Mästaren Maher: ”Jag hade svårt att se en väg framåt”

Britten Ben Maher har vunnit OS-guld i lag, Super Grand Prix i Prag, multipla LGCT Grand Prix-segrar, EM-medaljer och hisnande 500 000 dollar genom segern i AIG Grand Prix i New York, mitt under brinnande corona-pandemi.

Förra sommaren uppfyllde han varje idrottsmans stora dröm om ett OS-guld och rundade av året med att rida hem segern i Top 10-finalen i Genève. Han har fått medalj av den engelska drottningen och varit världsetta.

Inte illa för en kille som vuxit upp med föräldrar utan hästbakgrund eller stor plånbok. En tanke han själv bär med sig.
– Jag hatar när man säger att du bara kan lyckas om du har pengar. Det är sant till viss del, det gör det hela lite enklare med de hästägare och sponsorer som jag har nu. Men det har inte alltid varit så. Det fanns en tid när jag inte kunde betala startavgiften när jag skulle tävla. Jag var tvungen att vinna för att överleva. Det kommer jag alltid att komma ihåg, säger Ben Maher.

Var nära att ge upp

Han har alltid jobbat hårt, men när han var mellan 16 och 18 år fanns det stunder då han var nära att ge upp.
– Jag hade svårt att se en väg framåt. Det var svårt att få tag i hästar och jag slet med att tjäna ihop pengar för att betala räkningarna. Men om du fortsätter att jobba hårt och öppnar nya dörrar hela tiden, då kommer saker och ting att börja hända.
– Jag brukar säga till unga människor att de inte ska sitta och vänta på det de drömmer om, de måste själva ta för sig. Ta jobb i ett stall, sopa stallgången så länge det behövs, jobba hårt och visa att du bryr dig om hästarna. Till slut får du kanske rida och de ser att du har talang. Några år senare kanske du rider på tävlingsbanan.

”Livets häst” kom till Ben 2018, vilket nästan är en saga i sig. Explosion W var ursprungligen tänkt för Bens elev Emily Moffitt, men Ben och Explosion byggde upp ett band som gjorde det svårt att fullfölja den tanken. I stället blev hästen till salu, men säkrades till slut av Charlotte Rossetter och Mars-arvtagerskan Pamela Wright. Ben kunde andas ut samtidigt som den ”röda hoppmaskinen” utsågs till världens bästa hopphäst.

Jag hatar när man säger att du bara kan lyckas om du har pengar.

Explosion W är nästan övernaturligt atletisk över hindren, han kan böja sin kropp på sätt som inte verkar möjliga, och inställningen liknar den hos en målsökande missil. ”A natural born winner” har Ben kallat honom. Men det är inte en häst som faller in under Bens vanliga träningsrutiner. Upplägget för Explosion liknar inte upplägget för någon av de andra hästarna, även om systemet är detsamma i grunden.
– Explosion är ett dåligt exempel på hur jag tränar mina hästar i allmänhet, eftersom han är annorlunda mot alla andra hästar jag har haft. Rent fysiskt svarar han på träning snabbare än någon annan häst jag vet, han är en naturlig atlet. Men när det kommer till träningen i övrigt fungerar inte den konventionella träning som vi gör med de andra hästarna i stallet.

Explosion har sina egna knappar

Groomen Cormac Kenny är Explosions egna och enda groom, och en nyckelperson när det kommer till att hålla superhästen fit i både kropp och knopp. Kenny lägger i stort sett all sin tid på Explosion, som är för explosiv för att gå ut själv i hagen.
I stället promeneras han vid hand flera timmar om dagen. Ben är den enda som rider honom – och Explosion har sina alldeles egna knappar.
– Jag försöker att se på alla mina hästar som individer. Vissa behöver jobba med att slappna av, andra behöver mer energi och några behöver hoppa lite mer inför tävling. Det viktiga med Explosion är att hålla honom glad och självsäker. Han är en väldigt känslig häst och små saker kan påverka honom. Han kan bli väldigt spänd och introvert, berättar Ben.
– Målet inför Tokyo var att bygga upp hans självförtroende så att han kunde åka dit och tro att han verkligen är så bra som han är.

Varierat jobb hemma, främst på utebanan, och extra konditionspass i galoppspåret, inte nödvändigtvis i galopp, plus väldigt lite hoppning är grundpelarna i Explosions träningsupplägg.
– Han gillar galoppbanan, där leker han omkring och njuter.

