Tre svenska groomar bär upp Irlands hopplag i VM

När Irlands hopplag rider in på VM-arenan i Aachen finns tre svenska groomar bakom tre av lagets ryttare. Johanna Berg arbetar för Cian O’Connor, Lovisa Munter för Bertram Allen och Maria Israelsson för Shane Sweetnam. Tillsammans har de årtionden av erfarenhet från internationell toppsport – och en vardag som utspelar sig mellan stallgångar, flygplatser, lastbilar och några av världens största tävlingsarenor.

Tre ryttare – tre olika system

Att alla tre arbetsgivarna rider för samma nation betyder inte att vardagen ser likadan ut. Tvärtom beskriver de tre groomarna väldigt olika system.

– Bertram är extremt chill. Jag tror inte det finns en mer avslappnad och enkel ryttare att jobba för. Jag bestämmer väldigt mycket själv, säger Lovisa.

Hos Cian O’Connor är arbetet mer detaljstyrt. Johanna beskriver en verksamhet där mycket dokumenteras och analyseras – från utrustning till hur hästarna värms upp inför en klass.
– Det är väldigt specifikt. När vi vill vara i ringen, vad hästen ska ha på sig, hur allting ska göras innan – det är väldigt planerat.

Teamet filmar också ofta framhoppningar för att kunna gå tillbaka och analysera vad som fungerat.
– Ingenting lämnas åt slumpen. Det kan vara vilket hål något ska sitta på i tränset på en viss häst. Man vill veta vad som fungerar bäst för varje individ.

För någon utifrån skulle det kunna uppfattas som micromanagement, konstaterar hon. Själv ser hon snarare ett system där detaljerna skapar resultat.

Dokumenterar – för att hon vill

Lovisa arbetar på ett annat sätt, men även hon dokumenterar.
– Jag för statistik på allting vi använder. Men det är mer för att jag är pedantiskt lagd, inte för att Bertram är det. Då kan man gå tillbaka och se vad som har fungerat och vad som inte har fungerat.

Hon beskriver Bertram Allens verksamhet som förhållandevis ”old school”. Hästarna går mycket i hage, rids ut och lever, så långt det är möjligt, ett ganska okomplicerat hästliv.
– I Holland och Belgien är det ont om mark, men vi bor i Tyskland där det finns större ytor och man kan ha rejäla hagar.

– Ingen gör ju fel, för alla har framgångar. De har bara olika vägar för att nå resultat, konstaterar Johanna.

Ett yrke som har förändrats

När de tre började arbeta som groom såg branschen annorlunda ut. Lovisa minns hur det kunde låta när hon sökte sina första jobb för tolv år sedan.
– Villkoren som en del kunde erbjuda skulle vara helt galna i dag. Det var inga pengar. Man kunde få frukost och lunch och bo i ett litet rum i stallet – och så var det sju dagar i veckan.

Mycket har blivit bättre sedan dess. Inte minst har konkurrensen om bra personal ökat. I USA, där alla tre tillbringar mycket tid, finns stora ekonomiska resurser kring sporten och välbeställda amatörryttare och hästägare kan erbjuda attraktiva anställningar.

– Du kan välja om du vill ha ett väldigt bekvämt liv och tjäna mycket pengar, eller om du vill göra sporten. Där är det ofta lite mindre lön och mer arbete. Men jag gillar att jobba med sporten, så jag har hellre lite mindre i lön, säger Lovisa.

Lönen kan vara upp till 100.000 i månaden

Lönen för en internationell groom varierar kraftigt mellan arbetsgivare och länder, och boende, bil, mat, försäkringar och andra förmåner kan vara en del av ersättningen. USA ligger generellt högre än Europa, konstaterar de, men där är också levnadskostnaderna högre och man behöver till exempel ha en dyr sjukförsäkring. De svenska groomarna bedömer att månadslönerna oftast ligger mellan 15.000 och 35.000, men de känner också till extremfall med groomar som har en lön på 100.000 kronor.

Det finns en baksida med att få hela sitt liv betalt genom jobbet. Om arbetsgivaren står för bostad, bil och andra vardagskostnader kan mycket försvinna på ett bräde den dag anställningen tar slut.

– Det är något man kanske inte tänker på när man börjar väldigt ung. Det är viktigt att spara och ha egna pengar, säger Johanna.

Lovisa har sparat för att skapa en egen ekonomisk trygghet vid sidan av arbetet.

– Jag har min egen bil. Jag vill inte köpa bostad i Tyskland eftersom jag inte tänker bo där resten av livet, men den dagen jag vill flytta hem finns det pengar till ett hus eller en lägenhet.

När en sen klass följs av tio timmar i lastbil

Även tävlingsarrangörernas syn på groomarna har förändrats. Det märks både i små praktiska detaljer och i större initiativ.

