Peder Fredricson: ”Hästen ska nästan bli som en liten boll”

”Hur blir man egentligen så bra som Peder är? En ryttare i världsklass som skakar om hela världen när det gäller prestationer och resultat.”

Speakern Stefan Fur lade ribban högt när han under torsdagskvällen introducerade Europamästaren och VM-silvermedaljören Peder Fredricson inför fullsatta läktare på Elmia i Jönköping. Publiken är inte sen att svara med dånande applåder när Peder gör entré och tackar för välkomnandet.

Peder inleder med att prata om hur han bland annat inspirerats av fälttävlansryttaren Mark Todd och hoppryttaren Franke Sloothaak under början av sin ryttarkarriär.

– Mark Todd är en stor förebild. Han har ett mycket bra och enkelt system som också är hästvänligt. Frankes system är också väldigt bra men mer komplicerat, berättar Peder och tillägger att han även lärt sig mycket av ryttare som Jan Jönsson och Peter Eriksson som red på Flyinge under hans uppväxt.

Peder fortsätter att prata om grunden för sin träningsfilosofi som är kvällens tema.
– Jag har lärt mig av många genom åren och provat olika saker, och till sist har jag hittat ett eget sätt att göra det på. Det finns många olika system, men det är inget som är rätt eller fel.
– Tittar du på de tio bästa hoppryttarna i världen så har alla olika system. Så länge det fungerar i slutändan, spelar det ingen roll hur det ser ut.

Beröm mer effektivt än bestraffning

Att lära känna hästen är en stor del av Peders system, förklarar han. Målbilden är tydlig, men hästar är olika och som ryttare behöver man också anpassa sig efter hästen för att den ska kunna prestera optimalt.
– Du kanske har en väldigt bra häst, men den har inte samma uppfattning om målbilden som du har. Då måste man som ryttare lära känna hästen så pass mycket att du förstår vad hästen behöver för att kunna prestera, säger Peder och vänder blicken mot hingsten Crusader Ice som gör entré på arenan.

– Jag tycker om att longera hästen, det är ett bra sätt att lära känna hästen från marken, fortsätter Peder samtidigt som han ordnar med longeringslinan.

Vad man än gör så formar man hästen – vare sig man vill eller inte. Jag vill att hästen ska vara avspänd och ha fokus på mig.

Crusader Ice betraktar högrest publiken. Näsborrarna är lätt vidgade. Peder stryker med handen längs hårremmen.
– Vad man än gör så formar man hästen – vare sig man vill eller inte. Jag vill att hästen ska vara avspänd och ha fokus på mig, förklarar Peder medan han rör sig runt Crusader Ice som då tar några steg framåt.

Peder backar tillbaka honom och berömmer.
– Han är hingst och har lite extra åsikter, men hästen ska kunna stå stilla. När du sedan leder hästen ska du kunna bromsa utan att dra, förklarar Peder och betonar vikten av att hela tiden berömma hästen när den gör rätt.
– Beröm är väldigt effektivt, mycket mer effektivt än bestraffning. Hästen ska kunna stå och röra sig på lång lina i egen balans – precis som när jag rider, då måste hästen kunna bära upp sig själv.

Tolka vad hästen säger

Peder fortsätter att arbeta lugnt och metodiskt med Crusader Ice i longerlinan. Målet är att hästen ska vara lugn och avspänd för att kunna lära sig saker, förklarar han. Blir den spänd får den svårare att ta till sig det du vill.

– Jag longerar alla mina hästar minst en gång i veckan. Dels för kommunikationens skull, dels för att se hur hästen rör sig. Hästar har olika rörelsescheman, och man måste lära känna sin häst och försöka tolka vad hästen säger till en.

Det kan verka enkelt att longera, men det är nästan lika svårt att longera hästen på ett bra sätt som det är att rida.

