Klimke: ”Det har varit en dröm att rida OS i två grenar”

Men Ingrid Klimke har inte gett upp hoppet om att vara OS-aktuell även 2021, i båda grenarna. Drömmen har funnits där länge, och hon har att brås på.
– Jag såg Mark Todd rida både hoppning och fälttävlan på OS i Barcelona, då blev det min dröm att göra samma sak en vacker dag. Min far red OS i fälttävlan 1960 i Rom, men bytte sedan till dressyr, berättar hon för FEI.

Inför OS 2020 i Tokyo fanns hon med i A-truppen i både fälttävlan och dressyr, med sammanlagt tre hästar – det är inte många ryttare som lyckas med den bedriften. Men med ett framflyttat OS kan mycket hända.
– Nu hoppas jag bara att de alla håller sig friska till nästa år, konstaterar Klimke.

Mängder av medaljer

OS-rutin hos ryttaren finns det gott om, Ingrid Klimke har gjort fem OS i fälttävlan med två lagguld och ett lagsilver som bästa resultat. Hon har dessutom ett gäng VM och EM på meritlistan – Ingrid Klimke är regerande Europamästare. På dressyrsidan har det ännu inte blivit någon mästerskapsstart.

Vilken är din favoritgren?
– Fälttävlans terrängritt. Jag är väldigt tävlingsinriktad när jag är ute i terrängen. Kicken av att rida in i startboxen är det jag älskar mest. Men också när man rider küren i dressyren. Min far sa alltid ”försök ha så osynliga hjälper att publiken inte ser vad du gör, så att det ser ut som att hästen gör allting själv”. När man får till det – det händer inte alltför ofta, men när man väl får till det, då gillar jag verkligen dressyr också.

Hoppstjärna i nästa liv

Ingrid Klimke skrattar och säger att hon även kan tänka sig att bli hoppstjärna i nästa liv. Hennes filosofi när det gäller att hantera motgångar – att resa sig igen och leta efter det positiva, även om du kanske inte ser det direkt – har kommit väl till pass, kanske särskilt när det gäller banhoppning. Hennes tidigare topphäst Butts Abraxxas, kallad Braxxi, var ingen stjärna på hoppbanan och tävlingarna där ekipaget låg i topp efter dressyr och terräng men sedan halkade ner i resultatlistan efter en mindre lyckad hoppning, är flera.

– Braxxi var ingen bra hoppare och under hela hans liv försökte jag med allt för att förbättra hoppningen, men till slut fick jag acceptera att vissa saker kan man inte ändra på. När jag gjorde det kunde jag istället uppskatta vår underbara dressyr och terrängritterna, trots att jag visste att jag aldrig skulle vinna en individuell medalj eftersom han aldrig hoppade felfritt. Men jag var alltid en bra ryttare att ha med i laget, konstaterar hon krasst.

Dubbla EM-guld på hemmaplan

Med den senaste stjärnan Hale Bob blev det 2019 äntligen en individuell medalj av finaste valör, på EM i tyska Luhmühlen.
– Jag var överlycklig för Bobbys skull, för på EM i Strzegom 2017 blev det en uppgörelse mot Michael Jung, och det var väldigt nära nu igen. Bobby gjorde en fantastisk terrängrunda, det kändes så enkelt. Han gjorde även en briljant hopprunda. På VM i Tryon 2018 rev vi det sista hindret och förlorade medaljen, men den här gången visade vi att vi verkligen kunde göra det, trots pressen.

Till sist, hur ser livet ut för er under coronapandemin?
– Om man lyssnar på nyheterna är det lätt att tappa sin positiva inställning, för det finns så mycket osäkerhet kring allt. Men jag säger till mig själv att jag är priviligierad, jag och min familj är friska så vi måste hålla oss lugna. Vi vet inte när det kommer ett vaccin, men fram till dess måste vi vara positiva och vara tacksamma för det vi har.

Källa: FEI