Låt inte rötägg diktera villkoren

Ridsporten måste läsa på om källkritik

Jag uppmanar till sans, balans och lite sunt förnuft i debatten.

Folk har i alla tider haft åsikter om både det ena och andra. Skillnaden är bara att förr stannade ogenomtänkta åsikter och idéer kring köksborden – nu sprids de globalt och levereras som en sanning.

Ridsporten är inte undantagen dessa fenomen och även vi måste läsa på om ordet källkritik.

I sociala medier har det skapats ett ”där fick jag dig”-samhälle där folk sitter med fingrarna beredda på tangentbordet, väntandes på att sätta dit någon så fort tillfälle ges. En mobilkamera på jakt efter något smaskigt misstag som kan bli en viral succé. Möjligen är jag gammeldags, men jag har väldigt svårt att respektera människor som jagar dessa scoop. Se er själva i spegeln innan ni trycker på publicera nästa gång. Fundera på hur det skulle kännas om någon skulle hänga ut era tillkortakommanden och misstag på nätet. Eller är ni fullkomliga?

Ännu mindre tycker jag att vi ska tillåta dessa personer att få diktera villkoren för hur debatten ska föras i svensk ridsport. För det första är jag tveksam till deras kunskap i ämnet, för det andra tror jag inte att de är fler än att de får plats i en halv buss.

Orsaken till att vi rider och tävlar är i grunden för att vi älskar hästen och ridsporten. Vi njuter av att varje dag arbeta tillsammans med detta fantastiska djur och hitta ett samförstånd och kommunikation. Den som tror att vi med våld tvingar hästen att prestera har aldrig arbetat med hästar – för det låter sig inte göras. Det är ett samspel, vilket så klart vissa ryttare bemästrar bättre än andra, men som alla försöker hitta.

Jag är inte naiv, jag vet att det finns rötägg i vår sport precis som det finns överallt i vårt samhälle. Jag vet också att vi i sporten direkt beivrar dåligt beteende och korrigerar eller bestraffar snedsteg. Ridsportens regelverk är stenhårt och lämnar inget tolkningsutrymme på den punkten. Faktum är att vårt regelverk är så hårt att om en häst får ett skavsår diskas ekipaget. Jag tror faktiskt inte att det skulle hända i någon annan sport.

Jag anser att ridsportens utmaningar inte ligger i hur vi sätter nya och hårdare regler. Däremot tror jag att det är extra viktigt att i dag – när det är stora pengar och resultat som lockar till alternativa vägar – utbildar våra ryttare in i framtiden. På den vägen krävs en tydlig ideologisk kompass som alltid pekar i riktning mot respekt, kommunikation och hästens välfärd. Hästen har inte valt att bli ridhäst, det är vi som envisas med att rida den.

Om vi lever efter devisen ”vi är alla ofullständiga som ryttare men vi strävar efter att behärska ridkonsten”. Vem kan då döma oss för vår ofärdighet? 

Text: Niklas Jonsson

Texten publicerades första gången i Tidningen Ridsport nr 24-2016.

Om krönikören:
Niklas Jonsson är uppväxt i en gedigen hästfamilj. Han är tävlingsryttare på elitnivå sedan 15 år och har varit med i hopplandslaget i flera perioder. Bor i Örebro med sambon Evelina och dottern Maja. Där driver han ett utbildnings- och tävlingsstall med 20-25 hästar.