– Den kan inte säga till om den har ont, men på det här viset kan jag se om det blir en liten förändring i rörelseschemat – och ta reda på vad som gör att hästen rör sig annorlunda, säger Peder och tillägger att han även får tillfälle att kontrollera allt från skoning och hårremmens status till hull och allmäntillstånd när hästen rör sig på lina.

Peder jobbar vidare och förklarar hur ”pisken” är ett bra hjälpmedel vid arbete på volten. Håller man den på bogen kan man både hålla kvar hästen på en jämn och fin volt, samt gymnastisera den genom att få den att böja sig lite i bålen.
– Det kan verka enkelt att longera, men det är nästan lika svårt att longera hästen på ett bra sätt som det är att rida, säger Peder.

Han longerar alltid med repgrimma – det ger en mer naturlig känsla. Ett bett riskerar att åka genom munnen och skapa obehag för hästen, och inspänning är inte alls aktuellt när Peder longerar, förklarar han vidare.

Efter de kloka orden om longering är det dags att sitta upp. Peder hoppar upp på Top Notch som kommer in på arenan medan Crusader Ice leds ut för att sadlas.

Allt börjar med halvhalten

– Jag har funderat på vad jag vill förmedla när jag rider, det mesta går på automatik nu när jag är så gammal och har gjort så mycket. Men det är en sak som jag hade svårt för när jag kom från fälttävlan till hoppvärlden – och som är väldigt viktig för att ta sig hela vägen till den högsta nivån, säger Peder.

Att göra en bra halvhalt är en utmaning i sig.

Det låter kanske inte så spännande, men allt börjar med halvhalten, förklarar han vidare. När du har hoppat en trekombination, då vet du att hästen alltid kommer ut i hög hastighet, det kanske är en oxer ut och hästen landar lite på bogarna. Då vill hästen springa på för att hitta sin egen balans. Om det då står ett räcke fem korta galoppsprång efter och du inte har tränat hästen i att komma tillbaka och hitta sin egen balans, då är chansen mycket mindre att klara hindret, fortsätter Peder medan han joggar igång Top Notch.

–  Att göra en bra halvhalt är en utmaning i sig. När du stänger fingrarna, rätar upp dig och samtidigt lägger på benen, vill du att hästen svarar genom att sätta sig på bakbenen, höja ryggen och gå framåt mot bettet. Alla bitarna är viktiga och det gäller att göra dem i rätt ordning.

– Du får inte vara kvar för länge i halvhalten, då försvinner bjudningen, och du får inte glömma att mjukna efteråt så att hästen får en chans att stretcha ut, säger Peder och tillägger att slutmålet är att hästen i förlängningen stretchar ut i ett runt språng över hindret.

Peder börjar arbeta Top Notch över en bom som kvällens assistent, brorsan Jens Fredricson, rullar ut på ena långsidan. Han fortsätter att jobba i trav med halvhalter över hela ridbanan, systematiskt och konsekvent, på samma sätt som vid longeringen.

Hästen ska hela tiden vänta på ryttarens signaler och svara utan att stå emot, framför allt när man lägger om benen, förklarar Peder samtidigt som han fattar galopp och går in på vikten av att verkligen galoppera framåt – speciellt ur svängen.
– Jag tänker lite framåt i svängen, gör en halvhalt när jag närmar mig bommen, mjuknar och precis som när jag hoppar ger jag alltid hästen några galoppsprång fritt i landningen. Det ger hästen möjlighet att bruka sin kropp på rätt sätt.

Man måste kunna galoppera i svängarna, annars får man tidsfel.

Hästen behöver först kunna göra rätt i skritt, för att sedan lyckas i trav och därefter i galopp, fortsätter Peder. Det är viktigt att ha samma tänk varje gång – galoppera genom svängen, halvhalt, mjukna och låta hästen söka sig framåt innan du återigen sitter upp och kommer tillbaka.

