Ösregn, lera och fina hästar

Jag vaknade på lördagen av att det regnade, precis som igår och dagen innan. Gnuggade gruset ur ögonen och klev i mina gummistövlar, för att vada genom gyttjan bort till stallarna. Som tur är ligger stallet lite bättre till så hästarna behöver inte bo i den värsta leran.

Idag är det hoppning för Nisse, och terrängen i CCI 1*, där Luddan och Dino startar.

Nisse skulle inte starta sin hoppning förrän efter lunch och terrängen gick därefter, så efter att hästarna fått sin morgonpromenad gick jag och Sandra terrängbanan, samt passade på att kika på några ekipage från den långa 2-stjärniga klassen. Vi insåg ganska fort att underlaget hade i och med allt regn blivit rejält djupt och tungt. Vi funderade länge på att packa ihop och strunta i terrängen helt, att det inte var värt att utsätta någon av hästarna för detta underlaget. Vi såg två otäcka omkullridningar i den 2-stjärniga klassen, och Sandra tog beslutet att definitivt inte gå ut med Luddan i terrängen. Dino, som är en rutinerad, kvick och smidig häst skulle ha lättare för uppgiften och dessutom var det perfekta förutsättningar för att få honom att komma över sin stora akilleshäl, vattenhinder, men även där lutade det åt att stryka sig ur klassen.

Jag gick för att göra i ordning Nisse, kungen, som är en väldigt speciell häst. Nisse avskyr att bli borstad precis överallt förutom i ansiktet, med sin favoritborste, på sina villkor. Vi lyckades komma överens om borstningen och tog oss upp till hoppbanan, där Sandra och Nisse var felfria!

Dock hade Sandra bestämt sig redan innan att avstå terrängen med Nisse, det är inte värt att riskera något med en så värdefull häst. Ett mycket klokt beslut.

En som kom till start var Dino. Sandra bestämde sig att starta, och isåfall avbryta om det kändes för djupt. Med Sandras förnuft och Dinos smidighet kändes det rätt. Prio ett var, om det kändes ridbart, att ta sig till vattenhindret och se om han vågade gå på den här gången.

Om han vågade? Han var en maskin!

Han gick som tåget och hux-flux hade de nollat terrängen och kommit i mål med bara en sekund över tiden. Världens bästa lilla superDino!

På söndag väntar alltså banhoppningen, Sandra ligger just nu femma, men det är bara två straff till den som leder så precis allting kan hända. Det är naturligtvis tråkigt att inte fullfölja med de två andra, men det känns ändå som en seger att Dino börjat komma över sin vattenskräck, och kunde slutföra sitt väldigt svåra och krävande terrängprov med flaggan i topp.

Imorgon blir det spännande!

Vi hörs då,

Linnéa