Osannolikt att Leif överlevde sårskadan

Det var en blixtrande kall decemberkväll i Indal utanför Sundsvall. Josefine Erlandsson hade just kommit hem från jobbet och skulle bara se till hästarna i lösdriften; det var ju ändå minus 27 grader. Men för första gången kom inte hästen Leif direkt till sin matte. Leif, den 1,80 meter höga fuxvalacken som varit den vänligaste hästen av alla. 

– Leif lämnar ingen oberörd, det spelar ingen roll om det är någon som kommer för att lämna posten eller om man rider för en tränare, berättar Josefine, som själv fött upp honom.

– Han är mer en urkraft än en häst. Han är jättestor men otroligt vänlig och försiktig med djur och människor.

Men åter till den där kalla kvällen. Hagsällskapet, brodern Lennart, kom genast.

– Jag kände att allt var fel, att Leif var död. Men så hörde jag honom, han gnäggar sällan men nu lät han lät ”bubb, bubb”, han hummade borta i hagen, berättar Josefine. 

Hon gick in i ligghallen och såg att det fanns något mörkt på sidan av Leif. Blod. 

– Jag är ambulanssjuksköterska och van vid blod och sår, men det här var så stort att det nästan var overkligt. Blodet som runnit hade frusit direkt och det hade format sig efter den blottade revbensbågen och hängde tillsammans med den stora hudfliken ett par decimeter under magen. Jag såg den vita bukhinnan uppe i hörnet, revben och muskulatur.

Josefine ringde två kompisar som kom till stallet. Veterinären var däremot 2,5 timmar bort. En sjukvårdare och en veterinär ringdes upp via Facetime och frågade om det var hål på bukhinnan.

– Det var det inte vad vi kunde se. 

Rådet blev att stabilisera, lasta och åka till klinik. 

Resa i ishalka

– Jag och min kompis Kristina tog eltejp, elastiska lindor, duntäcken och lakan och band upp såret. Den köttbit som hängde ner var tung, vi fick hjälpas åt att få den på plats. 

Under tiden stod Kerstin, den andra kompisen, och höll i Leif. Han tog det med ro, åt hö och drack vatten.

– Det kändes som att han förstod att det var viktigt att hålla sig stilla, säger Josefine.

Hon tog med sig en Redbull och hoppade in i bilen med trailern efter, medan Kristina fick ta hand om Josefines åttaårige son som låg och sov. 

– Det var ishalka, det gnistrade på vägen och jag tänkte att om jag måste bromsa nu så går det inte. 

Färden började klockan halv tio på kvällen och slutade fem på morgonen. 

– Den närmaste jourkliniken för oss här uppe är Universitetsdjursjukhuset i Uppsala, förklarar Josefine.

Höll sig lugn

Hon hade hela tiden oroat sig för att Leif skulle gå in i chock när adrenalinet gick ur kroppen. Men ur transporten klev en lugn och vaken häst som sedan nyfiket betraktade varje ny besökare i rummet på kliniken. 

Kirurgen sa att han sällan sett en så stor skada på ett levande djur.

Josefine Erlandsson

– De sa att prognosen var dålig, och det märktes att de inte var beredda på att såret skulle vara så stort.

Kirurgen Dylan Gorvy ringdes in.

– Han sa att han sällan sett en så stor skada på ett levande djur, berättar Josefine. 

Men vi vänder oss direkt till kirurgen Dylan Gorvy. 

Enormt sår – enorm tur

– Leif hade ett enormt sår, men också extrem tur. Såret var så djupt att vävnaden under huden också följt med så att blodcirkulationen kunde fortsätta. Ofta när man ser sådana här sår är det bara skinnet som fallit av, och då blir det ingen blodcirkulation och skinnet dör, berättar Dylan.  

Om såret varit två-tre millimeter djupare hade tarmarna ramlat ut. Och om såret suttit längre fram på buken hade lungan kollapsat. 

– Den negativa aspekten var att såret var både djupt och stort. Utmaningen för en kirurg är att verkligen få såret rent. Och det gäller att dränera, för det kommer att bildas en stor ficka som samlar mycket vätska när du sytt ihop huden, säger Dylan.

Stående operation 

Ännu en utmaning för kirurger är om operationen tar tid. Att hästen ligger ner länge är inte bra, musklerna skadas eftersom blodtrycket går ner, hästens höga vikt påverkar. Så i Leifs fall, som bedömdes ta tid, fick det bli stående operation. 

– Det är lättare att operera stående nu än det brukade vara. Förr gav vi hästarna lugnande en dos i taget, men det är hemskt för en kirurg för hästen vaknar till och rör sig. Hästarna kunde också få överdoser så att de började vingla eller till och med föll omkull.

I Leifs fall användes en pump som höll drogmängden i hästen jämn. Efter fem och en halv timme hade veterinärerna rengjort, stängt såret och satt in dränage. 

