Lever drömmen på Lövsta

När Tinne Villhelmson Silfvén blev kontaktad av Antonia Ax:son Johnson i början av år 2000 handlade det om att hon behövde en ryttare till sin 3-årige hingst Weltman. Tinne, med erfarenhet från två OS, tackade ja och mötet på en kall ridhusläktare blev starten på det som i dag utvecklats till ett samarbete och en verksamhet av stora mått. 

– Vi har fått en unik chans att förverkliga våra drömmar – att få driva ett stall så optimalt vi bara kan, att utveckla, förädla och förändra.

– I dag gör vi så mycket mer än bara rider själva, vi får lära oss så mycket nytt: vi bygger anläggningar, står bakom satsningar och delar med oss av vår kunskap. Det är en helt unik arbetsplats på det sättet, konstaterar Tinne Vilhelmson Silfvén. 

Vi möts på grusgången på Lövsta, gården som vuxit sig allt större sedan starten och nu är som en egen liten by av gamla lador, rödmålade stall och böljande hagar.

Innanför grindarna bor Tinne med sin familj, men också Antonia Ax:son Johnsson. Beridaren Caroline Darcourt huserar på en egen liten hästgård vid Lövstas andra anläggning en bit bort, Stjärnborg, där avelsverksamheten bedrivs. 

Var bra på unghästar

Tre år efter att Tinne klev in på Lövsta tog Caroline sina första varv i ridhuset. 2003 var hon en ung ryttare, anställd som hästskötare, som mest ridit hoppning tidigare. Men galoppera snabbt i skogen var hon bra på, och att rida in unghästar. 

– Tinne kom in här som en etablerad ryttare. Jag var absolut inte det – för mig har Lövsta varit som både förskola och skola, säger Caroline Darcourt.

I dag är de ett väl sammansvetsat team, där Tinnes enorma erfarenhet banat väg för Caroline. 

– Det har betytt allt för mig att kunna följa i Tinnes fotspår. Erfarenheten Tinne har gör ju att jag kanske inte behöver gå i alla fällor själv. Det är få förunnat.

Hjälps åt hela tiden

Att Tinne och Caroline levt sida vid sida i över 20 år har satt sin prägel på både arbetsplatsen och dem som personer. 

– Vi har ju hela tiden varandra, i vardagsrutinen och vardagsridningen. Vi rider tillsammans, tittar på varandra, vi bollar, vi diskuterar – det är högt i tak. Det är inte så att inte någon kan tala om för mig om någonting är fel eller tokigt, eller tvärtom. Och det gäller alla här, inte bara oss två. För att man ska utvecklas måste det få vara så, det tror jag är jätteviktigt, säger Tinne.

Det är också där drivkraften finns, den ligger i vardagen – inte i mästerskap, titlar och resor.

– Jag älskar min vardag. Kanske inte när det ösregnar och snöar, det går fel och man ramlar av, men till 99 procent. Det här är det jag vill göra i mitt liv. Tävla är kul, det är ett kvitto på vårt arbete med att utbilda hästar och samtidigt en drivkraft i vår internationella elitsatsning. Men det är inte det som är grundstenen. Grundstenen är vardagen med våra djur, konstaterar Tinne.

Två mästerskapsryttare

Pausen från landslagsuppdrag (den senaste internationella mästerskapsstarten gjorde Tinne på VM 2018) innan årets EM har därför inte påverkat henne nämnvärt.

– Hade drivkraften bara varit att tävla  kanske jag hade tyckt att det var ett jättelångt uppehåll. Nu ser jag det inte så – jag når ju olika mål med de hästar jag har. Ibland dyker det upp olika hinder som gör att man inte kommer så långt som man vill med en del hästar. Jag ser det mer som en resa, att göra hästarna så bra som möjligt.

Nu finns det två mästerskapsryttare på Lövsta, även om Caroline denna gång fick stå vid sidan som EM-reserv – en plats hon är oerhört tacksam för. När hon började som 22-åring fanns den utvecklingen inte ens på kartan.

– Jag kom ju hit och kunde inget alls. Men jag fick sitta på Tinnes hästar, rida fram någon av dem och sådär.

Förtroendet väckte ett driv

Tinnes filosofi är att alla tävlingshästar ska ut i skogen och galoppera på galoppbanan, och under åren har Lövsta ofta anställt ungdomar från både dressyr- och hoppsidan. I Caroline såg Tinne kvalitéer. 

– Jag var flitig och jobbade på, tittade mycket på Tinne och de andra beridarna och försökte göra likadant. Och avslöjade kanske inte hur dålig jag var där i början … 

– Men så fick jag förtroendet att ha Paridon Magi. Det blev hela min grundutbildning på högre nivå. Det väckte så klart ett driv och ett sug att vilja bli bättre. Då förstod jag också hur svårt det var.

Tinne lyfter Carolines personlighet och hur hon passade in i teamet som hennes tidiga styrkor. Ridningen, säger Tinne, har kommit längs vägen. 

Nu står två Grand Prix-hästar till Carolines förfogande, EM-reserven Bournonville och Lord Django. Tanken är att hon ska försöka hålla sig kvar i dressyrens toppskikt och få rida mästerskap. 

