Ridsport Play: OS-medaljen på historisk mark

Malin Baryard Johnsson och hennes efterlängtade guldmedalj fick, tillsammans med förbundskapten Henrik Ankarcrona, om och om igen stå inför media och berätta hur det känns att skrivit in sig i historieböckerna som OS-guldmedaljörer – något de båda gjorde med stora leenden på läpparna.

– Jag är så trött, jag tror inte ens att det här har sjunkit in ordentligt än, konstaterar Malin Baryard Johnsson lyckligt.

Hon landade på svensk mark på måndagskvällen, och mottogs med en rejäl guldfest med familj och vänner. Idag väntar media, där alla vill få en pratstund med guldryttaren. I förbifarten får hon frågan av en dagstidning, om hon funderar på EM i hoppning om en månad.

– Nej det är inte aktuellt, ingen av våra OS-hästar kommer att gå där. Själv orkar jag inte ens tänka på mästerskap nu, säger hon.

Även för Henrik Ankarcrona är det, så här snart tre dygn efter guldet, svårt att ta in vad som har hänt.
– Vi har nog inte riktigt förstått hur stort det här är än, det är en sådan otrolig urladdning.

Han känner sig inte det minsta färdig än i sin roll som förbundskapten, utan ser fram emot nya tävlingar och mästerskap redan under hösten. Att känna sig nöjd är inget han strävar efter.

– Nöjd är ett farligt tillstånd att vara i, så där befinner vi oss inte. Vi är alltid hungriga på mer, även om det är svårt att toppa ett OS-guld. Men varje mästerskap är ett nytt mästerskap med nya förutsättningar, särskilt i vår sport där vi har både häst och ryttare som ska vara på topp. Varje jakt på medalj, varje förberedelse för tävling, taktikande och samarbetet med ryttarna för att nå dessa framgångar – det är det jag verkligen brinner för.

”En unik möjlighet”

Ridsportförbundets ordförande Ulf Brömster var även han strålande glad över att få hylla ridsportens hjältar i Stockholm. Han funderade över det omdiskuterade nya OS-formatet, som han menar att det finns olika aspekter på, men det man kan konstatera är att den nya formen gjorde tävlingen mer lättförståelig för de som inte följer hoppningen till vardags.

– Den mediala uppslutningen som hoppningen fick i lördags har jag aldrig varit med om, aldrig någonsin. Formatet bör absolut utvärderas men för sporten i media och förståelsen hos icke ridsportare så var det här det bästa som kunde hända. Om vi ska räkna droppade poäng eller strukna resultat är det mycket svårare att förstå. Det känns väldigt roligt att nå utanför vår egen krets, det här ger en unik möjlighet till det.

I vissa andra sporter innebär en OS-medalj rejält klirr i kassan för idrottaren, och tidigare har svenska ridsportmedaljörer belönats.
– Vi tittar på det i år också, absolut. Men det handlar inte om sådana astronomiska summor som man kan se i andra idrotter, utan mycket mindre belopp. Man kan se det mer som ett träningsbidrag till de som har presterat, säger Ulf Brömster.

Firades med blommor och sång

Under firandet på Stadion fanns de två andra guldmedaljörerna med via länk – även hos Peder Fredricson och Henrik von Eckermann kunde man ana en del trötthet, en oerhörd glädje och en viss lättnad.

Ryttarna firades med blommor, ännu fler blommor och av hoppningens sportchef Annika Ersgård fick laget en present med hopp om fler stordåd i framtiden – en påse full av sådant som är bra att ha i Paris, där OS rids nästa gång 2024. Kartor och franska ordböcker, tillsammans med en påse baguetter, togs tacksamt emot.