TTS-metoden

Men vi har missat den största utmaningen. Hud som sys ihop får enormt tryck när såret är så stort. Dels handlar det om statisk spänning, när hästen står stilla, dels om dynamisk spänning när hästen rör sig. Tursamt för Leif finns ett nytt sätt att sy.

– Vi använde Tension Tile System, TTS. Plattor sys fast och det gör att spänningen flyttas så att såret kan läka, berättar Dylan. 

Rehab efter tre veckor

Hemma i Indal var det nervös väntan för Josefine. Hon fick rapporten om att hästen var hopsydd, men efter någon dag kom ett samtal om kolikkänning. 

– Och man buköppnar inte gärna en häst med ett sådant här sår, säger Josefine. 

Men kolikkänningen klingade av och efter tre veckor kunde Leif åka till Agnes Mårs rehabstall, som ligger i närheten av Universitetsdjursjukhuset. 

– Agnes får ofta hästar som är svårhanterliga där ägarna inte klarar eftervården själv, men hon sa att Leif var så snäll, berättar Josefine. 

Efter tio dagar på rehab och återbesök på kliniken kunde Leif gå in i transporten med destination Indal. 

– Han rullade sig säkert 35 gånger, han hade stått med lina och inte rullat så mycket på den månaden. Han var glad, precis som vanligt. Han fick gå i en liten hage, han och Lennart var hingstar tills de var fyra så de leker lite för tufft för att jag skulle vilja släppa ihop dem på en gång. 

Ska börja rida

Under sommaren har Leif gått på bete för att äta upp sig. Ridningen ska dras i gång så smått nu, ett drygt halvår efter skadan. Men under åren har Josefines mål ändrats, delvis på grund av ökade kostnader för tävling och träning, delvis på grund av en skilsmässa. 

– Förr ville jag hoppa 1,40 eller 1,50. Nu vill jag ha en häst man kan rida ut med och dricka kaffe på samtidigt, ha roligt och rida med kompisar, även om jag jättegärna vill komma i gång och tävla. 

Det som hänt Leif var att han fått en vass rörände mot magen, troligen efter att han lekt med hagkompisen så att grindöppningen gett vika. Hästar har gått där i 20 år utan skador, men nu hände olyckan.

Kirurgen blir rörd

Kirurgen Dylan har fortsatt varit engagerad och fått foton på Leifs utveckling. 

– Jag blir rörd när jag tittar på bilder på Leif. Det är så tillfredsställande att kunna behandla en så här stor skada. Hans sår är med råge det största vi sytt med hjälp av TTS. Vårt jobb är att laga alla hästar, men inte alla hästar har sådan karaktär som Leif. Verkligt snälla hästar gör att man vill försöka ännu mer. 

Alla på kliniken blev kära i Leif.

Dylan Gorvy

Hästen stod alltid lugnt och stilla och lät personalen göra sitt.

– Det var någon sorts samarbete. Alla på kliniken blev kära i Leif, berättar Dylan.

– Leif är en dröm i sig. Han är en av livets största gåvor. Man kan bli så glad av att sitta på honom. Han har aldrig haft sina öron bakåt, de där långa öronen –  att sitta på honom är värt en miljon, säger Josefine.

Fakta

Så här såg såret ut

Här visar vi bilder på Leifs enorma sårskada, och hur det såg ut under och efter operationen.

Varning för otäcka bilder.

Expandera

Hög andel lyckade fall

Tension Tile System, TTS, innebär att plastplattor sys fast vid sidan om sårkanterna, vilket gör att den statiska spänningen minskar. När stygnen som håller ihop såret tas bort tar man även bort plattorna, och det sker efter två veckor. 

Dylan Gorvy har använt metoden i fem-sex år på runt 300 hästar. Komplex sårrekonstruktion är kostsamt, eftersom det tar tid, men han tycker att det är värt pengarna.

– Om hästarna blir friska snabbare, inte behöver lika mycket rehab och kan börja jobba igen snabbare kan det vara värt att lägga pengarna i början.

Systemet kan användas var som helst på kroppen, men behövs oftast till sår på benen. 

Tillsammans med kollegor i Sverige, Skottland och Australien har Dylan Gorvy gjort en vetenskaplig artikel om tekniken. Enligt studien fick 83 procent av de 191 hästar där TTS använts på komplicerade sår bra sårläkning. De flesta hästarna var i träning fyra till sex veckor efter operation. Dylan Gorvy och kollegor har tilldelats ett prestigefyllt pris för denna artikel i Storbritannien.

En intressant sak är att själva materialet är gratis. Det var en veterinär i Indien som kom på att det gick att använda förpackningarna som kirurgtråden kommer i. 

– Det är så coolt, det är verkligen återbruk. Det är ganska tillfredställande i en värld där vi använder så mycket engångsmaterial, säger Dylan Gorvy.

Läs mer om metoden i den här tidigare artikeln på Ridsports sajt.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2024.