– Det är absolut meningen, målet är att vi ska ha flera hästar på den nivån. Det är bara inte så himla enkelt att hitta dem, även om man har möjligheterna. Det gäller alla våra ryttare, att de ska bli så bra som det bara går, klargör Tinne.

Saknar inte jobb

Själv konstaterar hon att hon har huvuddelen av sin karriär bakom sig, även om det inte finns några planer på att lägga tävlingsstövlarna på hyllan. Och den dagen det händer lär det inte saknas arbetsuppgifter. 

– Jag tycker att det är väldigt kul att coacha och leda andra. Att se när de växer och kliver fram, det är lika roligt som att utöva det själv. Jag är mer nervös när Caroline rider än när jag själv rider. Fruktansvärt jobbigt är det, jag håller på att krevera.

En del av något stort

Som ledare vill hon att alla ska känna ansvar, att alla ska känna att de är en del av något stort och att teamet gör det här tillsammans – om någon vinner så har alla en liten del i det.

– Ingen går hit och känner att de går till ett jobb, tror jag. Min känsla är att alla går hit och jobbar som att det är deras eget ställe och tar hand om det. Man ger allt och lite till, säger Caroline.

De beskriver båda att de drivs av att vilja göra Antonia och Lövsta rättvisa, att ge något tillbaka. 

– Vi är väl medvetna om att vi har unika möjligheter och det sporrar oss att leverera, säger Tinne och fortsätter:

– Det är tack vare Antonias engagemang som verksamheten har kunnat byggas upp och utvecklas. Vi har som sagt fantastiska möjligheter, men också högt ställda mål och visioner som vi tillsammans satt upp och arbetar för. I det har Antonia skapat en bra balans och jag tror att det gjort att samarbetet genom åren blivit både givande och nära.

Livet på paus

Under 2024 drabbades Caroline av bröstcancer, och livet sattes på paus under en kort period. 

– När jag blev sjuk visste jag inte hur lång tid det skulle ta, men det kändes otroligt skönt att inte behöva ha den här stressen över hästarna. Den uppbackningen jag fick av teamet på Lövsta har känts fantastisk.

Efter en operation stod det klart att Caroline inte behövde cellgifter eller strålbehandling, vilket gjorde att hon snart var tillbaka i sadeln igen. 

– Man blir lite mer ödmjuk när något sådant händer, man får ett lite annat perspektiv, konstaterar hon. 

Att ens finnas med i truppen till årets EM, och få följa med som reserv, fanns inte i hennes tankar. Det blev en bonus efter en lyckad inledning på 2025.  

”Det gäller att utvecklas”

På Lövsta går alla hästar i stora gräshagar, även hingstarna. Lövsta hade skrivit in hästvälfärd i sin vision långt innan det blev ett större samtalsämne i och utanför ridsportvärlden.

– Hur vi vill hantera våra hästar, vad vi vill be våra hästar om, vad vi vill att de ska ha för liv har alltid varit centralt för oss. Vi har också fått ”shape up” för att hänga med, det gäller att utvecklas och lära sig mer hela tiden, menar Tinne.

De ser på den pågående debatten från två håll. Å ena sidan välkomnar man debatten och kunskapsutbytet – självklart ska vi hantera våra hästar bra. Punkt.

– Å andra sidan så gör sociala mediers drev och beteende en livrädd. Jag har tänkt på det både en och två gånger, om jag verkligen vill rida i det här EM-laget och kanske hamna på en bild som inte ser så bra ut – Hyatt kanske blir lite het och springer iväg och drar in nosen. I dag är det en otäck ton, säger Tinne och får medhåll av Caroline:

– Hur vi beter oss mot varandra i sociala medier är under all kritik. Jag uppfostrar mina barn till hur man ska bete sig, och så ser man hur vuxna agerar bakom ett tangentbord.

Det har hänt mycket under deras gemensamma tid på Lövsta – i dag består Lövsta Stuteri utanför Stockholm av två högklassiga anläggningar, Lövsta Gård och Stjärnborgs Gård. Utöver den egna verksamheten, med gårdar även i Skåne och Florida, står Lövsta i dag också bakom talangsatsningar som bland annat Lövsta Future Challenge. Tinne är involverad i det mesta, men det finns ingen plan på att växa ännu mer.

En satsning för hela livet

– Vi har sagt att vi ska höja kvaliteten men inte bli större. Vi rider inte jättemånga hästar varje dag om man jämför med andra, men vi lägger väldigt mycket tid på det vi gör. Den som rider flest rider nog sex hästar per dag. Jag har väl egentligen bara fyra nu, det tycker jag är lagom.

Varken Tinne eller Caroline har någon önskan om att söka sig vidare i yrkeslivet. 

– Det här är inte bara en arbetsplats, det är en satsning under ett helt liv. Det är klart att det påverkar att man stannar länge. När jag hade varit här i 20 år, sa jag till Antonia att jag tycker att jag får leva i mina drömmar. Men så här bra kunde jag faktiskt inte ens drömma för 20 år sedan att det skulle kunna bli. Jag känner att det här är vårt livsverk, och jag kan inte se mig själv göra något annat, säger Tinne. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 14/2025.