Testar vingarnaLinn Hörnvall är en av landets skickligaste beridare och unghästutbildare med framgångsrik verksamhet och fina meriter. Nu vinkar hon hejdå till allt och drar till Belgien för att jobba hos Abdel Said och Antonia Pettersson Häggström.
Linn Hörnvall tog mod till sig – provar vingarna hos Abdel och Antonia

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Hur ser jobbet ut?
– Tanken är att jag ska utbilda och tävla ett gäng av deras 4- till 6-åriga hästar. Jag brinner verkligen för just utbildningen av de unga hästarna, så det känns väldigt roligt. Jag har inte varit nere och hälsat på, men känner ändå att jag fått en ganska klar bild över hur det ser ut och fungerar.
Vad fick dig att ta klivet?
– Det var absolut inget lätt beslut, jag har en etablerad verksamhet hemma i Sverige och har haft förmånen att samarbeta med fantastiska hästägare och rida fina hästar. När frågan först kom tackade jag faktiskt nej, dels på grund av detta, dels för att jag inte riktigt kände att jag är tillräckligt duktig för det ansvaret. Men när jag fick frågan igen en månad senare, så hade jag hunnit landa lite i tanken och tog modet till mig att tacka ja. Viljan att fortsätta utvecklas är en stor anledning till att våga prova. Jag har inte gjort resan med att jobba utomlands ännu och detta känns som en fantastisk möjlighet att utvecklas både som ryttare och människa.
Hur läskigt känns det?
– Såklart är det lite skräckblandad förtjusning, jag känner mig inte så världsvan för min ålder, men mest ser jag det som en fantastisk möjlighet.
Du åker inte ner ensam – berätta!
– När jag tackat ja till jobbet så fick jag frågan om jag visste någon som ville följa med och bli min groom och hemmaryttare. Jag har haft en helt fantastisk tjej som heter Emma Hallin som jobbat med mig i nästan tre och ett halvt år – och jag hade sådan tur att hon även vill följa med mig ner till Belgien. Det känns otroligt roligt att vi får fortsätta jobba tillsammans.
Vad tänker du om din resa sedan du klev in på Hästak för första gången?
– Det har varit en rolig resa, tiden på Hästak gav mig mycket och inte minst ett lyft när jag återigen satsade på min egen verksamhet. Såklart har det bjudit på toppar och dalar, så som livet är i stort, men väldigt många fantastiska hästar har passerat genom stallet, och de har bjudit mig på många härliga upplevelser både i vardagen och på tävlingsbanan.
Fakta
Lär känna Linn Hörnvall
Född: 1990.
Bor: Sundsmåla gård utanför Linköping, där jag även driver min verksamhet.
Familj: Mamma och lillebror i Sundsvall.
Gör: Driver just nu mitt eget företag med inriktning på utbildning och tävling av unga hopphästar. Börjar nytt jobb som beridare och unghästutbildare på AS Sport Horses i Belgien i mitten av februari.
Meriter: Tävlat upp till 1,45, tagit fram många unghästar till finaler med placeringar i de olika årgångstävlingarna.
Egna hästar: Ziri Hästak (SWB sto f -17 e Triton Hästak-Cardento) och Loviseholms Bixbit (SWB val f -20 e Baloé-Diamant de Semilly).
Viktigast i packningen till Belgien: Min airfryer och min favoritfilt i ylle som jag fått av en hästägare. Antar att det är bra om jag också kommer ihåg att packa med ridkläder och övrig utrustning.
Vilka lärdomar tar du med dig?
– Jag har ju hunnit jobba ganska många år i den här branschen nu, både som anställd och som egenföretagare. Det jag framför allt har lärt mig är att våga ge varje häst den tid den behöver. Det tar tid att bygga upp en häst, och det är lätt att gå för fort fram med dagens hästar som är så otroligt talangfulla. Jag försöker alltid ha i bakhuvudet att det inte är förrän hästen blir 10 till 12 år som den förhoppningsvis ska börja bevisa hur bra den är. Det är jätteroligt med alla unghästtävlingar som finns idag men man kan inte göra allt. Jag sorterar mycket mer nu och tävlar över lag mer sparsamt än för några år sedan. Det måste finnas tid och utrymme för att i lugn och ro kunna bygga upp de unga hästarna för framtiden, med både träning och återhämtning.

Vad händer med din verksamhet och dina hästar i Sverige?
– Mina hästägares hästar jobbar vi med att hitta nya passande ryttare för. Jag har bara två egna hästar kvar, den ena ska säljas men en ska följa med. Det kommer bli 5-åriga Loviseholms Bixbit (e Baloé-Diamant de Semilly) som åker med mig. Han gjorde ett fåtal starter som 4-åring och var tvåa i finalen av Global Trucks Youngster Tour, det är en fin liten häst med härlig karaktär som jag tycker otroligt mycket om.
Vilka hästar sticker ut mest under din resa?
– Oj, svår fråga! Det är så många hästar som har betytt mycket för mig, jag är alldeles för bra på att ”kära ner mig” i hästarna. Men den som kanske har betytt mest är nog Lucky Larry. Inte för att han varit den med absolut störst kapacitet, men för att han utan tvekan är den genuint snällaste och mest välvilliga häst jag träffat. Han kom till mig precis när han blev tre år, och såldes i höstas som 7-åring till VHL Stables. Tanken från början var att visa fram honom som hingst, men han var extremt försiktig som unghäst och kändes aldrig redo för bruksprovet. Han har ändå fått vara kvar som hingst eftersom han varit så otroligt snäll, en helt fantastisk individ och en riktig bästa kompis. Ibland kändes han nästan mer som en hund än som en häst.
– En annan häst som betytt väldigt mycket för mig är Sensation Hästak. Jag tävlade honom som 7-åring upp till 1,40 under min tid på Hästak och han var en av mina favoriter där, men sedan hade han tyvärr flera års skadebekymmer. Sommaren 2023 fick jag möjlighet att köpa honom och försöka få honom tillbaka som tävlingshäst. Han kom tillbaka med besked och hoppade enkelt runt flera 1,35 och även någon 1,40 under 2024, innan jag bestämde att han skulle få trappa ner och hoppa lite lägre klasser. Han såldes till en fantastisk familj som älskade och uppskattade honom precis lika mycket som jag, där han skulle få lära en yngre ryttare allt han kunde, men tyvärr förolyckades han bara några månader senare.
Hur går det för Lucky Larry?
– Jag tror att det går bra, av de rapporter jag har fått är de väldigt nöjda med honom och på de filmer jag sett ser han jättefin ut. Just nu tävlar Erika (Lickhammer van Helmond) honom själv, men deras förhoppning är att han så småningom ska kunna bli childrenhäst åt barnen.
Vad hoppas du få uppleva hos Abdel och Antonia?
– Jag hoppas framför allt att jag ska utvecklas mer som ryttare, både i markarbetet och hoppningen. Att bli bättre på att få fram det bästa ur varje häst och hitta vägar som passar varje individ.
Vad kommer du att sakna mest med Sverige?
– Det återstår att se.
Vad drömmer du om i framtiden?
– Jag lever lite här och nu, och just nu känns det jättespännande att testa det som ligger närmast framför mig. Så länge jag jobbar med hästar så är det unghästarna som högst troligt kommer vara mitt huvudsakliga fokus, sedan om det i framtiden fortsätter vara som anställd eller egenföretagare igen får tiden utvisa.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på