– Repetitionen är sedan det som gör att det sitter när du väl är inne på banan. När banbyggarna ställer kluriga frågor ska du ha repeterat detta så många gånger hemma att kommunikationen mellan dig och hästen verkligen sitter.

Peder återkommer till hur viktig galoppen är.
–  Man måste kunna galoppera i svängarna, annars får man tidsfel. Efter hindret får hästen stretcha lite, jag galopperar alltid fram mina hästar några språng efter hindret, därefter gör jag en halvhalt på rakt spår så att hästen kommer tillbaka.

Spänner bågen för att skapa svikt

Peder gör en liten passus om Christian K, som han hoppade i det andra världscupkvalet i Helsingfors förra helgen. I omhoppningen landade ekipaget mitt i muren med en rivning även på oxern efter.
– Christian K har enormt många styrkor, men en svaghet är just ridbarheten. Om den hade fungerat hade jag vunnit världscupen förra helgen.

– I stället för att komma tillbaka tog han upp huvudet, gapade och sprang i korsgalopp och när jag vände upp mot muren fanns det ingen distans, säger Peder och tillägger att han ännu inte riktigt lyckats lösa upp den knuten i markarbetet hemma.

– Filosofin är alltid densamma, hästen måste kunna galoppera i svängen, därefter spänner man bågen för att skapa svikt i hästens kropp mot hindret – efteråt galopperar man framåt några steg och sedan tillbaka på rakt spår. Då vet hästen att den inte kommer att bli dragen i munnen direkt efter hindret, men att den sedan måste komma tillbaka.

Christian K har enormt många styrkor, men en svaghet är just ridbarheten. Om den hade fungerat hade jag vunnit världscupen förra helgen.

– Halvhalten är det som får allt att hänga ihop inne på banan, att hästen får hitta sin balans, drar upp magen, sätter sig på bakbenen och nästan blir som en liten boll, för att sedan mjukna och stretcha ut efter hindret, säger Peder samtidigt som han ger Top Notch långa tyglar och möter upp Crusader Ice som nu leds in sadlad på arenan.

Hingsten ser sig om för andra gången inne i A-hallen. Och efter lite uppvärmning är det dags att börja jobba lite mer i banhoppningsgalopp och hoppa den välputsade oxern som står i mitten av arenan.
– Jag brukar trimma mina hästar max en kvart, 20 minuter, det är ungefär så länge jag vill jobba aktivt med dem. Jag är inget fan av att sitta ner i 45 minuter och jobba, då har de svårt att hålla koncentrationen.

– Då är det bättre med korta pass där man får ut något bra av det, säger Peder som gärna rider sina hästar ute både före och efter ett trimpass i manegesanden.

Han fortsätter att trimma Crusader Ice och berömmer honom när han gör rätt.
– Lär man hästen att uppskatta beröm, då vill den få det. Det skapar en positiv reaktion som innebär att man har kommit en bra bit på väg i kommunikationen.
– Nu fortsätter jag att göra halvhalter, bara för att känna att han hittar sin balans över bakbenen.
Vid ett tillfälle så tar Crusader Ice inte en halvhalt, då gör Peder halt och ryggar några steg. När halvhalterna fungerar börjar han jobba med skolor – först skänkelvikning, sedan öppna och sluta.

Jag är inget fan av att sitta ner i 45 minuter och jobba, då har hästen svårt att hålla koncentrationen.

– Jag vet många hoppryttare på högsta nivå som aldrig gör skolor, för att man inte tycker att det har någon betydelse inne på banan. Men jag tycker det är ett bra sätt att kommunicera med hästen, hästen blir observant på när jag lägger på skänkeln.

– Det är också ett bra sätt att känna om hästen gör det lättare åt ena eller andra hållet – det kan bero på att jag sitter snett eller att den är starkare i ena bakbenet. Men jag vill aldrig tvinga igenom en sluta med kraft.

– Om hästen inte vill göra något är det oftast för att det tar emot fysisk och då är det bättre att stretcha. Annars är det lätt att något går sönder. Jag tror inte på tvång, vare sig fysiskt eller mentalt.

