 procent i Grand Prix om två veckor så vet ni vem han kan skylla på. Patrik ler brett och avslutar dagen med att ta emot blommor från arrangören och tacka den engagerade publiken för visat intresse.