Hoppar aldrig särskilt stort

När det närmar sig skarpt läge kommer det in mer hoppning i bilden.
– En vecka till tio dagar före tävling är det viktigt att han får hoppa banor på låg höjd. Vi hoppar aldrig särskilt stort. Han är inte heller en häst som blir bättre av gymnastikhoppning eller massor med bommar på marken, utan han mår bäst av väldigt okomplicerad träning. Enkel banhoppning är det som gäller.
– Det är viktigt att det finns tittiga hinder, vatten och liknande, och att han får komma in i en rytm där han verkligen slappnar av. Det är nyckeln till allt.

För Point Break är allt en lek.

Explosion W är alltså undantaget som bekräftar regeln. Resten av de dryga 40 hästarna i stallet får däremot sin beskärda del av gymnastik- och bomövningar, förklarar Ben.
– Vardagsjobbet liknar det jag gör med Explosion, men de andra hästarna gör mer hoppövningar och gymnastikhoppning. Ibland jobbar vi med bommar på marken för att hästen ska lära sig att reglera och anpassa galoppen, och ibland behöver hästen träna på att hoppa kombinationer. Generellt jobbar vi med specifika övningar som stärker hästens svagheter på banan, vilket jag tror att alla gör.

Det är alltså den typen av träning som Explosion inte svarar bra på, menar Ben.
– Han börjar oroa sig över om han gör rätt. Hans hjärna går på högvarv och han får panik över var han sätter fötterna. Det gör honom snarare sämre än bättre, och det är därför vi försöker hålla allt så enkelt som möjligt. Det viktiga är att han gillar det han gör och att jobbet är konsekvent.

I slutet av 2020 gjorde Explosions kronprins entré i stallet genom svenskfödde Action Breaker-sonen och bruksprovs-vinnaren Point Break. Ägarna är desamma som Explosions och tanken är att den nu 8-årige hingsten ska matchas mot nästa OS.

Stor talang

Point Break har varit outstanding i de svenska unghästklasserna och är en sällan skådad hopptalang med ett sjusärdeles pannben. Något som Ben tidigt blev varse när Point Break drog i väg i långa bockserier.

Först tänkte han att det skulle ge med sig, men det rätt så rejäla bockandet fortsatte och till slut ringde Ben upp uppfödaren Anders Lagergréen, som även tävlat hingsten. ”Är det här normalt? Han lattjar runt och bockar hela tiden. Jag vet inte vad jag ska göra. Kan du hjälpa mig?”, sa han till Anders.

Det första tipset var att hoppa flera små hinder efter ett större språng hemma, sedan stanna honom mjukt och se till att han stod stilla. Annars hoppade han runt och busade efter varje hinder. Det andra tipset var att gå ner lite i klasserna.
– Anders sa till mig att hoppa några mindre klasser för att samla ihop honom lite och få honom att fokusera. Då skulle han bli bra till jag kom upp i 7-årsklasserna. Jag ringde ägarna och sa att vi skulle rida lite på ”bebisbanan”.
– Point Break var lite rädd för golfbilarna i Wellington men vi hoppade runt i en meter i två eller tre veckor. Ägarna trodde att jag var galen som hoppade enmetersbanor med min fina häst, men till slut lugnade han sig. När jag kom tillbaka till 7-årsklasserna vann han finalen och alla kunde slappna av och vara glada.
– Lekfullheten och bockandet har inte försvunnit helt, men jag tror att vi behövde den tiden för att han skulle lyssna och förstå mina regler, säger Ben.

Jag har en stark känsla i sadeln, jag vet vad som måste göras och hur det ska göras.

I slutändan handlar det om att förstå vad det är som gör hästen motiverad att jobba, menar han. Något han inte har behövt leta efter hos Explosion som hela tiden varit med på noterna.
– Ibland har Explosion varit lite för försiktig, men han har alltid varit modig och hoppat det som kommit i vägen för honom – han har alltid varit väldigt fokuserad. För Point Break är allt en lek. Det är två väldigt olika personligheter, men med samma power, kvickhet och förmåga att vinna det största.

Point Break hoppade nyligen dubbelt felfritt i sin första femstjärniga 1,50-klass vid CHIO Aachen.

Lyckligt lottad ryttare

När det kommer till Ben själv som ryttare och atlet kan han se att han har en naturlig fallenhet för det han gör.
– Jag har lätt för mig i sadeln. Vissa saker är enklare för mig än för andra, jag kan märka det när jag tränar mina elever. Jag har en stark känsla i sadeln, jag vet vad som måste göras och hur det ska göras, men jag kan inte alltid förklara vad det är vi försöker uppnå. På det viset är jag lyckligt lottad som ryttare.

Fysiskt har det varit tuffare. Efter några avramlingar och hårda smällar har Ben brottats med svåra ryggproblem. Genom hela EM:et 2019, där han vann silver individuellt och brons i lag, kämpade han med enkla saker som att sätta på sig stövlarna och gå banan. Att rida var inte heller helt enkelt, men det var ändå ”det bästa han kunde göra”. Ryggoperationen i början av 2020 har förändrat hans liv.

