Porträtt
18 maj 2017 11:38
Ridsportplus

Jana Wannius: ”Inga planer på att dra mig tillbaka”

Kungen av Falsterbo och en av Sveriges mest färgstarka ridsportprofiler fyllde 75 år den 15 maj. Jan-Olof ”Jana” Wannius är jubilaren som fortfarande rider fem dagar i veckan.

Jana Wannius: ”Inga planer på att dra mig tillbaka”
Trots att han fyller 75 år tänker inte Jana Wannius tacka för sig inom svensk ridsport och sitter i sadeln fem dagar i veckan. © Fotograf Jan Gyllensten AB

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

En häst kommer galopperande över hoppbanan i Falsterbo, där Ridsport har stämt träff för att ta lite bilder på Jana Wannius. Vem som sitter i sadeln syns direkt. Sitsen och sättet att arbeta hästen under sig har varit detsamma under hela hans karriär i sadeln. Nu har han nått en ålder där många ryttare brukar lägga ridstövlarna på hyllan, men det är inte aktuellt för Jana. Han rider fortfarande fem dagar i veckan.

Red till första tävlingen
Att leva hela sitt liv i sadeln verkar vara något som har gått i arv. Pappa Johan, som drev ridskolan i Djursholm, hoppade med sin häst när han var 83 år gammal.

Det var på pappas ridskola norr om Stockholm som Jana började rida. Han minns fortfarande hur han tio år gammal i början av 50-talet tillsammans med sina kamrater red de 2,5 milen fram och tillbaka till K1 inne i Stockholm för sin
första tävling. Dagens hästtransportfordon fanns inte ens i fantasin.


Jana Wannius vann svenskt hoppchampionat elva gånger; en av hans bästa hästar var Tredje Mannen. Foto: Roland Thunholm

Efter militärtjänst vid det beridna kavalleriregementet K4 i Umeå återvände Jana 1962 till huvudstaden. Hans pappa hade då köpt det 4-åriga fullblodet Shalimar som Jana började utbilda. Men det var inte bara hästar som skulle utbildas. Även Jana ville förkovra sig och började läsa juridik vid Stockholms universitet.

Minnesvärda hästar
På 60-talet kombinerade Jana studierna med en allt mer framgångsrik tävlingskarriär. Vid EM i Rotterdam 1967 var han på Shalimar en av bara tre ryttare som red två felfria omgångar. De andra var legendarerna Nelson Pessoa och David Broome.

Hemma i Sverige vann Jana Falsterboderbyt 1969 på Mr Goldfinger. Andra hästar som minnes-
goda läsare kanske kommer ihåg är
Rockita, Titti, Kil Kellen (OS i Montreal 1976) och inte minst den bildsköna Tredje Mannen som Jana red under slutet av sin tävlingskarriär.

När han lade tävlingsstövlarna på hyllan hade han vunnit fyra SM-guld och tagit hem hoppchampionatet – årets mest framgångsrika hoppryttare – elva gånger.


Även om tävlingskarriären är slut för Jana har han inte slutat rida. Foto: Jan Gyllensten

Skötebarnet Falsterbo
Utlandstävlandet på 60-talet gav mer än ridmässiga erfarenheter för Stockholmsryttaren.
– Jag insåg snabbt att när jag kom tillbaka till Sverige var det ytterligare 60 mil hem på den tidens vägar. Att bo i huvudstaden var att bo avsides i hästvärlden, säger Jana.

Efter avlagd juristexamen 1968 gick så flyttlasset till Skåne, där han på 70-talet blev chef för Malmö Civila Ryttarförening. Klubben arrangerade en anrik sommartävling i Falsterbo, som alltmer kom att bli Janas skötebarn när han slutade tävla i början av 80-talet.

I dag är Falsterbo Horse Show en stiftelse och en av Europas bästa tävlingsplatser.
– Min filosofi har varit att bygga upp tävlingen och anläggningen långsiktigt med hjälp av vinster och överskott i stället för att låna. Sakta men säkert har FHS vuxit och är i dag – efter Vellinge kommun – den näst största markägaren i Skanör-Falsterbo med cirka 300  000 kvadratmeter.

