Kim C Lundin: ”Vid sjögång – sitt ner i båten!”

Det är oroliga tider i vår hästvärld och det slår in i uppfödarnas och unghästutbildarnas vardag med en slägga. Det ropas högt om att hästar inte ska ridas in och tränas för unga, det är riktigt. För mycket och för lite skämmer allt, det är sen gammalt. Lagom doser träning gynnar de unga individerna, det är också riktigt. 

Så hur balanserar vi detta när en högljudd – om än kanske inte så klar majoritet av de engagerade i och i kring vår hästvärld – ropar högt på förändring?

Det gäller att möta allt med en klar analys, en blick i spegeln och en ärlig fråga till jaget du ser där: Gör jag det bästa möjliga för mina skyddslingar av släktet Equus? Och då är inte bästa möjliga att släppa hästarna fria, det tåget gick för några tusen år sedan. 

Jag har alltid trott – och tror fortfarande – att majoriteten av landets uppfödare har sina hästars bästa för ögonen. Exemplen på de som erbjuder bra miljö, goda uppväxtbetingelser och balanserad träning är mångdubbelt fler än den lilla minoritet som nu nästan stjälper skutan. 

Men, tyvärr har vi nog själva skapat ett monster i SWB Equestrian Weeks. Ambitionen hos en del hästägare verkar inte känna några gränser för att nå ett kval med de 4-åriga hästarna. 

De senaste två veckorna har jag fått information om att en avstår från att medicinera en ung häst med behov av hjälp för att kunna kvala; en annan gör ridhästtest och unghästkval med mindre än tolv timmar emellan. 

Jag tror det behövs en förändring kring hur vi ser på kvaltävlingar för 3- och 4-åringar. Frihet under ansvar räcker tydligen inte till.

Att SWB, kanske utan tillräcklig analys, inför ett helt nytt sätt att visa 3-åriga dressyrhästar – lös trav och galopp på åtta – känns inte som en särskilt genomtänkt variant. ”Svensk åtta” har vi egentligen bara sett på bruksprovet, då en ganska trång oval jämfört med måtten i DWB och KWPN, och många piskförare. Där blir hingstarna ganska snurriga, det är ett moment som är svårt att öva på. 

Det här kan riskera att ge mer stress än en enklare visning av skritt och trav vid hand samt lösgalopp längs spåret, som alla unghästar där provat på. I slutet av september vet vi hur det gått.  

Mycket gör vi väldigt rätt, allt kan bli bättre – men sitt still i båten och tänk
efter innan systemet utsätts för ”hela havet stormar”. För hästarnas skull och för vårt eget fortsatta berättigande att föda upp, visa, träna och utvärdera unga hästtalanger.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2024.