”Quantaz är trygg i sig själv nu”

Isabell Werth är åter på topp, hon avslutar vinterns världscupsäsong som totalsegrare i kvalen. Planen är att åka till världscupfinalen i Riyadh, Saudi Arabien, och med största sannolikhet har hon goda chanser att vara på pallen med Emilio.

I ”Den Bosch”, som är det vanligare namnet på tungvrickande ortsnamnet ’s-Hertogenbosch, startade hon i världscupen med DSP Quantaz (DSP val f -10, e Quaterback-Hohenstein, uppf Dr. Kathrin Damm, äg Madeleine Winter-Schulze &  Victoria Max-Theurer) och i CDI3*-touren med stoet Superbe (HANN sto f -12, e Surprice-Donautanz, äg Madeleine Winter-Schulze, uppf Marion Gabel), oftast kallad Super B.

Allt bättre samspel

Utvecklingen med DSP Quantaz har under vintern varit stark – valacken är säkrare, övergångarna allt mjukare och den lite svåra skritten är om inte bra så i alla fall godkänd av de flesta domarna. Isabell berättar om känslan i sadeln.

– Han känner sig tryggare. Vi har växt ihop, så idag är vi lite som ett riktigt par.
Varje år i träning och tävling hjälper till att ge honom mer självförtroende. Sen vet jag idag mer och mer vet vad som händer i olika situationer med honom och det gör det lättare. Jag vet vad jag kan förvänta mig när vi rider in på banan och jag kan reagera på ett bättre sätt. Och Quantaz, han är verkligen mer självsäker. Så med honom är det numera riktigt erfaret och säkert. Precis motsatsen till hur det är med Super B, hon var så het.

Het och debutant

Med Super B blev det start i CDI3* Grand Prix under fredagen och sedan en kürstart på lördagen. Att säga att Isabell Werth hade fullt upp är en underdrift.

– Super B har aldrig startat i en kür förut. Hon har kanske gjort tio Grand Prix-starter i sitt liv hittills och inte mer än tio tävlingar totalt. Så vi saknar mycket erfarenhet och grundläggande rutin. I lördagens ritt var det som att rida i en böljande ocean, som svängde från ena sidan till den andra. Vi hade några fina höjdpunkter, men också en massa saker där jag säger, okej, vi är här och där och lite till, skrattar Isabell och slår ut med armarna.

Så är det med unga hästar, det kan gå hur fint som helst hemma, till och med på framridningen som i Den Bosch ligger mitt på utställningsområdet öppet för alla att titta på. Inne på banan kan ändå det oförutsedda inträffa – som en häst i bäckebölja-utförande.

– Du kan se potentialen i henne, men den är svår att hantera. Även om hon är tolv, så saknar hon erfarenhet. Så nästa år ska jag verkligen försöka fokusera på tävlingar som hon kan få mer erfarenhet av. Framridningen var riktigt bra båda dagarna. Kanske att vi under fredagen hade tio minuter för lång tid på värmningen. Inför küren var det lagom och fungerade fint, men hon kunde inte küren så det var inte så enkelt och med atmosfären och allt ljud och ljus i hallen. Så det här är vad vi måste öva på nu, konstaterar hon.

En piaffväxel

När Isabell Werth och DSP Quantaz red in i arenan så spetsade han öronen och sög in atmosfären, med den där extra elasticiteten i steget. På plats någon meter ifrån banan så syns Werths hjälpgivning väldigt tydligt, stilla skänklar, knappt märkbar sporre och lite prat med hästen, en tydlig kommunikation dem emellan.

– Quantaz njuter numera av rampljuset, han kommer in och säger: Jag är här och jag mår bra. Så känns det och det är bra om det syns. Men det är en fin linje mellan för mycket och för lite. När publiken reagerar på slutet, då känner jag att han verkligen reagerar. Därför har jag ändrat lite på slutet av programmet, bara för att ge honom lite mer tid att lugna ner sig. För med piaffpiruetten på slutet blev han ofta för taggad och spänd. Med det nya slutet kan han lugna ner sig lite, förklarar hon.

Har Quantaz en egen piaffväxel, han ser ut att kunna fortsätta utan ansträngning länge?
– Ja, det är riktigt bra. Han jobbar otroligt bra. Det är verkligen en riktigt korrekt piaff tycker jag.