Tio dagar efter operationen var han på gymmet och en månad senare satt Ben i sadeln igen, redo att satsa mot OS – precis innan coronapandemin satte stopp för allt. Det gjorde honom både frustrerad och desorienterad, men i dag ser han det som en nyttig livsläxa. Det har gett ett vidare perspektiv på sporten och en större känsla av tacksamhet inför att få göra det han gör. Samtidigt är han mer mån om att hitta en bättre balans i livet, där inte varje helg handlar om att sitta på flygplan mellan olika tävlingar över hela världen.

Jag har mina stunder när jag tvivlar, men jag är stark mentalt.

I dag är Ben i toppform fysiskt och han är noga med sin träning, som i huvudsak består av stretchning och cirkelträning med fokus på olika muskelgrupper.
– Mycket handlar om corestyrka och specifika övningar som stärker mina svagheter. Jag behöver vara stark i rätt muskler för att klara av hästens rörelser när den exempelvis hoppar lite åt vänster. Som ryttare kompenserar vi gärna, vi vrider och vänder på oss, men det är det som har gjort att jag har blivit skadad genom åren. För mig är det viktigt att kroppen kan stabilisera sig själv.

Inlärningskurvan i sadeln är konstant, det finns alltid något att jobba med, menar Ben.
– Jag tittar alltid på videofilmerna från mina rundor, bra som dåliga. Jag lär mig av de dåliga och sedan raderar jag filmen. Jag försöker tänka positivt i min träning.
– Jag säger alltid till mig själv att det är viktigt var jag har överlivet, var mina händer är och var min underskänkel är. Mina skänklar rör sig lite. Jag vill inte ändra på mig själv, det har ändå fungerat framgångsrikt hittills, men det betyder inte att jag inte kan bli ännu bättre. Jag tittar mycket på de små detaljerna.

Är du stark mentalt?
– Jag har mina stunder när jag tvivlar, men jag är stark mentalt. Jag är tillräckligt säker på mig själv för att tro på det jag gör, jag vet att jag kan lita på mitt system.  När jag var yngre försökte jag vinna varje klass, jag satsade allt hela tiden och lät mig påverkas av saker runt omkring. Nu har jag ett helt annat lugn och satsar allt vid rätt tillfälle.

När tvivlar du som mest på dig själv?
– Ibland går du igenom en fas där du rider som du brukar, men bommarna bara faller. En annan gång när du kanske inte alls rider särskilt bra kommer turen i din väg och bommarna ligger kvar.
– Det är också tungt när du går igenom en period där du inte har hästmaterial, eller när du har skador. Det är svårt att komma upp från botten igen. Det har hänt några gånger nu.
– Det är det tuffaste, när du tävlar på högsta nivå och inget går din väg, då måste du ändå fortsätta kämpa.

Ibland går du igenom en fas där du rider som du brukar, men bommarna bara faller.

I våras lade Ben upp ett inlägg på Instagram med hashtaggen ”mental health awareness week” och texten ”it’s ok not to be ok”. Syftet var att synliggöra mental ohälsa, men han fick en del oroliga frågor om han var okej.
– Jag mår bra, men det är en tuff sport och det har hänt saker i mitt liv som inte alltid har varit så lätta. Du behöver jobba dig igenom det som händer och försöka vara stark, men ensam är inte stark. Att tänka på hur vi själva och andra mår är viktigt för alla.

Fakta

Ben Maher

• Ålder: 39 år.
• Aktuell: Världsfyra och brittisk landslagsryttare, högaktuell för VM i Herning.
• Bor: Driver egen verksamhet på en gård i Hertfordshire, cirka fem mil från London.
• Familj: Gift med amerikanska hoppryttaren Sophie Maher, tidigare Gracida.
• Förebilder: Tränaren Steven Smith och hoppryttaren Robert Smith, söner till giganten Harvey Smith.
• Motto: ”Arbeta hårt. Alla har olika förutsättningar, men om du är på rätt ställe kan du alltid klättra upp för stegen. Ha mål och ambitioner och stanna inte förrän du har uppnått dem.”

Bästa hästar

• Explosion W (KWPN val f -09 e Chacco-Blue-Baloubet du Rouet, uppf W Wijnen, äg Pamela Wright och Charlotte Rosser)
• Point Break 1374 (SWB hingst f-14 e Action Breaker-Balou du Rouet, uppf Nya Äppelvikens Ridskola AB, äg Pamela Wright och Charlotte Rosser)
• Faltic HB (KWPN hingst f-10 e Baltic VDL-Concorde, uppf H.A. Brinkman och M. Huisman, äg Oakingham Stud).

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2022.