Över 50 år som sadelmakare – Jan Jensen har sett branschen förändras

Det är i hästtäta Vallkärra strax utanför Lund som Jan Jensen har bott och verkat under hela sin tid. Här, och ett tag i Lund, har sadlar till kunder i hela världen producerats.

Varifrån kom intresset för sadelmakeri? Är du hästkille från början?
– Jag har aldrig ridit, däremot umgåtts mycket med djur eftersom jag växte upp på landet. Det var själva hantverket och produkterna kring sadelmakeriet som intresserade mig. Jag har alltid gillat hantverkstraditioner.

Du började i mitten av 60-talet. Det innebär att du måste ha varit något av en pionjär?
– Ja, det fanns inte många här i södra Sverige: Germania i Hässleholm och Birger Jarl i Ystad. I Göteborg fanns Haglunds Sadelmakeri och i Eksjö fanns Oscar Wearn, men vi var inte många.

Hur såg din utbildning ut?
– Det handlade om att lära av de gamla. Jag var lärling i England och Tyskland. De äldre visade hur passformen skulle vara till den individuella hästen och hur man tog mått. Yrkesmännen hade enorm kunskap. Då handlade det inte om att bli sadelutprovare efter en tredagarskurs.

Hur såg klientelet ut på den tiden?
– Det var mest högre ståndsfolk och militärer.

Men det har ändrats?
– Det började på 70-talet, med gröna-vågarna. Det kom en stor grupp människor som blev intresserade och ville ha häst men som inte kunde något. Då gällde det för mig som yrkeskunnig sadelmakare att möta kunderna med råd och idéer.
– På 80-talet började folk komma till insikt och blev allt mer noggranna med att allt skulle stämma med sadeln, att den skulle passa hästen.

På 80-talet började folk komma till insikt och blev allt mer noggranna med att allt skulle stämma med sadeln, att den skulle passa hästen.

I den vevan satsade du själv också nytt?
– Dittills, när jag hade varit i stort sett ensam sadelmakare i Skåne, hade jag utökat verksamheten med postorder där jag även inkluderade andra hästartiklar. Det fanns ju i stort sett ingenstans att köpa hästutrustning då. Sedan drygt tio år hade jag också sålt stallinredning, också det något som inte funnits på marknaden, och behovet var stort.
– Ett tag hade jag 35 anställda och vi sålde även Trane hästsläp. Men efter påtryckning från spekulanter sålde jag de verksamheterna. Jag blev generalagent för Passier och byggde ett hus i Lund där jag kunde satsa hårdare på sadelmakeriet. Jag hade till och med en liten paddock så att folk kunde ta med sin häst och prova ut sadlar.

Hur ser du på dagens business i sadelbranschen?
– Stübben, Kiefer, Cliff Barnsby med flera har tappat greppet. Italienare och fransmän har tagit över. Det har kommit in sadlar från Tjeckien, Polen, Vietnam och Kina och därmed har vi förlorat hantverket. Förut var sadlarna uppbyggda kring handgjorda träbommar. I dag handlar det om det billigare alternativet komposit.

Men du upprätthåller traditionen?
– Ja, jag tillverkar måttbeställda sadlar, både här och vid Jensen Saddlery i England. Jag hyr också ut sadlar till Flyinge, Strömsholm, Bollerup och ridskolor.
– Men jag håller på att trappa ner. Jag vill dock inte sälja till vem som helst, det ska vara till någon som är seriös och som vill jobba med och värna om hantverket.

Jan Jensen om…
…dagens trend med sadelutprovare:
”Egentligen är tanken inte fel med folk som åker runt och hjälper ryttare med att få rätt sadel till sig och hästen. Men alltför många är för dåligt utbildade, eller inte utbildade alls. Det verkar ibland som att någon kommer på att man ska hålla en utbildning några dagar och sedan ska ’eleverna’ vara fullärda. Det innebär givetvis att de kan för lite, det skapar problem och det har förstört yrket, gett det dåligt rykte. Det är för mycket geschäft.”

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 4/2019.