Uppfödaren om svenskfödda VM-finalhästen som ettåring: ”Han lyste upp hela ridhuset”

Point Break har gått hela vägen från en småskalig familjeuppfödning till den internationella hoppsportens största arenor. I dag rids VM-finalhästen av Ben Maher. Men för uppfödarna Anders och Petra Lagergreen från Äppelvikens ridskola i Bromma är han fortfarande hästen de såg födas, utbildade och till slut fattade det svåra beslutet att sälja.

Flera generationer

Historien om Point Break börjar flera generationer tillbaka. Anders och Petra Lagergreen köpte hans mormor Lambretta som ettåring av sin höbonde. Men egentligen hade intresset för stofamiljen väckts redan tidigare.
– Det började med en storasyster till Point Breaks mormor. Hon var så fin att vi sedan köpte tre syskon. Mormorn, Lambretta, köpte vi som ettåring. Det är ett fantastiskt bra blod, berättar de.

Ur Lambretta kom så småningom Beretta, Point Breaks mamma. Hon blev en häst som familjen uppskattade mycket, både för sina egenskaper och sitt temperament.
– Hon var fantastisk. Stark, vacker och uthållig. Och Point Break är väldigt lik henne.

Beretta blev också en verklig familjehäst. Petra red henne, och senare har även barnen kunnat rida henne.
– Hon är en fantastisk häst och jättesnäll. Barnen har ridit på henne också. Hon är verkligen en familjehäst.

Fyra avkommor efter Beretta

Beretta betäcktes redan som treåring och har fått fyra avkommor, med Point Break som den äldsta. De yngre syskonen är fortfarande unga och familjen följer deras utveckling med spänning.
– De ser fina ut. Vi har en fyraåring, en treåring och ett föl. När vi kommer hem härifrån ska jag hämta fyraåringen.

Bland avkommorna finns hästar efter bland andra All Star och årets föl efter Le Blue Diamond van’t Ruytershof.

För Anders och Petra är aveln ingen storskalig verksamhet. Det handlar snarare om att försöka föra vidare egenskaperna hos de ston de själva verkligen uppskattar.

– Målet är fina hästar. De ston som vi verkligen gillar försöker vi, om det finns möjlighet, ta föl på. Sedan får man försöka hitta en bra matchning.

Hingstvalet görs utifrån varje enskilt sto.

– Har man en individ med mycket turbo kanske man väljer en hingst som passar just den. Har man en annan individ som man tycker väldigt mycket om kanske en helt annan hingst passar bättre. Det beror på individen.

Vissa år föds inga föl alls, andra år ett par stycken. Som mest har familjen haft fyra föl under samma år.

– Det är i liten skala och vi gör det för att vi tycker att det är väldigt kul. Det är passion. Man gillar hästar och vill göra det så bra som möjligt.

Från första löshoppningen vi såg var det bara wow. Han var sista hästen in och då hände någonting. Han bara lyste upp hela ridhuset

”Då hände någonting”

Att Point Break var speciell började visa sig tidigt. Anders och Petra minns fortfarande första gången de såg honom löshoppa.

Det var februari. Kallt och mörkt. De hade tittat på flera av sina unghästar och började bli trötta efter en lång dag. Point Break var den sista hästen som kom in i ridhuset.

Sedan förändrades stämningen.

– Från första löshoppningen vi såg var det bara wow. Han var sista hästen in och då hände någonting. Han bara lyste upp hela ridhuset.

Det var framför allt hans fysik och atletiska förmåga som fick dem att reagera.

– Jag hade aldrig sett något sådant. Den atletiska förmågan var speciell. Första gången vi såg honom kände vi att den här hästen nog hade varit bra i vilket stall som helst.

Den känslan skulle visa sig stämma.

– Sedan dess har han bara fortsatt att leverera och göra oss stolta.

Vann bruksprovet som fyraåring

Jens Nilsson och Åsa Lindström, som de har ett nära samarbete med var betydelsefulla under Point Breaks första år och där har de fortfarande sina avelsston, föl och unghästar.

Jens red Point Break under hans första utbildningsår.
– Jens red honom fram till bruksprovet som fyraåring, och där vann han. Sedan tog vi hem honom och jag red honom från att han var fyra.

Att själv få rida en häst med den kapaciteten blev en speciell upplevelse.
– Han var helt magisk.

Samtidigt fanns en egenskap hos Point Break som familjen värdesatte minst lika mycket som hoppförmågan: temperamentet.
Trots sin kraft och explosivitet var han trygg och okomplicerad i vardagen.
– Varenda dag gick han förbi 30 skolponnyer fram och tillbaka när han skulle ut från stallet och sa aldrig någonting om det. Han var klok och trygg.

Men när det var dags att arbeta kunde han växla om.
– Han hade samtidigt en väldigt tydlig på-knapp. Han kunde vara otroligt stor och explosiv också.

