DiagnoserVad gör man som uppfödare om det visar sig att en uppfödning har missbildade kotor i halsen? Och hur skiljer man på två diagnoser med samma namn, ECVM?
Missbildade halskotor – otur eller ärftligt
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
I somras fick Sarah Dahlberg ett besked som först ryckte undan fötterna på henne – en 1-årig uppfödning som hon sålt som föl skulle avlivas på grund av ett medfött fel i en nackkota.
– Det var problem som kom smygande vid ett års ålder. Som föl var hon helt normal och gick igenom försäljningsbesiktningen utan anmärkning, berättar Sarah.
Stoet hade fått svårt att äta från marken, svaghet i hela höger sida och ramlade ibland.
Medfödd missbildning
När ägaren åkte till klinik fick hon veta att det var en medfödd missbildning på en nackkota som var orsaken och att det var ren otur att hon drabbats.
– Det är tydligen något som inte visar sig förrän hästarna blir större och tyngre, med större muskler som kommer att ligga fel.
Sarah Dahlberg reagerade direkt med att anmäla detta till SWB som en defekt.
– Jag tycker det är oerhört viktigt att uppfödare är öppna med allt som kan vara medfött och jag skulle önska att man såg mycket mer information om hingstarna och vad de har förärvt vad gäller defekter. Det avlas mycket i dag med individer i andra länder, där det kan vara svårt att få fram information.
När det gäller defekter är det vanligaste att uppfödare rapporterar om sådant som syns direkt på det nyfödda fölet, som olika missbildningar kring ögon och hud. Ärftliga sjukdomar som inte visar sig förr-än när avkomman blivit vuxen är svårare att härleda bakåt.
Avlar bara på ett sto
Sarah Dahlberg har bara ett sto i avel, den 22-åriga brunskäcken Mary Lou, som har fått tre avkommor, den första är 17 år. Under tiden hos Sarah har det hittills blivit två föl, ett 2018 och ett 2020.
– Jag åkte genast och röntgade både Mary Lou och hennes 3-åriga avkomma, men de är helt okej. Jag har letat information överallt men inte hittat någon forskning på ärftlighet, så det behöver inte vara något som går i arv.
På nätet kan man hitta många förslag på diagnoser kring röntgenfynd i halskotorna, men det räcker inte med fynd på röntgen för att ställa diagnos.
Den internationella specialisten (Diplomate ECEIM, ACVIM) i hästens internmedicin och neurologen Emil Olsen vid SLU Universitetsdjursjukhuset, UDS, Uppsala, förklarar:
– Missbildade kotor och eventuella problem med tryck mot ryggmärgen är ett komplext område och det är dåligt samband mellan hästens symtom och de förändringar i kotorna som visat sig på röntgen.
Finns inte magnetkamera för hästar
Enda sättet att upptäcka om ett röntgenfynd verkligen innebär ett tryck mot ryggmärgen är genom DT (datortomografi, reds anm).
– Då injiceras kontrastvätska runt ryggmärgen (DT myelografi, reds anm) och det ger en god uppfattning av ryggmärgen i 3D. Tillståndet kan även ses i magnetkamera, men tyvärr finns inga sådana med tillräckligt stor diameter för hästar ännu.
Tryck på ryggmärgen från kotorna kan orsaka olika kliniska problem, som att hästar kan falla omkull eller vara vingliga under ridning eller ha en låggradig hälta som inte kunnat diagnosticeras.
Men det kan vara vanskligt för häst-ägare att själv söka information på internet, eftersom samma förkortningar kan stå för olika diagnoser och båda är inte vetenskapligt underbyggda.
– ECVM, Equine Complex Vertebral Malformation, är ännu inte erkänd inom veterinärmedicinen som en diagnos då den inte är tillräckligt underbyggd med DT myelografi och obduktion, säger Emil Olsen.
– Däremot är ECVM, Equine Cervical Vertebral Malformation, väl underbyggd och ses med DT myelografi. Tillståndet kallas även Wobblers syndrom och ibland enbart CVM (Cervical Vertebral Malformation, reds anm).
– Det viktiga att komma ihåg är att det generellt är svårt att ställa diagnos och avgöra om en missbildning på en kota har betydelse för hästen enbart baserat på röntgen.
Men vad ska uppfödaren till en häst med missbildad halskota göra då? Genast sluta avla på modern?
– Jag kan inte hitta några avslutade studier om ärftligheten av missbildade halskotor, säger Sofia Mikko, forskare inom genetik på SLU.
– Men jag vet att det finns sådana på gång. I de fall det rör sig om en medfödd defekt av skelettet är det troligt att genetiken spelar in. Om grundorsaken är osteochondros, OCD, eller osteoartrit, OA, så finns det ärftlighet i de diagnoserna.
Fakta
Fynd med röntgen
I en uppmärksammad holländsk studie från 2019 framkom att det var vanligare med röntgenfynd kring halskotorna C6 och C7 hos de hästar som inte hade några kliniska symtom, än hos de som uppvisade sådana.
Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2021.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på