Patriks damer med stort D

Clinicen var en unik uppvisning av mor och dotter, båda uppfödda av Marie Haward, Smygehuk. Först ut i programmet var mörkbruna, nästan svarta  Diva i år 6 år och Flyinge-hingsten Richfields mest namnkunniga avkomma hittills. Stoet har varit hos Patrik Kittel och hans hustru Lyndal Oatley i lite över två månader efter att hennes ägare Sophie Fréden sålt henne. Diva fick 50 poäng på sitt 3-årstest, Breeders-finalist och representant för Sverige i unghäst-VM, en mycket meriterad dam.

Nästa dam var mamma Deja  i år 10 år och efter Patriks tidigare tävlingspartner Silvano, nu samägd av uppfödaren och Patrik i en satsning mot Rio. Deja var en flitig Breeders-finalist och tog en placering i unghäst-VM tillsammans med Anna Svanberg. Med Patrik har hon nu vunnit sina första internationella Grand Prix klasser.

Patrik värmde upp Diva samtidigt som de sista hoppryttarna skulle in på banan i klassen före. Det unga stoet imponerade med sitt lugn i en miljö som fått många dressyrhästar att krypa ur skinnet. Inte ens en minitraktor med harv bakom fick henne att rubbas ur sin zon särskilt mycket.

Lyndal Oatley rider Diva på hemmaplan och är liksom Patrik överförtjust i stoet.

Patrik var glad som ett barn på julafton innan sin clinic, en härlig inställning även hos en ryttare.

Väl inne på arenan tog Diva det med samma coola attityd, hon äntrade banan och såg ut att njuta av uppmärksamheten.

Patrik berättade om sina fyra kommandon, Ptroo, Hooo och två slags smackningar som han jobbar med på alla sina hästar för att hjälpa till och förmedla vad han vill.
– Jag följer alltid med hur min häst mår, hur rör sig öronen, är hon tittig och spänd? Jag jobbar hela tiden på att få min häst så avspänd som möjlighet, då kan den fokusera på mig och på sitt jobb, förklarade Patrik.

Diva fick börja med ”skit-trav” som Patrik kallade det, en slags jogg och ponnytrav med små korta och lite loja steg med längre hals och lägre form. Allt eftersom byggdes arbetet upp och Patrik berättade om deras start tillsammans.
– Du rider inte för att vinna hemma, utan för att vinna på tävling, du kan inte bränna på med full kraft alltid i din träning.
Patrik jobbade med övergångarna och här syntes kanske lite att de inte har så lång tid i träning tillsammans. Stoet lyssnade på Patriks röst i sadeln men fokuserade väl på sitt jobb.
– Går det bra så beröm genast din häst, går en rörelse dåligt – ignorera det och bara rid på.

I arbetet betonade Patrik vikten av att hästen är jämn och liksidig samt snabbt responderar på hjälpen.
– Hon måste svara direkt, både på min skänkel och på min hand, först då kan vi börja med finliret. Jag jobbar med små övergångar och många små tempoväxlingar, det börjar jag med även på de yngre hästarna, anpassat för vad de klarar och orkar så klart.
– En oerhört viktigt kontroll är att hästens bär sig i sin egen balans, kontrollera genom att släppa tyglarna och se om hästen går kvar, sa Patrik och demonstrerade genom att ge Diva hela tygeln under flera steg. Det blev en rejäl applåd när stoet förblev perfekt i balans.

Kollegorna Hans-Peter Minderhoud och Edward Gal kom och tittade längs sargen – Patrik tog genast tillfället i akt att skoja med killarna.
– Jag tappar koncentrationen när världsmästaren Gal tittar på, jag trodde holländare var förbjudna i Skandinavium.

Patrik testade också Divas reaktionsförmåga genom att samla lite lätt och använda sig av sina typiska smackningar. Diva svarade direkt genom att trampa till lite extra och det finns fin passage i stoet framöver.
– Avsluta alltid med nåt bra som ni kan berömma er häst för, det ger mycket gladare hästar.

Divas pass avslutades med att mamma Deja kom in och Diva gnäggade igenkännande när hon fick sällskap i manegen.

Deja har nu varit hos Patrik en tid och det är idag en fullfjädrad Grand Prix-häst som möter publiken utan att klippa med öron åt vare sig applåder eller atmosfär. Hon kommer in utan att vara uppvärmd och publiken fick följa Patriks värmning från start till arbete.
– Även i detta enkla uppvärmningsarbete måste hästen lyssna på dig och ta förhållningar, sitt inte bara och acceptera det utan gör något direkt.
– Det är samma sak när du tränar, du måste våga ta hjälp med dina problem i ridningen och berätta för tränaren precis hur illa det är, du måste som ryttare vara ärlig.

Patrik brukar värma upp Deja i lite friskare temp, det passar henne och hon gillar det, det här varierar mellan hästar och det bör du som ryttare lyssna på.
– Hästar ska vara liksidig, rid med jämnt stöd på båda tyglarna, håll hästen rak när du rider – släpp ridhusväggen och jobba med rakriktningen. Det gäller unga som gamla hästar, väldigt basic men nödvändigt.

Patrik pratade också om hur lätt vi ryttare har för att nöta på det som redan går bra, för att det är roligare. Det är förödande för en häst har bara ett visst antal av varje rörelse på banken så att säga och hästarna måste tränas allsidigt.

Deja visade upp samling för en häst på Grand Prix nivå och visade sedan smakprov på passage och piaff som lovar mer på tävling. Deja hade redan som unghäst fina skolor och traversal-arbetet har bara blivit bättre i kraft av mer muskler och styrka.

Bytesserierna var verkligt luftiga och fina, med en frambensgest som var smått underbar. I denna del av clinicen fick publiken följa Patriks arbete från ryggen där han förklarade precis vad han kände och hur han parerade och hjälpte Deja komma precis rätt i de olika rörelserna. Patriks fru Lyndal Oatley stod vid sargen och häpnade trots att hon ser hästen varje dag.

Dejas passage har massor av uttryck och lyft i steget, piaffen är redan väldigt fin fram och kommer allt bättre bak i varje omgång. Under sitt arbete med båda hästarna lade Patrik in skrittpauser ganska ofta så att de fick pausa, lite skritt, flödigt med beröm och sedan tillbaka till arbete.
-Deja är en sån underbar häst som bara vill och vill och vill, allt blir så otroligt enkelt med sådana hästar.

De speciella smackningarna användes för att få lite extra kraftutveckling och Deja svarade verkligen på det. Det är helt annorlunda arbete med smackningar än det slentrianmässiga kanriefågelskvitter som ljuder i många svenska ridhus.

Under clinicens andra del bröt publiken in med spontana applåder eftersom Deja visade upp ett register av rörelser i fin kvalité.
– Jag bryr mig inte om hur det går på tävling framöver, bara känslan av att få rida den här hästen varje dag är värt allt. Det här att hon alltid vill mer det är hennes bästa egenskap. När ni själva väljer häst bör ni gå mycket mer på temperamentet så att ni hittar en häst som passar ert eget psyke.
– Vi föder upp så himla fina hästar i Sverige, jag har flera, jag importerar hästar till Tyskland. Köp inte 4-åringen som sprätter med frambenen, köp den som är bildbar och passar dig så kommer resten sen.

Patrik och Deja avslutade till taktfasta applåder och ökad trav längs mittlinjen. Ett härligt avslut på en rolig timme av vår meste dressyrtränare, ryttare och entertainer justnu.

Hatten av för Patrik Kittel, börja spara till Rio-biljetten.