Det är just kombinationen som Anders och Petra återkommer till: den trygga individen i vardagen och den extrema atleten inne på banan.

Sporthäst eller ridskolehäst?

Familjens hästverksamhet gör att gränsen mellan sport och ridskola inte alltid är så skarp som man kanske skulle kunna tro. En ung häst kan vara tänkt för sporten men senare visa sig vara perfekt för ridskoleverksamheten.

– Om man har haft en häst som man tänkt för sporten och den sedan visar sig vara lämplig för ridskolan, då kan den bli skolhäst. Då får man en välutbildad häst som man känner och som man vet verkligen passar för ridskolan.

Alla individer lämpar sig förstås inte för uppgiften.
– Det är inte alla som gör det, men det är ganska många. Och det är väldigt kul för ryttarna och eleverna.

Följer sin hjärtehäst

När Point Break lämnade familjen för en internationell karriär försvann inte engagemanget. Anders och Petra försöker följa honom så mycket de kan.

– Vi ser allt vi kan se hemma och följer honom så gott vi absolut kan.

De har sett honom tävla på bland annat Falsterbo och i Stockholm, men att resa utomlands efter en internationell topphäst är inte alltid enkelt. Tävlingsplaneringen kan förändras snabbt.

– Med en sådan häst och en sådan ryttare är det svårt. Det finns en plan, men det kan lika gärna bli plan B, C eller D.

Exempelvis var Point Break tänkt för OS, men Ben tvingades ändra planen kort innan. Till VM bestämde de sig däremot för att åka.

– Vi sa att oavsett vad som händer så är det en fantastisk upplevelse att vara här. Och visst, att vår hjärtehäst är här gör det extra speciellt.

Vägen till Ben Maher

Att Point Break till slut hamnade hos Ben Maher var resultatet av en personlig kontakt.

Vägen gick genom Jakob Hellström, som är Anders känt ”sedan vi var små”. Han hade själv sålt Ginger-Blue till Ben Maher och kände den brittiske toppryttaren sedan tidigare.

– Jakob känner Ben och jag har känt Jakob sedan vi var små. Det var han som såg till att det här blev aktuellt.

Vid den tidpunkten var intresset för Point Break redan mycket stort.
– Det hade varit ett väldigt, väldigt stort intresse för hästen. Många hade frågat och vi hade sagt nej till allt.

Ben Maher den förste som fick provrida

Ben Maher blev den förste som faktiskt fick komma och prova hästen.

Och precis som vid den där första löshoppningen några år tidigare blev upplevelsen speciell. Anders använder samma ord:
– Det var bara magiskt.

Anders och Petra upplevde att även Maher blev överraskad av hästen han hade under sig.
– Jag tror faktiskt att han blev överraskad över vilken häst det var han provred. Trots alla de hästar han har suttit på så var det något extra. Det var häftigt.

”Jag kan inte tänka mig någon som hade gjort det bättre”

I dag har Point Break och Ben Maher etablerat sig tillsammans på den allra högsta nivån. För uppfödarna är det speciellt att se hästen tillsammans med den brittiske ryttaren.

På frågan om någon annan än Maher kunde ha blivit en lika bra matchning för Point Break är svaret försiktigt, men tydligt.
– Det är svårt att säga, men jag kan inte tänka mig någon som hade gjort det bättre, om jag säger så.

Ben Mahers förmåga att förstå just den här individen har varit viktig.
– Det är väldigt kul att se honom med Ben.

Det svåraste beslutet

Bakom framgångssagan finns samtidigt ett beslut som fortfarande väcker starka känslor. Att sälja Point Break var långt ifrån självklart.

För en ryttare innebar det också att lämna ifrån sig en häst av en kvalitet som kanske bara dyker upp en gång under ett helt liv.
– Det var ett jättesvårt beslut att sälja honom. Man älskar ju det här och älskar att rida. Och med stor sannolikhet kommer man inte att sitta på en sådan häst igen i det här livet.

Men det fanns också en annan sida. Genom försäljningen fick Point Break möjligheten att hamna hos en av världens främsta ryttare och pröva hur långt hans exceptionella förmåga faktiskt kunde räcka.

Det blev till slut avgörande.
– Nu har han fått alla chanser att visa så mycket som möjligt. Och det har han verkligen tagit.

Från den sista unghästen in i ett kallt och mörkt ridhus en februaridag till en VM-final med Ben Maher.

För Anders och Petra Lagergreen är Point Break fortfarande samma häst – deras uppfödning, deras stolthet och, som de själva uttrycker det, deras hjärtehäst.
– Nu får vi se hur det går här.

En sista fråga bara, den där höbonden – har han några hästar kvar som man kan köpa?
– Nej, vi har köpt alla!

– Höbonden är Björn Johansson. Han hade hingststation och seminverksamhet. Vi har väldigt mycket att tacka honom för.