Steget tillbaka ledde framåt

Några kilometer utanför Venlo i Nederländerna, precis på gränsen till Tyskland, håller hoppryttaren Sanne Thijssen till. Hon delar sin tid mellan den egna anläggningen, där hon har inte mindre än 22 hästar, och pappa Leons stall där hon rider fem hästar om dagen. 

Några lediga dagar finns det inte tid för. De senaste tre åren har Sannes liv gått på högvarv mest hela tiden. När vi ses, en sen eftermiddag då Sanne efter mycket pusslande lyckats hitta en lucka i kalendern, är hon fortfarande i full färd med att ta hand om de sista hästarna för dagen. Hon borstar av det värsta dammet från ridbyxorna innan hon hälsar.

I mitt eget stall ansvarar jag för allt och det blir ofta väldigt långa dagar. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag hinner med allt.

– Jag har inte hunnit byta om, är det okej ändå? Frågar hon och skakar av lite hästhår från tröjan. 

Vi ses på pappans anläggning och föräldrarnas två stora boxrar tassar glatt runt oss tillsammans med Sannes egen blandrashund. Stallet ligger tyst och stilla, de anställda har redan gått hem, men Sanne passar på att jobba lite till.  

– Här kan jag koncentrera mig på att rida men i mitt eget stall ansvarar jag för allt och det blir ofta väldigt långa dagar. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag hinner med allt.

Med ett stall fullt av riktigt fina hästar på hög nivå ser Sanne ut att ha en självklar plats i den absoluta toppsporten framöver, men vägen hit har inte alltid varit enkel. Hon har tvingats klättra upp ur en djup svacka där hon tappade allt självförtroende och var nära på att ge upp om sporten för gott. 

Men, vi börjar från början. 

Sanne växer upp med en pappa som tävlar hoppning på internationell toppnivå och den första ponnytiden minns hon som väldigt lekfull.

– Jag hade full frihet. Vi simmade med ponnyerna och hoppade barbacka och testade hur högt vi kunde hoppa innan vi ramlade av. Det här var en så viktig tid för mig, tror jag. Inte bara för att vi hade roligt utan också för att ponnyerna verkligen visade när de fått nog. Pressade jag för mycket så sa de ifrån direkt.

Redan som sjuåring får hon dock lära sig hur ordentlig ridning ska se ut, mycket tack vare ponnyn Sem, som saknar ett öga och kräver att Sanne planerar anridning mot hinder ordentligt. 

I takt med att ponnyerna blir större och mer krävande blir också ridningen mer seriös. Som 16-åring går hon över till att rida stor häst och som 17-åring blir hon den yngsta ryttaren någonsin att vinna derbyt i holländska Eindhoven.

– Det var första gången folk såg mitt namn på allvar. Du får inte hoppa där förrän året du fyller 18 och jag är född i november så jag kunde starta redan i januari som 17-åring. Det blir svårt för andra ryttare att slå, konstaterar Sanne med ett skratt. 

2018, när hon är 20, tar det dock stopp. Hennes bästa häst, Con Quidam, skadar sig och hennes andra häst Ulena går i pension. Plötsligt vill resultaten inte infinna sig och Sanne förlorar snabbt självförtroendet. 

– Jag började ändra i mitt system och min ridning och det ledde bara till att allt gick ännu sämre och jag började få missförstånd med hästarna. Det blev en nedåt-gående spiral som var väldigt svår att ta sig ur, berättar hon.

Sanne ifrågasatte om hon verkligen var bra nog. Kanske borde hon sluta rida och börja plugga till veterinär i stället? 

En tuff tid följer och Sanne blir allvarlig när hon berättar om den. Stödet från föräldrarna och två nära vänner är avgörande. Till slut bestämmer hon sig för att gå ner i klasserna ordentligt och där kommer både vändningen och en viktig lärdom för livet. 

– Jag var van vid att rida höga klasser och att göra det bra, men plötsligt stod jag med hästar i stallet som inte hade det som krävdes. Jag insåg att jag måste acceptera läget, att alla hästar har en maxgräns och att jag måste lära mig uppskatta varje häst för det den har att erbjuda.

Jag började ändra i mitt system och min ridning och det ledde bara till att allt gick ännu sämre och jag började få missförstånd med hästarna.

När hon väl tar ett steg tillbaka och hittar glädjen i ridningen igen kan hon också börja tänka framåt. 

– Det var frustrerande i början, men när jag började acceptera läget blev också min ridning bättre. Du kommer alltid att ha med- och motgångar i den här sporten. För mig var det där en väldigt tuff tid men den gjorde mig också starkare och bättre på att hantera motgångar nästa gång de kommer. 

