Anna Freskgård: ”Det finns ingen given fortsättning efter Box Qutie”

När Ridsport pratar med Anna Freskgård har det gått några veckor sedan dagen då hästen som var hennes själsfrände avlivades i USA .
– Jag vill att folk ska veta att det aldrig fanns ett beslut att ta. Det fanns ingen utväg. En del verkar tro att Qutie avlivades för att hon ändå inte skulle kunna tävla mer, men även om hon så aldrig hade kunnat ridas igen hade jag gjort vad som helst för att få hem henne levande. Precis vad som helst, säger Anna.

Du och Qutie var tillsammans varje dag under nära åtta års tid. Hur känns det nu när du tänker på henne?
– Jag har bara otroligt fina minnen av Qutie, säger Anna och berättar om kärleken vid första ögonkastet, hur Qutie gjorde allt på sina villkor, alltid ville ha uppmärksamhet, om alla framgångar – men också om de mörka tankarna.
– Vi fick det värsta slutet man kan tänka sig. Tankarna snurrar – varför utsatte jag henne för det här? Jag skuldbelägger mig själv, och det är något jag måste bearbeta för att kunna gå vidare och bara minnas det ljusa.

Runt sin handled bär Anna med sig en bit av Qutie. Det sista hennes sambo, fälttävlansryttaren William Nilson Fryer, gjorde efter att han hade stängt Quties ögon, var att klippa av en bit svans som skulle bli ett armband till Anna – ett armband som alltid påminner om hästen som älskade terrängen, alltid ville stå i centrum och var i strålkastarljuset in i det sista. Sorgen är fortfarande lika stor och rösten brister när Anna berättar om sin stjärnas sista dagar, men hon känner sig redo att prata om henne.

Qutie, som ägdes av uppfödaren Therese Örup, var både Anna bästa vän och hästen som gjorde drömmen om mästerskap till verklighet. Hon var familjens och verksamhetens mittpunkt.

Satsade på Qutie

– Hon var den som hela vår verksamhet var uppbyggd runt. Vi satsade allt: tid, pengar, åsidosatte vänner och familj. William åsidosatte sin karriär och gick också in helhjärtat i det. Vi har kämpat som djur för vi visste hela tiden, ända sedan Qutie kom hit första gången, hur bra hon var, säger Anna.
– Hon stod hos oss en månad i december som 4-åring. Jag var nybliven mamma till Edwina, så det var William som red Qutie och jag såg henne knappt då. William kom in och sa ”Anna, vi har en fyrstjärnig häst i stallet”.

Vi har kämpat som djur för vi visste hela tiden, ända sedan Qutie kom hit första gången, hur bra hon var.

Visst hade William rätt. EM 2017 och VM 2018, sannolikt på väg mot OS 2020. Den spikraka resan uppåt fick ett hastigt slut.

– Jag har ifrågasatt allt jag håller på med. Det vore nog konstigt annars, säger Anna  om dagarna som har gått sedan Qutie dog.
– Det finns ingen given fortsättning. Inte yngre, lovande hästar som kommer underifrån, eller tunga sponsorer och mycket pengar. Det är som att börja om på nytt. Jag vet inte om jag kommer att klara att göra den här långa, långa -resan som jag gjorde med Qutie en gång till, eller om jag kommer att känna motivationen till en sådan satsning igen.

Mästerskapen känns långt borta

Anna tystnar. Det finns ingen bra plan och nu, mitt i sorgen, varken vill eller kan hon bestämma hur framtiden ska bli. Mästerskapen känns långt borta. Hon berättar om fyrstjärnigt meriterade Fly Away, som paret äger. En stabil tävlingspartner, men inte en given mästerskapshäst likt Qutie.
– Han har fortfarande inte varit nominerad till mästerskap och det finns ju en anledning till det. Främst är det bytena som inte funkar. Kanske kan vi få ordning på dem, men frågan är om de kan bli så bra som krävs.

Motivationen att ta upp en yngre häst genom klasserna, kommer du känna den igen?
– Jag hoppas verkligen det. För att känna igen att jag vill göra en sådan resa måste jag veta att det är en häst som jag vill satsa allt på – att det är en häst som kan gå mästerskap. Så kände jag med Qutie första gången jag hoppade henne som unghäst.

När Ridsport pratar med Anna igen några dagar senare märks det att hon så sakteligen börjar landa i sin nya vardag. En tid har gått sedan familjen kom hem från Grekland.

– Vi satt bara inne i huset de första dagarna hemma och behövde till sist komma bort från allt. Den tomma boxen, alla telefonsamtal, folks medlidande… Det kommer att bli många gånger som jag möter människor för första gången sedan allt hände och även om de gärna får prata om Qutie behöver jag inget mer medlidande, säger Anna.

Hon understryker flera gånger att det är för tidigt att säga något om framtiden. Likväl hörs en liten glimt av Anna vanliga energi, den som alltid fanns där när hon intervjuades om Qutie, när hon berättar om möjliga scenarion. Hon berättar att hon gärna vill starta en fälttävlan innan säsongen är över och att hon försöker hålla framtidens dörrar öppna.
– Jag har alltid haft en ambition att rida svår dressyr och svår hoppning. Qutie, som var en fantastisk hopphäst, skulle jag ha debuterat svår hoppning med i höst. Även om det inte blir med Qutie finns planen att rida svår klass kvar.

Texten publicerades första gången i Ridsport nr 19/2018.