Uppmuntra utan att tvinga

Crusader Ice är fortfarande är lite spänd inne på arenan och Peder fortsätter att arbeta honom i skolor. Han jobbar på, utan att kräva för mycket av Crusader Ice som har lite svårare att göra sluta åt vänster än höger, som han säger.
– Jag försöker uppmuntra honom lite, men inte tvinga. Att aktivera hästen är mycket bättre än att tvinga den.

Arbetet fortskrider med en skänkelvikning i galopp, ”för att frigöra det högre bakbenet”, och därefter följer tempoväxlingar.
– Det är bra att rida på framåt efter skänkelvikningen, det lär honom att driva på framåt, och sedan kan man komma tillbaka till skolorna igen, säger Peder och tillägger att ungefär så här kan markarbetet hemma se ut.

Jag försöker uppmuntra honom lite, men inte tvinga. Att aktivera hästen är mycket bättre än att tvinga den.

Därefter lägger han upp galoppen lite och Crusader Ice vinner mycket mark längs långsidorna inne i A-hallen. Det här är ett markarbete som är mer inriktat för det som händer inne på banan, förklarar Peder medan den grå manen fladdrar framför honom.
– Nu kollar jag att jag kan göra allt i större galopp och att svängarna fungerar.

Han hoppar fram lite lätt och får sedan ett lite platt språng när hindret höjs upp en aning. Det är Crusader Ice som inte riktigt tar halvhalten innan. Peder kommer igen, gör halt och ryggar innan hindret och nästa gång är den bildsköna skimmeln med på noterna.

För att ytterligare vässa språngkurvan och anridningen väljer Peder att även hoppa hingsten på volt. Han rullar på i ett friskt tempo och konstaterar att han får det utfall han önskat – hästen kommer in rätt mot hindret och ”hoppar rundare än på rakt spår”.

– Något hoppryttare generellt tränar väldigt lite på jämfört med andra idrotter, är att vara snabba, fortsätter Peder och relaterar återigen till världscupen, fast i Oslo, där han hade lite svårt att svänga Crusader Ice.

– Det man försöker göra är att rida tio gånger snabbare än man gör hemma. Men det går inte riktigt att träna så hemma – hästarna blir stressade och det sliter på dem, fortsätter han.

Tränar omhoppning runt hinderstöden

För att ändå komma åt knäckfrågan med att bli snabbare i omhoppningen visar Peder hur han arbetar med att jobba Crusader Ice i galopp runt hindret som han tidigare hoppat. Han rider i ett friskt tempo och kryper nära hindret – ”man behöver gå tajt runt hinderstöden” – för att hästen sedan ska vara van att gå snävt i en omhoppning.

Något hoppryttare generellt tränar väldigt lite på jämfört med andra idrotter, är att vara snabba.

Peder aktiverar hingsten lite mer i framåtgaloppen, så att galoppen inte blir ”tom”, och fortsätter sedan att vända in nära runt hindret.
– Det ska inte vara konstigt för honom att gå i ett högre tempo – och när jag vänder låter jag honom balansera upp sig själv. Jag bara vänder och låter honom balansera upp sin kropp.

Crusader Ice frustar nöjt när Peder slutligen summerar den flerstegsraket som han presenterat under den drygt timslånga clinicen, där åhörarna suttit med vidöppna öron och ögon.

I slutändan handlar arbetet med halvhalter, skolor, tempoväxlingar och de snäva svängarna runt hinderstöden om att dels få en häst som bär sin egen kropp i balans och kommunicerar finstilt med ryttaren, dels sätter under sig och ”spänner bågen” innan hindret för att därefter landa och komma tillbaka i balans.

Allt för att klara det där räcket fem korta galoppsprång efter trekombinationen.
– Det man vill är att sätta anridningstekniken, summerar Peder.