Reportage
24 oktober 2018 19:17
Ridsportplus

Bildspecial: Hemma hos Jan Brink – om nedläggningen och satsningen framåt

En epok går i gravenVad händer på Tullstorp när Jan Brink lägger ner sin hingststation? Följ med till Tullstorp Dressage Stable i ett stort reportage och läs om hur allt började, vad som väntar nu och vilka aktörer i branschen som är Jan Brinks nya samarbetspartners.

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Efter 34 år har Jan Brink bestämt sig för att lägga ner sin hingststation. Trots ett brinnande intresse för avel och avelshingstar är det dags för nya satsningar. Tillsammans med Hanell Dressage Stable, Särö Dressage och Zibrandtsen i Köpenhamn kommer verksamheten på Tullstorp Dressage Stable nu att koncentreras på utbildning av dressyrhästar och dressyrryttare med målet att nå Grand Prix.

Verksamheten med avelshingstar på Tullstorp började förstås med naturlig betäckning, vilket inte var helt enkelt att kombinera med tävlingsverksamhet.
– Allt blev så mycket lättare när vi kunde gå över och jobba med semin, säger Jan Brink.

2006 kom de första hopphingstarna in i bilden. Först ut var Careful (f -95 e Contender-Veritas x) som fick över 200 ston per år.
– Jag älskar det sättet som hoppuppfödarna tänker. De går efter förärvning och prestation. Kannan har till exempel haft över 100 ston på djupfryst. För dressyruppfödarna är det så mycket annat som spelar in.

Tullstorp 2018-10-09Jan Brink Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Jan Brink hemma på Tullstorp. Foto: Lottapictures

Att det är svårt att veta vad dressyruppfödarna vill ha var en av anledningarna till att Jan Brink bestämde sig för att sluta med seminverksamheten.
– Många vill till och med föda upp en allroundhäst och det anser jag vara att gå 20 år tillbaka i tiden. Man kan ibland använda vissa hopphingstar för att förbättra galopp, smidighet och förmåga att samla sig hos dressyrhästarna. Men att använda dressyrhingstar för hoppavel är helt uteslutet.

Ekonomin tyngsta faktorn

En annan anledning till att Jan Brink slutar med seminverksamheten är att samarbetspartnern Christian Hansson lagt ner sin seminstation. Utan en station i närheten som kan ta emot ston för seminering blir det väldigt svårt att fortsätta.

Den avgörande faktorn är dock ekonomin.
– Vi tjänar pengar på seminverksamheten och jag tycker att det är väldigt roligt att arbeta med uppfödarna. Men när vi ibland tjänar lika mycket på att sälja en egen häst som vi tjänar på en hel avelssäsong blir det svårt att motivera. Seminverksamheten kräver väldigt mycket arbete, marknadsföring och personal.

Simmar varje morgon...

…och dansar till Avicii

Namn: Jan Erik Christer Brink. 
Ålder: 58 år.
Bor: Tullstorp utanför Vankiva.
Familj: Hustrun Catharina, 38, dottern Angelina, 8, sonen Oliver, 7, norfolkterriern Mickie, 2 och vakthunden Milton, 1, av rasen hovawart.
Aktuell: Har drivit hingststation i 34 år, som nu läggs ner.
Främsta meriter
•1997
Lag-brons EM i Verden med Martini.
•1998
Lag-brons VM i Rom med Fontana (e Martini).
•2002
Vinner sin första världscup med Briar.
•2003
Individuell silver vid EM i Hickstead.
•2005
Första svensk som vinner hela Aachens GP-championat. Brons både i lag och individuellt vid EM i Hagen.
•2007
Lagbrons vid EM i Turin.

Dansar till: House, Avicii!
Drömmer om: På natten precis vad som helst. Om vi talar om mål var det länge medaljer i mästerskap. Nu är det ett långt och bra liv med min familj och att Tullstorp drivs vidare av en efterträdare. Behöver inte vara någon i familjen, det kan till exempel vara Ida-Linn Lundholm tillsammans med Catharina, om det skulle hända mig något.
Lägger sig senast: Jag försöker senast klockan 23.00, men det är svårt att hålla alla dagar. Men jag stiger upp i princip varenda dag klockan 05.00 och simmar mina 1 000 meter.
Favoritpryl: I jobbet är min Iphone ovärderlig. Privat måste jag säga min Mercedes SLS Måsvinge, jag har ett stort bilintresse. Tror det är en 2011:a eller 2012:a.

Expandera

Avelshingstar...