Råd till förbundet
Som tävlingsarrangör har Jana ofta kontakt med Svenska Ridsportförbundet. Han är bekymrad över utvecklingen inom förbundet.
– När dåvarande SRC slogs samman med Ridfrämjandet till Svenska Ridsportförbundet varnade jag redan på 90-talet för att sporten skulle tappa i inflytande inom förbundet. I dag ser jag hur sportkompetensen sjunker allt mer bland såväl tjänstemän som ideellt förtroendevalda.
– Flytten till Strömsholm var inte bra och medförde bland annat att det blev svårt att rekrytera bästa möjliga personer för olika uppdrag. Något som i sin tur leder till att Sveriges inflytande internationellt fortlöpande minskar. Ett exempel på detta är ett gemensamt brev i början av året från de ledande hoppnationerna till FEI, där Sverige inte var med.

Ett tips Jana vill ge till Ridsportförbundets tillträdande generalsekreterare är därför att försöka rekrytera spetskompetens som har egen erfarenhet från internationell toppsport.


Jana har engagerat sig i såväl avel som sport även efter sin karriär i sadeln. Foto: Jan Gyllensten

Jana-effekten
Men det är inte bara inom sporten som Jana har engagerat sig. Även i aveln har han satt avtryck.

Under sina tävlingar utomlands såg han att det fanns brister i avel och hingstpremiering, varför han engagerade sig och blev hudflängd av många avelsaktörer. Hingstar med internationellt toppblod underkändes, medan andra som knappt kunde ta sig över ett hinder godkändes.

Jana blev premieringsdomare och skrev på 70-talet i ett brev till den tidens Jordbruksverk att ”vi godkänner hingstar som jag inte önskar min värste fiende att äga…”.

Till svar fick han en fråga om hur han ansåg att premieringar borde arrangeras. Tillsammans med bland andra Stig Holm och Bo Jardby tog Jana fram ett förslag på bruksprov som godkändes och sedan användes under nästan 30 år.
– Det förslaget till bruksprov är en av två saker jag är riktigt stolt över. På SLU finns ett diagram över avelsutvecklingen där detta bruksprov har gett en markant förändring som de kallar Jana-effekten.

Ridsportallsvenskan
Den andra saken som Jana är stolt över är idén till ridsportallsvenskan i hoppning på 70-talet. Tillsammans med MCR skickade han ett förslag till SRC:s dåvarande sportchef Jan Fristedt, som gav dem i uppdrag att genomföra en provtävling i Skåne. Året därpå var tävlingen nationell och har sedan utvecklats med flera divisioner och discipliner.
– Ridsportallsvenskan har gjort att klubbarna tar hand om sina ryttare på ett annat sätt i dag än vad de gjorde förr, säger Jana.

Pessoas står högt i kurs
Med perspektiv på ridsporten under mycket lång tid, vilken är då den skickligaste hoppryttare som Jana har sett?
– Nelson och Rodrigo Pessoa står högt i kurs hos mig för sättet de rider och sköter sina hästar, samt deras engagemang i såväl stora som små saker.

Och om du får välja en häst av alla du sett som du skulle ha fått tävla, vilken skulle det vara?
– Det måste bli två. Dels Galoubet A som reds av fransmannen de Balanda och sedan Paloubet som reds av schweiziskan Janika Sprunger, innan den såldes till USA för tolv miljoner euro. Den hästen har allt.

Nu blir det troligtvis inte någon återupptagen tävlingskarriär för Jana, men som arrangör har han tänkt att vara med ett tag till. I höstas gick den första upplagan av Elmia Scandinavian Horse Show, som han är styrelseordförande för, och när det gäller Falsterbo Horse Shows framtid säger Jana:
– Vi har en mycket bra organisation med många kompetenta personer och sedan får stiftelsens styrelse ta ställning till hur man vill gå vidare när jag inte orkar längre.

 

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 11 maj 2017.

 

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

79:- i månaden