ÅsiktMaria Gretzer skrev ett inlägg på sociala medier på söndagen, där hon ifrågasatte beslutet att endast öppna upp tävlingar i Sverige för barn och unga - istället anser hon att det borde vara de ryttare som bedriver hästverksamhet som fick ge sig ut på tävlingsbanorna. "I Sverige anses det fortfarande inte vara ett riktigt yrke att jobba med hästar på heltid", menar hon.
Maria Gretzer: ”Vi måste bli tagna på allvar”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Responsen på inlägget blev stor, större än vad Maria Gretzer kanske hade väntat sig. Men av det hon har hunnit läsa så verkar det vara övervägande positiv feedback.
– Självklart tycker jag att barn ska få tävla, men jag tycker att det blir väldigt konstigt när vi har så många yrkesutövande ryttare i Sverige, som lever på det här och har hästar på utbildning. Hästägarna börjar plocka hem sina hästar nu, de tänker att hästarna kan lika väl gå på bete en månad när ingenting händer.
Maria Gretzer tror att de här månaderna av träning istället för tävling säkert har gjort många unga hästar gott, men nu börjar det bli dags för förändring.
– Det har pågått under en lång tid nu, och då tycker jag att det är mycket märkligt att man väljer att öppna upp för barns tävlande innan man gör det för yrkesverksamma ryttare. I Sverige anses det fortfarande inte vara ett riktigt yrke att jobba med hästar på heltid, att utbilda dem – jag är över 60 år nu, de sista 10-15 åren har jag väl sluppit att höra ”vad ska du bli när du blir stor”, men den frågan fick jag till jag var över 40 år.
Seriös verksamhet
– Vi skulle vilja bli accepterade som en yrkesgrupp med seriös verksamhet. Det är inte lätt att få en hästverksamhet att gå ihop, särskilt inte i dessa tider. Visst, vi är tacksamma att vi har kunnat åka på pay and jump och träningar, men som sagt, att ha en häst i utbildning hos en bra ryttare, det kostar pengar, säger Maria Gretzer.
Några kommentarer på inlägget handlar om att det är bristande respekt för att smittspridningen på nytt tar fart i landet, men där anser inte Maria Gretzer att ridsport är en högrisksport.
– Jag tycker absolut att man ska ta allvarligt på det här med smittspridningen, men jag tror verkligen att vår sport är en sport där vi inte hänger på varandra. Ryttare är väldigt sällan klistrade intill varandra på vanliga endagarstävling. Man åker dit och hoppar sina hästar, det är väldigt sällan jag är nära folk då. Och i dessa tider tänker man ju sig för lite extra.
Tävlingar mitt i veckan en lösning
Tillsammans med flera kollegor har hon diskuterat olika lösningar, där tävlingar mitt i veckan kan vara en idé.
– Det har vi pratat mycket om nu – där är det oftast noll publik och inte jättemycket starter.
Vad kan du själv göra åt situationen?
– Jag har varit i kontakt med Lisen (Bratt Fredricson, reds anm) idag och vi är på gång med insatser. Vi kan inte bara sitta still och vänta, vi är väldigt många nu som känner att det måste hända något.
– Jag gillar inte att gnälla på Ridsportförbundet men här tycker jag inte att förbundet har agerat för yrkesryttarnas del, jag skulle önska mer hjälp – nu är det dags att höja rösten. Inom travet är får de fortsätta köra, där får staten in massa miljoner på spel och då är det plötsligt självklart att det är ett yrke och att det ska få fortsätta. Det är på tiden att vi blir tagna på allvar, som en yrkesgrupp.
Ta hjälp av TDB
Att öppna upp tävlingar endast för ryttare som har det som yrke har fått en del motargument – bland annat att det skulle vara svårt att avgöra vem som ska få kalla sig yrkesutövare.
– Ett enkelt sätt kan vara att till exempel gå genom TDB, de som har F-skattsedel och bedriver verksamhet, de kan få börja tävla, menar Gretzer.
Hon återkommer flera gånger till att de professionella ryttarna idag inte ses som en yrkeskår.
– Jag är som sagt inte emot barns tävlande, men jag tycker det är väldigt märkligt att man inte tänker på oss som en yrkeskår, vi som faktiskt ska försöka leva på det här – det är många som lever på små marginaler redan innan pandemin. Det är det som retar mig mest – att vi inte blir tagna på allvar utan blir klappade på huvudet som att vi är några som sysslar med en gullig liten hobby.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på