… som stått på Tullstorp och som Jan Brink särskilt värderar:

• Magini
• Martini
• Eloge
• Sack
• First Wish
• Saigon
• Briar
• Ampère
• Skovens Rafael
• Dragon Welt
• Eclectisch
• Careful
• Clinton II
• Orlando
• Singular La Silla

Electisch_lg-2(1)
Electisch. Foto: Lottapictures

 

Expandera

Jan Brink återkommer till att han vill renodla det han vill satsa på. Nedläggningen av hingststationen betyder på intet sätt en neddragning.
– Den enda gången vi backar är när vi tar sats, säger han.

Tullstorp Dressage Stable kommer nu att koncentrera sig på utbildning och försäljning av hästar och utbildning av ryttare.
– Vi kommer förstås att fortsätta utbilda och ta fram unga hingstar, men under avelssäsongen kommer de att placeras ut på någon lämplig station.

Knytkalasets början

Utöver arbetet med egna hästar, ryttare och elever ingår Knytkalaset och Plantskolan i verksamheten. Det hela började 1998 när Jan Brinks tränare, Kyra Kyrklund, var på väg att flytta till England och Jan Brink, tillsammans med sin sponsor och mentor Åke Björsell, drog i gång Knytkalaset.

Det blev en helt ny träningsmodell för dressyrryttare på högsta nivå. Grundidén var att höja kompetensen bland landets talangfulla ryttare och tränare för att utbilda hästar.
– Tanken var att verksamheten skulle bedrivas på Tullstorp under tre år, åtta-tio veckoslut per år. Alla elever var noga utvalda och en viss omsättning av elever förutsattes.

Knytkalaset närmar sig sitt 20-årsjubileum. Och är här för att stanna.
– Knytkalasets träningsläger betyder väldigt mycket även socialt. De som är med knyter kontakter och kan hjälpa och stötta varandra såväl på träning som på tävling.

Knytkalasets Plantskolor är en satsning som startade 2009 för att fånga upp talangfulla ungdomar, young riders och unga seniorer. Det finns två plantskolor. En i södra Sverige på Tullstorp med Jan Brink som tränare och en i norra regionen utanför Stockholm med Liane Wachtmeister som tränare.

Några av deltagarna är Mathilde Hannell, Lina Dolk, Anna Zibrandtsen, Ida-Linn Lundholm, Sofie Andersson, Emma Jönsson, Carl Hedin, Emelie Brolin, Nina Rademaekers och Lina Jönsson.

Designat själv

Jan Brink har själv ritat och designat ridhus, hingststall och kontorsbyggnad på Tullstorp. Han är väldigt noga med att det ska var toppmodern design samtidigt som det ska vara funktionellt och med miljötänk i botten.

Byggnaderna är konstruerade i betong för att vara brandsäkra och till uppvärmningen används jord- och bergvärme. Han har även byggt en hotelldel med tillhörande tennisbana och spaavdelning. Allt för att kunder och elever ska känna sig väl omhändertagna.
– Jag har egentligen aldrig haft råd att bygga direkt när jag fått idéerna. Det har nog varit bra eftersom jag då automatiskt fått tid att tänka efter ordentligt hur jag ska bygga för att det ska bli optimalt.

Vardag och detaljer på Tullstorp Dressage Stable:

Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Tullstorp ligger norr om Hässleholm i Skåne. Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-22
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Jan Brink vet exakt hur han vill ha det på sitt livsverk Tullstorp. Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Jan Brink Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-12
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Jan Brink Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Det nya boningshuset bekostades genom försäljning av konst. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-53
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg
I sin nya satsning går Jan Brink all in på utbildning. Både hästar och ryttare ska utbildas till allra högsta nivå. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-4
Jan Brink guidar Ida-Linn Lundholm med Fatina. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-28
Jan har blivit något av en mentor för Ida-Linn och han skulle kunna se henne som sin efterträdare. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-29
Ida-Linn Lundholm har varit på Tullstorp i många år nu. Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09I StalletFoto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Stallkatten Tiger håller ett vakande öga över vad som händer i stallgången. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-33
På väggen i sadelkammaren hänger Peder Fredricsons målning av Jan och Briar. Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09KontoretFoto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09KontoretFoto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09KontoretFoto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Jan och Catharina Brink arbetar tätt tillsammans i verksamheten. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-23
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09MedaljernaFoto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-52
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-51
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09RosetterFoto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-35
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-14
Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-27
Jan Brink startar varje dag klockan 05.00 med 1000 meters simning. Foto: Lottapictures
Tullstorp_lg-38
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures
Tullstorp 2018-10-09Jan Brink Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures
Foto: Lottapictures

Nya samarbetet

Den nya verksamheten ska läggas upp tillsammans med tre andra aktörer: Hannell Dressage Stable, Särö Dressage och Zibrandtsen utanför Köpenhamn. Alla anläggningarna är helt fristående och ägs av var och en och har en egen ekonomi.
– Vi är samarbetspartners, inriktningen är densamma, det vill säga förädling och utveckling av unga talanger hästar och ryttare.

