Nu har vi tröttnat – låt en AI ta över Svenska Ridsportförbundet

Det har i många år nu talats mycket om att ridsporten och stallet fostrar starka ledare. I Svenska Ridsportförbundet har gräsrötterna fortfarande, trots år av vrede och förtvivlan över upprepat sjabblande med ärenden om kränkningar och sexuella övergrepp, sett mycket lite av det här starka ledarskapet hos förbundets representanter.

I Ridsports intervju häromveckan vill Svenska Ridsportförbundets ordförande Sandra Ruuda förklara varför man inte kan stänga av en funktionär som på flera sätt har visat sig olämplig för förtroendeuppdrag. Hon säger att vi har rättsprinciper i Sverige som ett förbund inte kan sätta sig över.

Ridsport frågar: Vad säger du till alla som inte kan förstå varför förbundet inte kan agera?
Ruuda svarar att man ”jobbar stenhårt”.

Känslan i alla intervjuer med våra representanter är ljummen, oengagerad – politikersvaren avlöser varandra

Av detta stenhårda arbete ser vi dock ingenting och känslan i alla intervjuer med våra representanter är ljummen, oengagerad – politikersvaren avlöser varandra.
Oavsett om man anser sig förhindrad att agera skulle man väl kunna kosta på sig att visa engagemang, riktning, ledarskap?

För något år sedan, när Ulf Brömster annonserade sin avgång, skrev jag att ”nu är momentum för en stor förändring” och hoppades på en öppnare, modernare kultur – inte bara en ny frälsare, utan en genomgripande förändring av hela förbundsorganisationen.

Men just nu känns det som business as usual.

Ska man tro våra förbundsrepresentanter fungerar det såhär:

1. Om det inte finns en polisanmälan är fallet inte tillräckligt allvarligt för att man ska agera.
2. Om det finns en polisanmälan och utredning pågår får man inte ta del av all information och menar då att man inte kan agera.
3. Om polisanmälan leder till åtal och personen döms – ja, då har förbundets preskriptionstid hunnit gå ut – så då kan man inte agera.

Men detta är ju inte sant. När någon bryter mot värdegrunden kan man som förbund agera – det behöver inte handla om brottsliga handlingar.

Jag säger det igen:
Ridsporten är på många sätt en genomkorrupt värld, där alla köper och säljer hästar till varandra, tränar varandra, sitter i varandras styrelser, har barn ihop med varandra på alla möjliga vis.
Jag vet inte om det är det här som gör att förbundet sitter på händerna i viktiga frågor eller om det bara är bristande ledarskap och en handlingsförlamad kultur.

Oavsett vilket så är det något annat som behövs.

Själv tycker jag att AI har gett mig ett nytt verktyg som chef. När beslut behöver fattas och man märker att argumenten blir mer och mer subjektiva, känslomässiga och färgade av gammalt bagage – då är det dags att ställa sig själv frågan: Vad skulle en AI ha gjort?

Kanske är det dags att låta en AI helt och hållet ta över ordförandeklubborna i förbundet – en ledare som kan agera i full frihet utan att hindras det minsta av vänskapskorruption eller gammal insutten förbundskultur.