”Lysande att ha Ancan att stämma av med”

Amanda Eriksson är tjejen som växte upp bland mammas och pappas hästar men som fick sin stabila ridgrund på ridskola.

– Det var mamma som tyckte att jag skulle skulle lära mig från grunden på ridskola och det gjorde jag tills jag var ungefär 16 år, berättar Amanda.

– Det blev lite hoppning, fälttävlan och dressyr. Jag körde också lite ponnytrav eftersom pappa hade travare.

Hon tävlade ponny på Lätt B till Lätt A-nivå och hon startade också stor häst i JSM. Men det var aldrig tal om att köpa en bra, färdigutbildad häst.

– Mamma sa att om vi köper en bra häst så kommer det ändå inte att funka om jag inte kunde något, berättar Amanda om sin kloka mamma Jessica.

Samarbete med Berglund

Sedan många år samarbetar och tränar Amanda för Lasse Berglund. Två av hennes hästar, Folsom och Hard Rock, är uppfödda av honom. Den tredje på hög nivå, Fifty Cent, är uppfödd hemma på gården utanför Nybro.

– Jag tävlade hans mamma som ponny. Hon var halvblod men troligen tvilling för hon var så liten. Hon blev en bra introduktion för mig att rida halvblod, säger Amanda.

Steg för steg har Amanda tagit upp sin trio hästar i klasserna, hela tiden med hjälp av främst Lasse Berglund men också under träningar för Jens Wickström. För tre år sedan kunde hon göra sin debut i 1,50-hoppning.

– Nu känns det som att jag är etablerad i 1,45-1,50-klasser, säger hon.

2023 intensifierade hon sin satsning och tävlade väldigt mycket internationellt.

– Man måste ju utvecklas och det gör man när man får se bra ridning och rida på banor ritade av andra banbyggare än de vi har hemma.

Fyrstjärnig tävling

Mest har hon ridit två- och trestjärnigt, men i Arezzo och Sentower Park blev det fyrstjärnigt och Amanda gjorde på inget sätt bort sig. Det blev felfria ritter och placeringar i rankningsklasser.

Amanda ser en fördel i att ha tre hästar på svårklassnivå.

– Det kan bli många starter och varje start är en ny erfarenhet, menar hon.

– Dessutom kan jag rulla runt lite i klasserna och spara på hästarna.

I höstas kom den största framgången – hittills – i hennes karriär, bronset vid inomhus-SM.

– Det var hur kul som helst. Kanske var det inte det vassaste motståndet men det skulle ridas felfritt och dessutom snabbt.

Det var med Folsom hon tog sin första mästerskapsmedalj och det är med just den 12-åriga Favorit Ask-sonen hon är uttagen till landslagets observationstrupp.

– Så klart är det en jättekul grej. Men samtidigt förändrar det inte så mycket. Man gör sin grej och planerar sina tävlingar, precis som man skulle gjort ändå, resonerar hon.

ATG Talang-uttagen

Det som kanske gör lite större skillnad är hennes medverkan i ATG Talang-projektet. Där får ryttare från olika grenar en mentor och det blir en del olika träffar med ämnen som hur man bildar team runt sin verksamhet, i kost och i träning.

– Vi hoppryttare får Ann-Catrin ”Ancan” Carlsson som mentor och det är lysande att kunna få stämma av med henne.

Det där med team har Amanda redan fixat, lite automatiskt och kanske lite ovanligt. Amanda har ingen anställd, i stället är hennes verksamhet en ren familjeaffär. Själv rider hon alla hästarna, som förutom topptrion består av någon försäljningshäst och fem andra, yngre tävlingshästar. Mamma Jessica mockar och fungerar som tävlingsgroom medan pappa Leif tar hand om stallet och hemmavarande hästar när fru och dotter är på tävlingsresor.

– Nu ska jag bara arbeta vidare med hästarna och samla rutin, helst i fler starter i 1,55. Jag har ännu inte ridit någon nationshoppning men det hade varit väldigt roligt att få testa.

Amanda om sina bästa hästar

Folsom,
SWB val f -12 e Favorit Ask-Goodtimes, uppf Lars Berglund:
”Stor och lite långsam men inga hinder känns för stora.”

Fifty Cent
SWB val f -12 e Favorit Ask-Pascal, uppf familjen Eriksson:
”Har kanske inte största kapaciteten men det största hjärtat.”

Hard Rock
SWB val f -14 e Heartbeat-Dutch Capitol, uppf Lars Berglund.
”En riktig tiger som ’äter’ hinder.”

Missi
SWB, sto f -16 e Kannan-Cortez, uppf PVRT Equestrian AB.
”Ambitiös och har redan gjort felfria 1,40-klasser.”

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/ 2024.