Lite mat innan lunch

Det var planerat att vi skulle hålla ett studiebesök för en ridskola vid elvatiden, men de kom såklart en timme tidigare. Jag sopade gårdsplanen och stall 3 på rekordtid samtidigt som jag försökte få tag på någon som kunde börja visa dem runt.

En hästägare kunde inte hitta sitt täcke och en häst tappade en sko som jag grävde fram ute i sandpaddocken. Men nu sitter jag här och är lite glad på något sätt. Man kan skratta eller gråta när det inte riktigt går enligt rutinen och det är lite roligare att skratta, faktiskt. Pröva det!

Det har börjat gå upp för mig att Zalza ser ut som hon är dräktig och i fölningsstadie med världens rundaste mage. Jag hade tidigare lärt henne gå på bandet, men det tar bara en halvtimme åt gången. Jag som tidigare ogillat skrittmaskinen som alternativ inser nu att den är bra. Jag kan inte gå ut och gå med Zalza 1 timme, två gånger om dagen för att hon ska hålla lite kondition och inte få fång eller något annat. Jag har inte den tiden… alls. Igår gjorde hon sin debut som om det var den hundrade gången hon gick där. Lugnt och stilla, ingen stress. Min stjärna!

Annars så rider jag mer än någonsin. Genom att frivilligt dra ned på mina pauser så rider jag nu minst 6 hästar om dagen + att jag hjälper Anette. Utvecklar mig varje dag och ”min” treåring är nu inriden. Idag ska vi pröva på att galoppera med mig på ryggen och nästa vecka är målet att rida fritt i ridhuset. Det är så kul med unga hästar för de gör verkligen framsteg varje dag du jobbar med dem. Det gäller bara att man själv begränsar sig. Ung unghäst är skör och för mycket press på en gång kan förstöra mycket. Det är nu man lägger grunden.

Dagens visdomsord: Be happy! — Patrik Kittel