Samarbetet går ut på att Jan Brink tränar de ryttare som jobbar på anläggningarna och  hjälper till att hitta hästmaterialet som ska in i verksamheten.
– Och när det är dags för försäljning hjälper jag även till med att hitta lämpliga kunder med det stora kontaktnät jag har byggt upp under alla år som jag har varit verksam.

Verksamheten kommer att inriktas på att ta fram och utbilda Grand Prix-hästar.
– Du kan dela in de svenska hästarna i två kategorier: Championatshästar och GP-hästar. En häst som är lite kort i skritten och för kvick i traven är det inte lönt att visa som hingst eller på årgångstävlingarna, men den kan ändå bli en mycket bättre GP-häst än den som har stora och entaktiga gångarter och inte har huvudet som krävs för att tåla den samling som krävs på den högsta nivån.

Du kan dela in de svenska hästarna i två kategorier: Championatshästar och GP-hästar.

– Det är just denna form av anläggningar som mina samarbetspartners och jag har, som vi behöver i Sverige för att hänga med internationellt. Kunder måste kunna se fler hästar på samma ställe så att de tar steget och reser hit. Enligt min uppfattning behövs det ännu fler koncept som detta och samarbete är A och O. Ett sådant samarbete främjar både avel och sport och på detta sätt producerar vi fler kompetenta unga utbildare som också kan leva på sitt yrke.

Vill inte bli en fabrik

Jan Brink vill inte gå samma väg som Andreas Helgstrand gjort med anläggningar i Danmark, Tyskland och USA med cirka 60 anställda och flera hundra hästar. Han vill känna att han har kontroll över verksamheten – ”Tullstorp Dressage Stable är ett smycke jag vill vårda ömt”. Samtidigt måste han se till att ekonomin går runt.

– Tullstorp står helt på egna ben och måste visa vinst för att kunna utveckla verksamheten som i dag omsätter cirka 25–30 miljoner kronor om året. Men jag vill inte att det ska bli en fabrik.

I dag finns det sju–åtta anställda på Tullstorp, varav tre plus Jan Brink rider. 36 hästar finns i träning varav 18 är egna. Dessutom finns drygt tio unghästar inhyrda på andra anläggningar. Arbetsreglerna följs noggrant men som Jan säger med glimten i ögat:
– Hos oss arbetar inga normala människor, de är lite bättre än alla andra.

Han kommer ofta tillbaka till det där speciella drivet som krävs för att lyckas inom ridsporten.

– Man kommer inte långt med bara talang. Man måste ha den där speciella gnistan också, som gör att man aldrig ger upp. Ungdomarna måste gå utbildningar för att lära sig den teoretiska grunden men sedan är det praktik som gäller. Hästkänsla och ridkänsla kan man inte läsa sig till.

Tullstorp_lg-41
Bakom Jan Brink dansar han själv fram med Briar. Foto: Lottapictures

Enligt Jan Brink startar allt för många ungdomar eget alldeles för tidigt, utan att ha de rätta kunskaperna som krävs för att kunna driva ett utbildningsstall framgångsrikt. Risken är att de inte kan vara ärliga mot kunderna på grund av att de hela tiden behöver fylla boxarna för att få in pengar.

– Man måste ha råd att säga till en potentiell kund att det inte är lönt att lägga utbildning på hästen, om så är fallet. Annars slutar det bara med att alla blir missnöjda.

Stor efterfrågan

Jan Brink föredrar tomma boxar framför att ta in hästar som han inte tror på.

– Å andra sidan gör jag allt för att hitta en lösning till ett samarbete med en uppfödare om det är en häst som jag verkligen tror på. Problemet är ofta att uppfödarna är alldeles för veliga med priset och inte tål att även andra tjänar pengar på hästen. De måste bli mer kommersiella om de vill få ekonomi i sin verksamhet. Sälj om du är nöjd med priset, annars låt bli. Om du får ett vettigt bud på hästen, se till att affären genomförs direkt innan kunden ändrat sig eller hittat en annan häst.

Jan Brink anser att Sverige har många väldigt duktiga ryttare på elitnivå men snäppet därunder är det sämre ställt.
– Där finns det väldigt mycket att göra.

Det finns en väldigt stor efterfrågan på utbildade hästar nu och Jan tycker att de svenska dressyrhästarna står sig väl i konkurrensen internationellt – men det brister ofta i utbildningen.
– Det är också väldigt få ställen i Sverige där du som kund blir mottagen på ett professionellt sätt och kan prova flera hästar på olika utbildningsnivåer. Det är viktigt att kunden känner sig trygg med att den kan få hjälp om det visar sig att det inte fungerar som man tänkt sig med den nya hästen. Det erbjuder vi.l

Hästen som har en

speciell plats i Jan Brinks hjärta.

