Koll på vardagen

De senaste veckorna så har jag pendlat strödagar fram och tillbaka till Belgien. Om någon säger att det är lätt att flytta inom EU så borde den personen prova på den belgiska byråkratin. Ta bara min bil som ett exempel.

Jag bor i en del av Antwerpen där biltrafik är förbjuden, men för att komma till mitt garage så måste jag köra på några gågator. Alltså behöver jag en liten manick som får pelarna i gatan att sjunka så att jag kan köra in. Lätt som en plätt kan tyckas?

Nu är det så vist ordnat att manicken är kopplad till bilens registreringsskylt. Jag kommer att ha inte mindre än två hyrbilar innan jag får min ”riktiga” bil i nästa vecka. För varje hyrbil jag har så måste jag besöka polisen för att få en ny tillfällig manick.

Jag kan inte heller få alla tre tillstånden på en och samma gång, nej det vore alldeles för enkelt. Jag måste alltså dit inte mindre än fem gånger inom loppet av en vecka för att hämta eller lämna den lilla grejen. Man kan få gråa hår för mindre.

I helgen har jag varit nere på gården i Skåne som Anna skall flytta till. Jag har renoverat köket i hennes lägenhet medan de andra har varit fullt sysselsatta i stallet med att fixa inför hästarnas ankomst i slutet av den här veckan. Rätt man på rätt plats heter det nog.

Det är mycket slit med en gård helt klart. Jag kände när jag vaknade i morse att jag inte är tjugo längre. Min kropp gjorde ont av att ha sågat och meckat hela helgen. Förmodligen är det bara ännu ett bevis på att jag borde skaffa mig ett gymkort eftersom mitt bidrag på gården kommer att vara ganska sporadiskt framöver.

Jag var ganska nära SM-tävlingarna i banhoppning men tyvärr så hann jag inte dit en enda sekund. Jag var fullt sysselsatt med köket. Ibland måste arbete gå före nöje, även om det är tråkigt. Jag hade mitt eget lilla SM i att montera köksskåp från Ikea istället. En tävling som jag för övrigt vann ganska klart.