Kulturen kring hästbesiktning skiljer mellan länder

Det var den danska veterinären Mette Uldahl, Vejle, som höll i genomgången av de olika ländernas kulturer kring hästbesiktning. Hon sitter med i en arbetsgrupp i ämnet inom FEEVA, den europeiska hästveterinärfederationen, tillsammans med Ben Mayes och Malcolm Morley från Storbritannien och Giorgio Riccardi, Italien.

De fyra har kontrollerat kulturen kring hästbesiktning inför köp i olika länder och funnit att det finns en del som skiljer dem åt.
– Det är inte alla länder som har ett standardprotokoll för besiktning, sade Mette Uldahl och berättade vidare att ett hett diskussionsämne just nu är om hästens munhåla ska undersökas eller ej. I vissa länder genomförs hel undersökning med munstege, i andra tittar man bara på framtänderna.

Böjprov vanligt

– Böjprov görs i de flesta länder, men det kan variera hur detta utförs.

Röntgen är också föremål för diskussion.
– Ett intyg ska vara transparent och lätt att förstå, sade Mette Uldahl. Vi måste förklara att till exempel röntgenfynd av kissing spines bara är en bit av pusslet, det förutsäger inte vilken häst som får problem.

Det här kom arbetsgruppen fram till kring rörande hästbesiktning i fyra av Europas länder:

Danmark

I Danmark görs besiktning för både köpare och säljare, men mest köpare. Mette brukar råda veterinärer att tänka sig för innan de gör en besiktning för säljare, då det kan bli en intressekonflikt.

Det ingår i protokollet att det är köparens ansvar att undersöka hästens tävlingsresultat och tidigare medicinska historia.

Veterinären ska ange om det är standard eller utökad undersökning och göra en riskuppskattning av fynd.

Rygg och nacke röntgas frekvent vid danska besiktningar.

Storbritannien

I Storbritannien agerar veterinären för köparen, för att ge dem råd angående risken att köpa den aktuella hästen.
– Där vill inte veterinärer agera för säljaren, nyligen dömdes en veterinär till 2,5 års fängelse och blev av med sin veterinärlegitimation på grund av att rätten ansåg att ersättningen för besiktningen gjorde honom jävig, berättade Mette Uldahl. Det räknades som ekonomisk vinning.

I Storbritannien och Irland anser man att en ridhäst ska ridas inför veterinären, medan man i de nordiska länderna har longering som standard.

De engelska veterinärerna levererar även en övergripande slutsats om hästen är lämplig för sitt tilltänkta ändamål eller ej.

Nederländerna

I Nederländerna är uppfattningen att veterinärkåren har så god integritet, professionalitet och opartiskhet, att de kan agera för både säljare och köpare utan problem. Man lutar sig även mot sitt system att gradera röntgenfynd enligt en skala (0-4) och menar att detta möjliggör att arbeta för köpare, säljare och auktioner.

Däremot har man inget system för riskuppfattning av fynd vid besiktningen och man har slutat att röntga rygg och nacke.

Tyskland

I Tyskland är det ofta säljaren som vill ha bedömt hästen innan den annonseras ut, men veterinären löper större risk vad gäller sin trovärdighet vid besiktning för denne. Här används också röntgenskalan 0-4.

När det gäller oregelbundenhet på ben, som gallor och liknande, gör veterinären en riskbedömning, om det är inom normala gränser eller ej.

Även här har man slutat att röntga rygg och nacke.