Johanna har själv fått uppleva det senare. Under vintersäsongen i Wellington fick hon ta emot ett stort tjusigt silverfat i pris, efter att tävlingarnas stewards röstat fram den groom de tyckte hade utmärkt sig.
– Fler och fler tävlingar försöker uppmärksamma groomarna och faktiskt ge tillbaka lite mer.
Tidigare togs groomarna mer för givet, menar hon.

För dem som arbetar bakom kulisserna är det samtidigt ofta betydligt enklare saker som avgör om en tävling är bra: ordentliga stall, vatten nära boxarna, mat som går att få efter långa arbetsdagar och arrangörer som försöker lösa problemen som uppstår.
– Det behöver inte vara någon guldkant. Det är basgrejerna som gör att det blir bra.

Där kan skillnaderna mellan tävlingar fortfarande vara stora. Lovisa, som åker på en del mindre tävlingar med yngre hästar, har sett den andra änden av skalan.
– Det finns en del riktiga bonn’tävlingar där du ska tvätta hästarna på någon leråker, stallarna sjunker i leran och det är smutsigt och dammigt.

Arbetstiderna är en annan fråga. Kvällsklasser hör sporten till, men det är stor skillnad på att vara stationerad i Wellington under en längre period och att tävla vecka efter vecka i Europa.
– I Wellington kanske du har tio minuter hem. I Europa kan du ha tio timmar i lastbilen efteråt. Det går inte riktigt att jämföra, säger de.

Många år i branschen

De har tagit olika vägar dit, men alla tre har blivit kvar länge i ett yrke som lätt blir betydligt mer än bara ett jobb.

Johanna Berg började arbeta utomlands redan flera år innan hon hamnade hos Cian O’Connor 2018. Bland annat arbetade hon för Perus Alonso Valdez Prado, med bas växelvis i Florida och Europa.

– Det är ingen som riktigt vet vem Alonso Valdez Prado var, men vi lyckades ändå göra OS, VM och Panamerican Games, säger Johanna.

Började hos flera svenska ryttare

Lovisa Munter har arbetat för Bertram Allen i sex år. Vägen in i det irländska landslaget gick via flera svenska arbetsgivare.

– Jag började jobba för en svensk tjej, Lovisa Stintzing i Schweiz, för tolv år sedan. Sedan var jag hos Alexander Zetterman i tre år och jobbade ganska länge för Jonna Ekberg. Och sedan hamnade jag här.

Maria Israelsson har arbetat för Shane Sweetnam i tio år och har längst erfarenhet av de tre.
– Jag är lite äldre, så jag gjorde faktiskt VM i Aachen redan 2006.

Kommentaren möts snabbt av protester och skratt runt bordet.
– Du ser i alla fall yngst ut av oss alla!

Ledig dag betyder ofta sömn

Så vad gör tre personer som lever större delen av året på tävlingsplatser när de faktiskt får en dag ledigt?

Lovisa spelar golf.
– Man är ofta väldigt trött efter en tävling. Vi kör ofta hem på natten, så då går en del av dagen åt till att sova. Men jag försöker komma ut och spela golf eller träffa min kille eller kompisar.

För de andra kan det vara gymmet, middag med vänner eller bara Netflix hemma i soffan.
– Man är ganska överstimulerad efter en tävling. Ibland behöver man bara sova, vila och återhämta sig. Göra lite vad en vanlig människa gör.

En ledig dag i veckan är relativt vanligt, men semester är en annan sak. Tävlingskalendern bestämmer mycket.
– Vi har fyra veckors semester, men det är svårt att ta ut – det finns ju alltid någon tävling man vill åka på, säger Lovisa.

Kärleken får följa tävlingskalendern

Det är inte bara arbetstiderna som formas av sporten. Privatlivet gör det också.

Alla tre har partners med koppling till hästvärlden. Lovisa har sin pojkvän – en annan groom – på en och en halv timmes avstånd, Johannas bor i USA, även han jobbar inom hästvärlden. Maria är gift och även hennes man jobbar för Shane Sweetnam på anläggningen i USA.

Det finns fördelar med att båda vet vad livet innebär.
– Jag tror nästan att man måste ha någon som förstår, säger Johanna.

För hur mycket arbetsvillkoren än förbättras kommer internationell toppsport aldrig att bli ett vanligt nio-till-fem-jobb. Hästarna bestämmer rytmen, tävlingskalendern styr resorna och nästa stora klass finns alltid runt hörnet.

För Johanna Berg, Lovisa Munter och Maria Israelsson har det blivit ett liv där arbetsplatsen ena veckan kan vara Florida och nästa en femstjärnig arena i Europa. Och när deras irländska ryttare går in på VM-banan i Aachen är det resultatet av ett arbete som pågått långt innan första hindret står framför dem.

Och ett arbete som aldrig tar slut.
Nästa tävling väntar alltid.

Till Ridsports samlade rapportering från VM i Aachen

Arrangörens hemsida
Startlistor och resultat
SVT Sport sänder live
ClipMyHorse/FEI-tv sänder live