 Den hingst som betytt mest för Jan är Briar (f -91 e Magini-Krocket, uppf Hans-Yngve Göransson). Som unghingst var han tvåa efter Sack (f -91 e Kaliber-Ceylon) både på bruksprov och vid Breeders Trophy, men Jan Brink var hela tiden övertygad om att det var Briar som skulle bli den bästa GP-hästen.
”Han var långt före sin tid, med spektakulära knärörelser som man inte var van vid på den tiden. Detta har hjälpt honom till fantastisk passage och piaff, vilket också präglar hans avkommor än i dag”.
Briar har genomfört tre OS, åtta världscuper, tagit sju SM-guld och genomfört alla mästerskap elva år i rad. Detta gör honom helt unik bland alla världens tävlingshästar.

Briar

Så började allt:

Besöket i stallet fick hockeynörden på fall

Från ett brinnande hockeyintresse till en av de bästa dressyrryttarna i världen – och nu en av Sveriges mest framgångsrika hästföretagare. Men Jan Brinks väg dit var inte sprikrak.

Efter några framgångsrika år i juniorlaget i ishockey bestämde Jan sig för enbart att satsa på ridning.
– Det har alltid varit mitt måtto att renodla det jag vill satsa och bli bra på. Det innebär ofta att jag måste ta bort något annat.

En militär vid namn Sven Toft hade en dressyrhäst som Jan Brink fick rida på när Toft var på militärövningar. Hästen kunde lite passage och hos Jan Brink väcktes ett intresse för dressyr, även om han på den tiden tävlade både i hoppning och fälttävlan.

Toft hjälpte honom att komma in på Flyinges hästskötarkurs. Flyingechefen Olle Kjellander fick upp ögonen för honom och skickade in Jan Brink till kamrer Gunnar Henriksson för att ordna med anställning.

– De tre åren på Flyinge är de enda i mitt liv som jag varit anställd och inte självständig. Då var det en militär ordning på Flyinge med uppställning på morgonen.

Jan Brink hyrde några boxar hos Åke Henriksson och red bland annat hästar åt Ingvar Henriksson i Staffanstorp.
– 1981 sålde vi 4-årshingsten Brando (f -77 e Brabant-Lansiär) till USA för 350 000 kronor, vilket var ofattbart mycket pengar på den tiden.

Jan Brink slutade på Flyinge när det var nedläggningshotat. I samband med det fick han kontakt med Bruno Albinsson, som då ägde Tullstorp. Där fanns ett kostall med fyra boxar och ett litet ridhus.

Bruno Albinsson och Jan delade på allt, och inga pengar som inte kom från hästverksamheten sattes in i företaget. Totalt fanns det då tolv boxar men inga anställda, Jan Brink gjorde allt jobb själv. De köpte hästar och Jan utbildade dem för att sedan sälja.

– Alla pengar som kommit in har omedelbart gått in i verksamheten.

1982 hjälpte Nina Swaab Jan Brink att komma till George Theodorescu i Tyskland.  Där tillbringade han två år och hade hingsten Courbette (f –74 e Orkan-Polarstern) och en yngre häst efter Ganesco med sig. När Courbette var färdig för GP såldes han och Jan fick 500 000 kronor själv vid affären.
– Så mycket pengar fanns inte! Pengarna stoppades in i verksamheten på Tullstorp.

I samband med att det ”nya” bruksprovet kom 1984 började Tullstorp med träning och visning av unghingstar.
– Under 34 år har vi tagit över 100 hingstar genom bruksprovet och cirka 30 av dem har varit bruksprovsettor.

Tullstorp hade under nio år ett mycket framgångsrikt samarbete med Rolf-Göran Bengtsson, som hoppade bruksprovs–hingstarna.  Ibland grymtades det om att Jan och Rolf-Göran gjorde hingstarna bättre än de är.
– Om ryttarna på bruksproven är för dåliga får hingstarna ingen chans att visa vad de kan. Väldigt skickliga ryttare kan däremot få fram rörelser och hoppning som inga normala ryttare kan få hingstarna att visa. Det är då en avvägning att inte hjälpa hingstarna för mycket men inte heller visa dem för dåligt, anser Jan Brink.

De flesta hästar utbildades till S:t Georges och såldes sedan.
– Det var först när Martini (f -83 e Marino-Utrillo) vunnit bruksprovet och betäckte in så mycket pengar att det var försvarbart att behålla honom som jag kunde satsa på dressyr på högre nivå.

Tullstorp 2018-10-09Foto: Lotta Brundin Gyllensten/lottapictures

Reportaget publicerades första gången i Ridsport nr 20/2018.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden