”Det får inte bli för svårt”

Såväl Stefan Jansson som hans elever och anställda satt i sadeln och visade vad det går att förvänta sig och träna på för respektive årgång. En egen uppfödning, La Toya, ett 3-årigt svart sto av nättare modell inledde clinicen. La Toya är efter JJ Ray Ban-Rubinrot.  Den sistnämnde har Stefan Jansson tagit brons med på unghäst-VM.

La Toya reds av Stefan Janssons stallchef Saga Kullberg. På en 3-åring ligger fokus på att hitta gas, broms och ratten. I början används rösten i stor utsträckning och kombineras med ryttarens övriga hjälper. Allt eftersom ridningen fortskrider försöker ryttaren att minska röstkommandona och arbeta mer med skänkel och tygel. På en nyligen inriden häst handlar det mycket om att upprätta ett förtroende för ryttaren. 
– Sitt inte ner i onödan på en ung häst, tipsade Stefan Jansson.
All belastning uppe på ryggen är onaturligt för hästen. Ridningen syftar till att hitta takten och ett tempo i varje gångart. I övergångarna ska ryttaren sitta still utan att ta för mycket i tyglarna. Detta för att tillåta hästen att själv hitta balansen. Målet är att hästen under sitt tredje år lär sig följa tygeltagen och behålla energi och bjudning under ryttare.

På publikfrågan om betsling på unga hästar, berättade Stefan att han helst använder ett massivt tjockt två- eller tredelat bett. Nosgrimman kan variera men ofta har hästarna en remontgrimma och när de blir lite äldre byter han till en aachengrimma beroende på vad hästarna fungerar bäst på.

Stefan beskrev hur de använder longering i början av hästens karriär vid inridning och inför ridning. När hästen blir lite äldre och ska börja med samlade rörelser tömkörs den oftare än den longeras.

Därefter visade Stefan flotte kolsvarte 4-årige Locatelli, en egen uppfödning efter Loredes-Rubinrot. 
– Den här har inte varit helt lätt att rida in, efter många försök fick vi skicka honom till hoppryttaren Eamon Hickey som hjälpte oss. Därför är han lite sen i sin utveckling. Men han kvalade till årgångschampionatet i höstas. Tyvärr hade vi inte möjlighet att starta på Flyinge.

På en 4-åring får skänkeln fler uppgifter än att bara vara framåtdrivande. Den kan fungera både böjande och flyttande. Detta är inte naturligt för hästen utan måste läras in. Gensvaret på hjälperna ska bli snabbare och kontakten med bettet stabilare. Stefan jobbar gärna Locatelli innanför spåret och vill få honom avspänd och med bjudning. Han tränar på att kunna reglera formen med ett jämnt stöd och tydligare rakriktning. Han har också börjat träna på att förändra steglängden, takten och tempot i traven.

Stefan vill att hästen ska svara på lätta hjälper. Om hästen blir lite stark i handen i tempoväxlingarna brukar jag driva framåt även om det blir motstånd. Då rider jag lite kortare sträckor.
– Det ser kanske inte så märkvärdigt ut idag men detta är introduktionen till piaff och passage. I den här åldern är det lagom att börja flytta lite sidvärts, sa Stefan Jansson.
I 5-årsprogrammen ingår det skänkelvikningar så det ska börjas i tid. Eftersom hästen själv gärna vill dra sig ut till spåret kan det vara lättast att skära av hörnet och flytta åt sidan ut till spåret i samma varv. Viktigt här är att hästen är rak och behåller takten, bjudningen och tempot. Gör övningen i båda varven. Upprepningar får hästen att känna igen sig och skrittpauser håller den fräsch genom hela passet.
– Varierande övningar håller hästen intresserad, poängterade Stefan.  

Publiken fick svar på många av sina frågor:
– Om hästen blir stark i handen kan det bero på ridningen eller exteriören. En svårklasshäst bör ha en lämplig exteriör. 
– Alla ryttare stöter på problem, men de kan vara lite varierande och olika ryttare löser problemen på olika sätt.Om att inte sätta för mycket press på hästen och framkalla frustration.
– Ni måste stänga av alla negativa känslor när ni rider och istället känna efter vad ni har under er. 
– Man måste anpassa ridningen till hur hästen känns för dagen. Det är bara positivt om det inte alltid är samma varv som är svårt. 

I galopparbetet har Stefan börjat leka med tempoväxlingar och övergångar och känna på den förvända galoppen. Efter att ha ridit fram några språng får hästen komma tillbaka till kortare språng. Stefan lättar på tyglarna och känner efter att självbärigheten finns där. Från fyrkantspårets långsida svänger han in mot X i en flack båge och tillbaka mot spåret och låter Locatelli testa på den förvända galoppen.  
Planen för Locatelli är att få en stadigare kontakt i handen och träna på de rörelser som ingår i 5-årsprogrammen.

Vanligtvis varieras hästarnas arbete på banan med uteridning. 3-åringarna rids 20 minuter tre dagar i veckan, medan 4-åringarna arbetas drygt en halvtimme fyra dagar i veckan.