 2022 vinner Sanne så sin första femstjärniga Grand Prix och med det är hon med i leken igen på allvar. Att vinsten sker i Rotterdam inför hemmapublik gör den extra värdefull. Samma år vinner hon sin första LGCT Grand Prix i Madrid.

– Det var en väldigt speciell vinst. Jag var sista ryttare ut så när jag red över mållinjen visste jag direkt att jag vunnit. Det var en enorm publik och alla skrek och det var fullt av känslor. 

Den senaste framgången är segern med Cum Laude i belgiska Opglabbeeks fyrstjärniga GP-klass i mitten av augusti. Helgen innehöll också en hel rad med andra placeringar för Sannes alla hästar.

I år rider Sanne i lagtävlingen Global Champions League, GCL, där hon ingår i laget Cannes Stars, med endast kvinnliga ryttare. Bakom laget står Iron Dames som promotar kvinnor i sport.

– Jag vill verkligen göra bra ifrån mig där, framför allt för mitt lag. Självklart vill jag vinna individuellt också, men laget är ändå det viktigaste för mig. När jag fått den här chansen vill jag se till att ge tillbaka. Jag är inte särskilt nervös innan jag rider in på banan i vanliga fall, för jag tänker att jag aldrig kan göra mer än mitt bästa. Men när du rider i lag är det lite annorlunda. Om du misslyckas så misslyckas du för alla andra också. Det är ett stort ansvar. 

Hittills har det dock gått alldeles utmärkt för laget, som ligger i ledning av serien, där 14 lag ingår. Elva av 16 deltävlingar är avgjorda och Sanne har ridit i laget i Stockholm, Mexico City, Miami och Doha.

Det långsiktiga målet är föga förvånande en OS-medalj men nu vill Sanne göra resultat i sporten samtidigt som hon fortsätter utveckla sin egen verksamhet.

– För mig handlar det här inte bara om att göra resultat. Mitt mål är att bygga min verksamhet så att den är precis så som jag vill ha den. Jag vill göra det jag gör i dag men ha ännu fler hästar på den absolut högsta nivån och fler hästar jag kan behålla för sporten. Det är min verkliga motivation varje dag.

Sanne startade sin egen verksamhet för ungefär tre år sedan med blott fyra hästar. I dag har hon ett 20-tal hästar i stallet, fem av dem är redo för 1,50-klasser och lika många är på god väg dit. En del äger hon själv, andra deläger hon och några rider hon åt andra. 

– Det är väldigt spännande. Stallet börjar bli fullt med riktigt bra hästar så nu måste jag vara selektiv. Jag kan inte längre ta in vilka hästar som helst, de måste vara bra nog för att kunna gå de allra högsta klasserna.

 Redan innan Sanne börjar jobba med en häst finns det ett tydligt mål i sikte. Antingen ska den gå hela vägen eller så ska den tävlas upp för att säljas. När hon ser en häst hoppa för första gången bryr hon sig inte om huruvida den hoppar en meter eller en centimeter över hindret. Det hon tittar efter är om hästen tänker till och om den hoppar smart. 

– Om jag kan se att hästen vet vad den gör, om jag känner att den har intelligens när jag sitter på, då blir jag intresserad.  

Fakta

Sanne om sitt nätverk

• Mina föräldrar, Leon och Dorien, är de viktigaste personerna jag har runt mig. De har också hjälpt mig genom tuffa stunder i livet. Pappa låter mig använda hans anläggning och lastbilarna. Det är nästan som att ha en sponsor. Just nu går det bra för mig, men de fanns också där när jag mådde som sämst.

• Mina två närmaste vänner är väldigt viktiga för mig. De har också alltid ryckt upp mig när jag haft svåra stunder.

• Hästägare som jag jobbar med och som ger mig förtroende med sina hästar. Pappa har alltid varit min viktigaste hästägare men nu har jag flera hästar ihop med andra.

• Sponsorn Dirk van Santvoort, vi har samarbetat sedan 2017 och har en bra känsla för varandra. Han låter mig göra min grej. Just nu äger vi 1,50-hästen Guiliguili Nouvolieu ihop.

Expandera

För Sanne är det viktigaste att hästen har en bra attityd till arbete. Den ska alltid vilja hoppa och vilja göra mer. 

– Jag letar helt enkelt efter hästar med ett stort hjärta. De hästar som har rätt inställning kan gå hur långt som helst. Om den rätta attityden inte finns där spelar det ingen som helst roll hur talangfull hästen är, den kommer ändå aldrig nå hela vägen.

