VM 2026När Sveriges medaljhopp ett efter ett hade slocknat klev paradressyren fram. Lena Malmströms VM-guld räddade inte bara den svenska medaljskörden – det satte också ljuset på ett landslag som länge förtjänat betydligt mer uppmärksamhet. Ridsports Anna Nyberg sätter ord på känslorna efter gårdagen.
Sportnytt
24 augusti 17:43
Anna Nyberg: ”När paradressyren räddade Sverige”
Lena Malmström fick kliva högst upp på pallen i paradressyrens avslutning.
Foto: FEI/Leanjo de Koster
Jag är fortfarande vimmelkantig efter Lena Malmströms VM-guld i paradressyren på finaldagen, det erkänner jag gärna. Och efter att ha följt svensk paradressyr några år vågar jag säga att det guldet inte bärgades av en slump, eller att tur på något sätt var inblandat.
Det jag sett hos pararyttarna är en kampanda utan motsvarighet. De allra flesta har tävlat i andra grenar innan en olycka eller sjukdom har tvingat dem att lägga om, tänka om, börja om.
Här är första hemligheten. De har lärt sig vad det är att inte ge upp, att ta sig tillbaka till tävlandet ur en helt ny verklighet.
De har lärt sig vad det är att inte ge upp, att ta sig tillbaka till tävlandet ur en helt ny verklighet.
Andra hemligheten är lagkänslan. Eller hemlighet och hemlighet, den är synlig för vem som än tittar åt det hållet. 2023 gick EM i dressyr och paradressyr i Riesenbeck, och medan dressyrryttarna rörde sig var och en för sig, ofta med ingen annan än tränaren i närheten, var de svenska pararyttarna tillsammans. När en hade tävlat anslöt hon genast till den hejande gruppen med blågula flaggor som syntes på långt håll.
Har jag ens sett en svensk dressyrryttare vifta med en blågul flagga? Bo Jenås blågula jättevantar räckte i och för sig kanske för dem alla.
Det där paragänget i Riesenbeck verkade dessutom ha roligt tillsammans. Det får man alltså ha på en dressyrtävling. Jag var inte helt säker på det innan.
Stämningen i Aachen var densamma. Ett stort svenskgäng höll ihop på paradressyrens framridning, större, och framför allt mycket synligare än de andra nationernas team. Detta tack vare att ryttare och entourage från andra grenar också hängde med paragänget. Det fanns en energi att tanka av där, efter alla andra tillkortakommanden.
Den tredje hemligheten är att de gnetar på, trots kroppar som jobbar emot dem, trots muskelryckningar som kan förstöra den perfekta sidvärtsrörelsen, och trots operationer och långa sjukhusvistelser. Lotta Wallin tillbringade åtta månader på sjukhus i fjol, och så rehab på det innan hon kunde komma upp i sadeln igen i februari.
Nu har pararyttarna på riktigt klivit ut ur skuggan. Lena Malmström återupprättade hedern för svensk ridsport genom att ta VM-guld, på sonens födelsedag dessutom. Det är så fint att man bara vill gråta, vilket Lena själv gjorde. Och jag med.
Nu har pararyttarna på riktigt klivit ut ur skuggan.
Detta sker utan stora sponsorsatsningar eller hästägare som pyntar upp pengar. Jodå, både sponsorer och generösa hästägare finns, men det kanske inte är första grenen sponsorer och hästägare väljer. Hittills. Och det ska alla veta att dagens paradressyr inte rids på välutbildade ridskolehästar utan dressyrhästar i toppklass – både utbildningsmässigt och prismässigt.
Och har du sett deras ritter? Med små, fina hjälper får de hästen med sig, för det är det enda sättet de kan rida på. Har du sett hur Renée Claesson-Ribring får lägga sig över hästens hals när det är fri skritt, eftersom hon har handtag på tyglarna, så förstår du vad jag menar.
Har du hört Pam Svane berätta om sitt spastiska ben där hon aldrig vet om det ska börja leva sitt eget liv, så förstår du vad jag menar.
En stallkompis skrev till mig mitt i Aachen-rapporteringen: ”Är oerhört imponerad av pararyttarna. Det är svårt nog med alla armar och ben intakta”.
Just det. Vi som har fungerande kroppar förstår inte hur bra vi har det. Och kanske inte heller hur vi kommunicerar med hästen utan att vråla till den, eller ge motstridiga signaler.
Den där medaljen som vi längtat så efter i två veckor, den rids hem av paradressyrens Lena Malmström. Det blir inte brons. Det blir inte silver. Det blir guld.
Har det landat nu? Sverige åker från VM med en guldmedalj. (Här kan du se guldritten igen!)
Jag bugar och hoppas att vi lärt oss nåt. Skrattar bäst som skrattar sist om inte annat.
Till Ridsports samlade rapportering från VM i Aachen
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Senaste publicerat
Följ Ridsport på