Karin Levin Angergård satsar på internationellt blod

Ibland händer något som får en person att ta ett avgörande steg eller ger en möjlighet till förändring. För Karin Levin Angergård var det försäljningen av varmblodsstoet Four Roses som gav möjlighet att köpa ridponnyhingsten Verona’s Bo-Gi. En hingst som lagt grunden till att Stuteri K2 står som ägare till sex ridponnyhingstar av internationell toppklass.

Ridsport var på besök hos Karin Levin Angergård och Kent Angergård i mitten av juli, mitt under pågående betäckningssäsong. De driver Stuteri K2 på Bäckholmens gård i skånska Degeberga.

I beteshagarna framför gårdstunet går fyra hingstar fridfullt betande i var sin hage i närheten av varandra. Hingstarna har full koll på var de andra håller hus och vad de gör, men det märks ingen stress eller rivalitet dem emellan.

Hingstarna är nestorn och Karins ögonsten Verona’s Bo-Gi, Leuns Veld’s Lord, De Goede Ree’s Metall och dressyrstjärnan Jarno. Efter en skada var Jarno uträknad som tävlingsponny, men när detta skrivs är han i Danmark hos den framgångsrika familjen Aagard Hyrm, vars yngsta dotter Sara har satt i gång Jarno på allvar igen.

Karins fullblodshingst Fabian xx var i somras utlånad för avel till Stuteri Brännebäck och hos Emelie Kärrman finns K2:s senaste stjärnhingst, Kielshoop Honeybee’s Valentino. Han är en sonson till Leuns Veld’s Lord och har lovprisats av testryttare i Holland.

Lisen och Peder köpte

Avelsverksamheten satte fart på allvar när Lisen Bratt Fredricson och Peder Fredricson köpte Karins varmblodssto Four Roses (e Turban Rose-Orthos). Då fick Karin fick loss pengar och kunde köpa Verona’s Bo-Gi.

Han fick tidigt stoägarnas förtroende och användes flitigt i avel, något som gav Karin möjlighet att köpa in det avelsmaterial hon letade efter.

Viktigt med fullblod

Karin Levin Angergård är en person som säger vad hon tycker. Hon har sin åsikt klar gällande ridponnyaveln och hur man ska nå framgång.
– Jag upptäckte fullblodet som förädlare i ponnyaveln när min dotter Cornelia tävlade ponny. Jag köpte en billig ponny åt henne när hon var liten, som hon utbildade upp i klasserna.
– Jag tog reda på vad som fanns i stammen på de ponnyer som var framgångsrika och konstaterade att det ofta var fullblod i dem.
– Tyvärr är det väldigt svårt att få tag i fullblod som lämpar sig för ponnyavel. De måste se ut som en ridhäst, inte vara för stora och inte ha för mycket fullblodstemperament. Det är lite som att leta efter en nål i en höstack, men de går att få tag i.

Byggd på rätt sätt

Vad gäller den internationella ridponnyaveln anser Karin att den holländska ridponnyn ligger nära det hon själv värdesätter.
– Ponnyn ska ha en bra exteriör. Den har lättare för sig om den är byggd på rätt sätt, har en bra huvud- och halsansättning och en bra rygg. Den får inte vara för tung fram och ska ha ett bra hasarbete. Det behöver inte vara så mycket frambensmekanik från början, det kommer när ponnyn blir starkare.

Något som också är mycket viktigt är temperamentet, men det bedöms inte i tilläcklig grad i det svenska systemet, anser Karin.
– Jag anser också att man inte bör avla medvetet för att få fram små ridponnyer. Det finns så många andra raser som är utmärkta för mindre barn. Ridponnyerna kan ofta bli lite för högt i blod för de yngre ryttarna, vilket kan göra dem svårridna. I Holland godkänns inte ridponnyhingstar som är under 140 centimeter.
– Det verkar vara en trend i Sverige att betäcka stora ston med små hingstar, men det är inte ridponnyavel, utan korsningsavel!

Problemet med dessa avkommor är att de är svåravlade, anser Karin. Det kan bli ojämnt och det dyker upp små individer när man minst anar det.
– Jag ser det på några av mina egna ston som inte är lika konsoliderat avlade som exempelvis de holländska ponnyerna, att det tar väldigt lång tid att avla upp storleken på dem.
– Det är en större efterfrågan på ridponnyer som är D-ponnyer. De är ofta lika de stora hästarna till typ, gångarter och temperament, vilket gör att de passar väldigt bra i övergången mellan ponny och stor häst.

Få ston till hingstarna

I dagsläget står några av Europas ledande ridponnyhingstar på Bäckholmen. Verona’s Bo-Gi börjar bli till åren och har gjort sin sista säsong i avel, men hans ättlingar gör sig gällande internationellt, både som avelsdjur som inom sporten.

Leuns Veld’s Lord figurerar också han som en stark förärvare, inte minst via sin son Hagelkruis Valentijn som haft stora framgångar med sina avkommor i Holland.

Trots det har stuteriets hingstar används i väldigt liten utsträckning, endast ett 20-tal ston har seminerats med dem under säsongen.
– Jag vet att jag anses som en kontroversiell person i mångas ögon, medger Karin. Men jag tror inte att det är hela svaret, utan det är nog så att de svenska stoägarna inte riktigt är pålästa eller intresserade av ridponnyavel på det sättet.
– Det är inte bara mina hingstar, utan många riktigt högklassiga hingstar som står till förfogande, och som inte heller lockar många ston.
– Problemet med svensk ridponnyavel är faktiskt inte hingstarna, utan att vi inte har tillräckligt bra ston, säger Karin.

Denna text publicerades första gången 18 september 2014, i Ridsports pappersutgåva nr 18 2014.