Jönsson, Kyrklund och Ísólfsson i unikt gränsöverskridande möte

Hur utvecklar vi utbildningen inom ridkonst och hästträning i Sverige? Det var kärnfrågan när SLU:s hippologenhet samlade ridlärare från landets riksanläggningar för ett tre dagar långt evenemang. Evenemanget var organiserat av SLU:s (Sveriges lantbruksuniversitet) hippologenhet och samlade ridlärare från de olika riksanläggningarna i Sverige; Flyinge, Strömsholm och Wången.

Syftet med evenemanget var att utbyta kunskap och diskutera utbildning och träning av hästar, med fokus på samarbete mellan olika discipliner som dressyr, hoppning, fälttävlan och islandshäst. På plats var flera profiler inom ridsporten – adjungerade professorn i ridkonst Jan Jönsson och de adjungerade professorerna i ridkonst Kyra Kyrklund och Eyjólfur Ìsólfsson, som inledde evenemang med att presentera sina bakgrunder och erfarenheter.

Diskussionerna kretsade mycket kring ridkonst och träningsmetoder, inklusive vikten av att ge hästen rätt stöd och kommunikation.

Från unghäst till vuxen

Under tre dagar fick de cirka 20 deltagande lärarna från Wången, Flyinge och Strömsholm, ta del av praktiska demonstrationer och diskussioner.

Dag två var uppdelat i två block – först med fokus på den unga hästen och därefter fokus på den vuxna och utbildade hästen.

Kyra Kyrklund hade tre ekipage med yngre hästar, en 5-åring, en 6-åring och en 7-åring. Stort fokus låg på ryttarens sits, hjälpgivning och vikten av att inverka med en hjälp i taget. Liknande fokus hade Jan Jönsson som under sin dragning visade en yngre häst som skulle hoppas in på ett terränghinder.

Eftermiddagen gav utrymme åt den vuxna hästen. Under Kyra Kyrklunds del visades rörelser från högre upp i utbildningsskalan, så som piaff och passage, medan Jan Jönsson demostrerade hoppning över en svårare terrängbana inne i ridhuset.

Många likheter

Den tredje och sista dagen vigdes åt vidare diskussioner, bland annat diskuterades begrepp och terminologin inom ridutbildning.
– Vad händer om vi vänder på begrepp, kan vi få eleverna att tänka eller göra annorlunda? säger Camilla Hed, lärare på Hippologprogrammet på Wången, som konstaterade att summan av de tre dagarna var att alla lärare inom hipplogutbildningen drar åt samma håll.
– Vi är alla ute efter samma sak, vi är väldigt lika över anläggningarna men det finns också skillnader där man kan lära sig av varandra. Det här är bara början – fördelen med att vi har ett hippologprogram är att vi är kopplade till forskning. Det handlar om mycket mer än bara ridning och tävling; det handlar också om kommunikation, om hur vi arbetar med våra hästar och vad vi gör. Målsättningen är att ge hippologerna rätt tänk och nyfikenhet, men sen måste de själva samla erfarenheter, konstaterar Camilla.

Fakta

De tre professorerna i texten

Eyjólfur Ísólfsson, född på Island, är en av erfaren och respekterad hästtränare och ryttare. Han började arbeta med hästar i unga år och lärde sig traditionell isländsk ridkonst från sin farbror. Vid 18 års ålder vann han ”Silver Shoe”, ett prestigefyllt pris vid Hólar jordbruksuniversitet, och var senare huvudlärare och lektor under 15 år. Eyjólfur är certifierad Master Trainer och har vunnit flera nationella och internationella tävlingar, bland annat fem isländska mästerskap och ett världsrekord i tölt. Eyjólfur är känd för att kombinera traditionell isländsk ridkonst med moderna metoder och anses vara en pionjär inom sitt område.

Jan Jönsson, född 1944, är en svensk fälttävlanryttare och tränare. Han deltog i två olympiska sommarspel, 1972 och 1984, och vann bronsmedalj i fälttävlan vid OS i München 1972 på hästen Sarajevo. Han har även tagit fem SM-guld i fälttävlan Efter sin aktiva karriär har Jönsson varit lagledare och tränare för det svenska landslaget i fälttävlan. År 2011 utsågs han till adjungerad professor i ridkonst vid Sveriges lantbruksuniversitet, en titel han innehaft fram till 2020. Jönsson är far till tävlingsryttaren Fredrik Jönsson.

Kyra Kyrklund är en framstående finländsk dressyrryttare och tränare, född 1951 i Helsingfors. Hon har en lång och framgångsrik karriär med bland annat en världscupseger 1991 i Paris och tio finska mästerskapstitlar. Hon deltog i flera OS, med toppresultat som femteplats både individuellt i Moskva 1980 och i Barcelona 1992. Hon är adjungerad professor i ridkonst vid Sveriges lantbruksuniversitet och håller clinics världen över.