 Visst måste hästarna ha scope och teknik men den biten kan komma med tiden, menar Sanne. 

– Min bästa häst, Con Quidam, såg visserligen trevlig ut som 6-åring men jag hade aldrig kunnat ana att han skulle bli så bra som han är i dag. Han växte till sig och visade att han ville göra bättre ifrån sig hela tiden. Han kämpade sig verkligen upp till 1,60-nivå.

En bra häst är sällan enkel – och riktigt, riktigt bra ryttare kan inte vara för normala.

Visst behöver du en häst med bra grund, förklarar Sanne, men du måste också  vara beredd på att jobba med hästen på rätt sätt. Framgång handlar om så mycket mer än att bara ha en talangfull häst. 

– Bra management kring hästarna är så väldigt viktigt. Lär dig vad din häst behöver. Behöver den gå ut mycket? Arbeta oftare eller mer sällan? Var beredd på att anpassa dig. 

 Att hästen har egenheter för sig eller är svår är inget som avskräcker. En bra häst är sällan enkel, menar Sanna.

– Jag tror det här stämmer för de flesta hästar som är riktigt bra. Är de bra så är de ofta lite speciella. Det är nog precis på samma sätt med ryttare. Riktigt, riktigt bra ryttare kan inte vara för normala, haha!

Du missade väl inte…

… proffstipset med Sanne Thijssen i förra numret av Ridsport?
Där tipsar hon bland annat om fördelarna med att rida i skogen. Här hittar du artikeln.

Fakta

Några av Sannes hästar just nu

Con Quidam RB
Holsteiner hingst f -06 e Quinar Z–Cardino 5.

– Con Quidam är min bästa häst. Jag har haft honom sen han var sex och i dag är han 18. Att ha en häst så här länge är verkligen ett undantag. Med honom måste jag se till så att han inte anstränger sig så mycket att han skadar sig. Låter jag honom gå så kör han på ända in i väggen. För att hålla honom fräsch ser jag till att jobba väldigt varierat. Han hoppar faktiskt inte speciellt mycket men när han väl tävlar så vinner han åtta av tio gånger. 

Cupcake Z
ZANG Sto f -13 e Chacco-Blue-Caretano Z.

– Cupcake gjorde sin första fyrstjärniga Grand Prix i år och det här är verkligen en häst jag vill behålla för sporten. Hon kan bli min nästa Con Quidam. Cupcake har det största hjärta du kan tänka dig. Hon kämpar alltid för dig inne på banan, men hon är också lite speciell. Hon kan till exempel plötsligt börja springa och vägra stanna. Så länge hon är fokuserad på uppgiften går allt bra men när jag rider över mållinjen sticker hon. 

– Jag fick henne i oktober 2022 och då hade hon bara hoppat 1,20 med en amatörryttare. Jag startade henne 1,30 i Oliva och under veckan gick hon så bra att jag testade 1,35 och sen 1,40 och hon gjorde det bra. När vi kom hem fick hon lite vila innan vi började gå upp i klasserna igen. I fjol tog vi embryon från henne och det blev två föl i år. Pappan är vår hingst Nondejuh (e Hello u Ulena). 

Make It Happen
KWPN val f -17 e Alano-Carthino Z.

– Det här är min egen häst och efter hingsten I am the gambler (Alano i stamtavlan), som min pappa red innan den såldes till Kent Ferrington. Hingsten dog tyvärr av en hjärtattack senare och jag är väldigt glad över att ha en av hans söner. Jag tror den här kan bli riktigt riktigt bra. Han har rätt kvaliteter och hjärtat på rätta stället. Han har också både scope och teknik, men är samtidigt väldigt stor i kroppen, så jag går långsamt fram med honom. Han hoppar 1,30 nu som 7-åring men måste bli starkare. Den här kommer bli någon att se upp för i framtiden.  

Monfaut Gumo MP
KWPN val f -17 e Comme II Faut-Numero Uno.

– Det här är en 7-åring som redan hoppat 1,40 och bara blir bättre och bättre. När jag började jobba med honom trodde jag inte han skulle kunna bli så bra, men nu tror jag han kan gå hela vägen. 

Keiralanda VDM
KWPN sto f -15 e Douglas- Nabab de Rêve.

Stoet köptes nyligen upp av Sannes sponsor Iron Dames Equestrian. Sanne har ridit stoet ungefär ett år och beskriver Keiralanda som en superfin häst med massor av scope.

– Keiralanda hoppar 1,50 nu, men är på väg  upp i klasserna. Hon är väldigt rar och gör alltid sitt bästa. Hon fajtas alltid för mig inne på banan.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 14/2024.