Den store flotte 5-åringen Zidane de R, efter Blue Horse Don Romantic-Crelido och uppfödd av Helena Olsson, reds av Christian Bengtsson. Zidane var I final i årgångschampionaten i Flyinge i höstas. Gångarterna är kraftfulla och mäktiga med mycket driv och utmaningen ligger i att få honom att inte ta i så mycket utan bli mjukare, mer reglerbar och lyhörd för ryttarens hjälper.
– Vi brukar försöka utgå från det hästen har lätt för och därifrån utveckla svagheterna, sa Stefan.
– Det kanske låter bakvänt men det fungerar. Hästen måste behålla självkänslan och vilja arbeta, det får inte bli för svårt för den.
Mycket av arbetet med Zidane går ut på att få honom att ransonera sina krafter, att kunna gå med mindre steg i en ändamålsenlig form utan att ta i för mycket. Trots sin stora galopp har han haft lätt för bytena och visar raka rena luftiga byten åt båda hållen. 
– Om man får ett rent byte skall man nöja sig och inte tänja för mycket på gränserna. Ibland är det svåraste att sluta i tid.

För en 5-åring som ska gå medelsvåra klasser under kommande säsong gäller det att börja känna på skolor och byten i tid så rörelserna inte stressas fram. Zidane travades i lugnt tempo i låg form på mjuka bågar och volter som en förberedelse för skolorna. Mjukheten, avspänningen och den låga formen är viktigast i denna fas. Så småningom kan ekipaget börja fokusera på uppvisningsform och mer energi och uttryck i rörelserna. Både linjer, tempo och steglängd kan varieras i skolorna för att gymnastisera och stärka hästen.

När kraven höjs på hästen måste arbetet varieras så den även får göra rörelser som den har lätt för. I Zidanes fall varieras jobbet med skolorna med tempoväxlingar där hästen briljerar med härlig takt och energi.

Dagens sista häst i manegen var tyskfödde 6-åringen Stardust, efter Sir Donnerhall-Brentano II. På ryggen satt Stefans elev Fanny Callerud. Stardust, med arbetsnamnet Bertil, gick både i Falsterbo och Flyinge i år och siktar på att gå medelsvår A-programmen för 7-åringar nästa år. Han har börjat ridas på kandar. Stardust är både vacker och begåvad men har inte varit helt lätt att rida in och utbilda.
– De flesta hade nog gett upp efter ett år eller två, skojade Stefan.
– Men Fanny har varit ihärdig och det har gett resultat. När Bertil blir spänd går han in i en bubbla och blir svår att få kontakt med, vi jobbar med kontakten och kommunikationen. Sedan leker vi med MA-rörelserna, byten i serier och piruettarbete i galoppen och att hitta fler växlar i alla travrörelser. Hästarna behöver bli kvickare på hjälperna än tidigare.
– Det tillkommer många nya rörelser på den här nivån. Det går inte att träna alla rörelser på samma ridpass. Man får fokusera på antingen trav- eller galoppdelen.Det är ingen idé att traggla om en övning inte funkar. Gör någonting annat en stund och sedan kan man gå tillbaka och prova igen. Då kan problemet ha löst sig av sig själv.
– När det inte fungerar blir ryttaren ofta lite för ivrig och gör för mycket i sin iver att lyckas. Då blir det otydligt för hästen som spänner sig.

Travarbetet i denna ålder syftar till att fortsätta utöka registret som så småningom skall bli fem olika växlar hos svårklasshästen. Från piaff, via passagen och samlad trav till mellan- och ökad trav. Fanny visade hur de jobbar med galopparbetet inför piruetterna. Samla galoppen och få hästen att dröja lite mer på yttre bakbenet för att stärka upp det. Ytter bak bär under ett moment ensamt vikt i galoppen och en svag häst försöker snabba på steget och korta detta moment. 
– Börja med några få språng och öka successivt när styrkan kommer. Först när hästen kan bära sig i samlingen kan man börja vända, sa Stefan och poängterade att man inte kan stressa.

– I seriebytena ligger fokus på att ha en fin grundgalopp innan man följer upp med flera byten, för att få kvalitet i alla bytena. Som vanligt är kvaliteten viktigare än kvantiteten. 
Ekipaget avslutade med lite lättare travarbete, hästen visade spektakulära frambensrörelser men är ännu inte nog stark för att orka hänga ihop över ryggen. Därför tränas det på mindre steg för att stärka upp hästen och få den att bära mer vikt bak.
– Han har lätt att gå upp i passage. Men vi ser inte det som ett problem.När man sätter lite tryck i en häst som går med samling vill man känna av kraften i bakbenen i tyglarna.
– Du ska leta efter samma känsla i tyglarna som när du åker vattenskidor. En del ryttare ser ut som om de skjuter en skottkärra full med gödsel framför sig. 

Dressyrryttaren berättade också en del om sig själv:
–  Idag rider jag program mycket mer än tidigare. För att hävda sig måste man ha full koll på detaljerna. När man rider delar ur programmen ska man avsluta med att förbereda hästen på nästa rörelse även om du inte rider den.

– Tänk på att leta efter en bra känsla i ridningen så ni kan slappna av och bara njuta lite, var Stefans avslutningsord till publiken. 

Clinicen hölls tillsammans med försäkringsbolaget Sveland.