Ny forskning kring avvänjning av föl

I den frilevande hästflocken går ett föl kvar hos stoet tills några månader innan nästa föl ska födas och ännu längre om stoet inte är dräktigt igen. När det gäller tamhästar brukar föl vänjas av betydligt tidigare på grund av att stoet ska återgå till ridning eller fölet säljas.

Forskning kring avvänjning av föl visar att det räknas som en av de mest stressfyllda händelserna i en hästs liv. De flesta föl tappar i vikt en tid, de är oroliga första veckan och springer runt och gnäggar mycket eller blir apatiska. En del kan utveckla stereotypier som vävning, krubbitning eller tungsugning.

Flera arbetssätt

Det har gjorts ett flertal studier kring olika sätt att genomföra avvänjning och hur den kan göras så stressfri som möjligt. Ett sätt är att ta bort ett sto i taget ur gruppen, oftast börjar man med det sto som har det äldsta fölet och slutar med det som har det yngsta. Ett äldre gallsto får stanna kvar bland fölen som trygghet och uppfostrare.

Ett annat sätt är att låta sto och föl gå tillsammans i hage på dagen och stå i boxar bredvid varandra på natten. Efter några veckor skiljs de åt hela dygnet.

Fölets ålder vid avvänjningen är mindre kartlagt. En intressant studie, gjord på Island, är en av få där forskarna i detalj tittat på vilka faktorer som avgör när ett föl vänjs av i en frilevande flock. Studien omfattade tre hästflockar, där det fanns totalt 16 ston med föl och deras ettåringar. Alla stona var dräktiga igen, men kunde behålla ett gott hull tack vare utfodring med hö på vintern och hade inga problem att producera mjölk samtidigt som de var dräktiga.

Utöver att grovfodret kördes ut till hästarna hade de mycket begränsad hantering av människor, till exempel ingen fölningshjälp.

Fölen tog initiativet

I dessa hästgrupper skedde spontan avvänjning när fölen var i medeltal nio månader (mellan 7,7 och tio månader gamla) och det var fölen som tog initiativ att sluta dia. Stona körde inte bort dem. Intressant nog tillbringade sto och föl mer tid nära varandra under de två veckorna närmast avvänjning, än vad de gjort tidigare. Fölen diade lika ofta, det vill säga en gång varannan timme, så det var ingen gradvis nedtrappning av kontakt mellan sto och föl eller diande.

Men när fölen kände sig mogna, slutade de dia. Detta inföll vid lite olika ålder – som tidigast vid 7,7 månader – och berodde på deras sociala band till stoet. Trygga föl slutade dia tidigare, medan vissa föl var mer ängsliga och knutna till modern och hellre uppehöll sig i hennes närhet än med övriga hästar. Dessa diade tills de var äldre.

Stressfri avvänjning

Oavsett vid vilken ålder som fölen slutade dia, uppvisade varken de eller stona några tecken på stress. Stoet hade sedan en sinperiod på mellan två och fyra månader innan hon började producera ny mjölk till nästa föl.

Gruppen bakom denna studie, bestående av forskare från Frankrike och Island, menar att det borde gå att införa detta stressfria sätt att vänja av föl, framför allt hos uppfödare med några få ston i avel.
”Våra iakttagelser visar att den stress som uppstår vid avvänjning inte så mycket handlar om att fölet slutar få mjölk från stoet, utan att bandet mellan sto och föl bryts”, skriver forskarna i sin sammanfattning. Det är därför fölen mycket sällan slutar att dia före sju månaders ålder i frilevande flockar, det händer bara i speciella fall.
”Dessutom fortsätter föl i frilevande flockar att ha nära kontakt med sina mödrar ända till två, tre års ålder”, skriver forskarna i studien.

Rutiner på ett större stuteri

Ylva Naeve är privatpraktiserande veterinär i nordvästra Skåne och stuteriveterinär på Hyllstofta travstuteri i Klippan. Där föds 60 toppstammade föl varje år, från februari/mars fram till början av juli.

– Vi tar ifrån dem lite eftersom, berättar Ylva Naeve. Aldrig tidigare än sex månaders ålder, oftast är de något äldre. Vi har precis börjat med dem av årets föl som är födda i februari och mars.

Rent praktiskt går det till så att åtta, nio föl flyttas från mödrarna och släpps i en stor lösdrift, medan stona får stanna kvar på betet. De första dygnen är fölgruppen instängd i lösdriften, sedan öppnas dörrarna så att de kan vara ute i hagen.
– Sedan fyller vi på med ett eller ett par föl i veckan, som släpps in i flocken direkt. Detta fortsätter tills alla föl är avvanda.

Fölen är grupperade efter kön – stofölen går i större grupper än hingstfölen, som är mer livliga och får ha färre medlemmar i sin flock för att minska skaderisken vid lek.
-Vi har faktiskt några gånger varit med om att något enstaka föl har vant av sig själv, alltså helt enkelt slutat dia. Först blir man orolig, men efter en koll av att fölet mår bra inser man att det är en individ som har bestämt sig för att ”nu får det vara nog!”

Balansgång

Tidpunkten för avvänjningen är till viss del styrd av att flertalet föl ska vara i fin form till den viktiga åringsauktionen i maj nästa år.
– Fölen verkar rätt bekväma med detta system. Det blir sällan så dramatiskt, varken för stona eller fölen. Framför allt de äldre stona verkar inte bry sig så mycket. Ibland har vi några föl som är väldigt sent födda, då får de gå kvar längre med sina mödrar.
– Tidpunkten och sättet att vänja av fölen blir en balansgång mellan inriktningen på stuteriet, hur många hästar man har, vad som är praktiskt möjligt och att det blir så bra som möjligt för fölen, summerar Ylva Naeve.

Källor: Séverine Henry et al: Domestic foal weaning: need for re-thinking breeding practices? Animals 2020
Berger J: Wild horses of the Great Basin. University of Chicago Press 1986
Haixia Xiao et al: Effect of weaning age on stress-related behaviour in foals by abrupt-group weaning method. Journal of Phylogenetics & Evolutionary Biology 2015.