Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus: Ride-up, screw-up

Nu var det dock ingen tävling vi skulle på, utan ride up. En ride up är en uppsutten träff för landslagsekipagen. Det handlar om teambuilding, att dra upp riktlinjer för säsongen och om att landslagsledarna ska få se i vilken form ekipagen är.

Ride-upen var i Mantorp på Sissi Liljas fina anläggning. Fräscha handdukar på toa, god mat, vackra saker och små tända ljus överallt gjorde det lite lättare att uthärda det faktum att det var februari.

Lördag

06.00 Ut och morgonfodra. Jag gör i ordning allt foder för helgen åt hemmahästarna, kollar att Saga är vaken. Svär på att vi inte ska ha något komma-iväg-gräl den här gången. Alla vet att vi ska ta åtta-färjan, och det ska vi klara!

07.30 Typ inget är klart. Hästen borde stå i transporten men är kvar i boxen. Inser att vi inte kommer hinna med åttafärjan. Alva Trane´och hennes mamma Anna som har gått upp halv fyra och kört ända från Hälsingland sitter på en parkering och väntar på oss. Vi ska samåka med dem och ska ta oss till E:4an för att spara dem en timmes åktid, men nu får de ju vänta ändå.

07.45 Psykbryt. Vi kommer inte ens hinna med halv nio-färjan! Komma-iväg-grälet är ett faktum.

09.10. Vi anländer till färjeläget där Anna och Alva väntar. Vi har med oss min häst Denize därför att sagas ponny Bonnie Bee varit lite förkyld. Denize ska nu lastas över i familjen Tranés proffsiga släp där hästarna står på snedden. Denize har bara åkt vanliga transporter, hon tycker det är konstigt med hög ramp och vill inte gå in.

09.15 Jag och familjen grälar om vem som gör fel med linor och annat. Anna får bommen rakt i mellangärdet när Denize backar ut.

09.30 ca. Vi får in Denize och kan äntligen åka. Jag skäms som en hund och det hjälper bara lite grann att Anna säger att de också brukar bråka. Jag skäms också över att vi lämnar skithögar och spån efter oss på parkeringen för att vi inte hade någon skyffel att få upp det med.

10.00 Jag kommer på att det är Alla hjärtans dag. Skickar ett skuldtyngt sms med några hjärtan till maken. Det han fick av mig denna romantikens dag var alltså ett komma iväg-gräl, ett lastningsgräl, fem boxar att mocka samt lite insläpp, utsläpp och fodringar. Och ett sms, då.

11 cirka. Vi har trevligt i bilen. Saga och Alva pratar om hur de ska komma till OS, jag spelar in det samtalet och lägger ut den på Ponnymammans facebooksida. Som en podd, liksom.

13. ca. Mantorp. Ställer in ponny och häst och installerar oss. Det doftar nybakta bullar i den varma fina kafeterian i stora ridhuset. Man får skriva upp det man tar och betala sen, livsfarligt! Bullarna är ljuvliga, redan där fallerar min nystartade diet.

16-tiden: Alva och Saga rider dressyr för Sissi. Alva har inte heller med sig ”rätt” ponny utan rider sin C-ponny som kallas FP. Det ser fint ut för båda.

17-tiden. Snabbt byte till hoppsadel. Här mesas det inte! Denize är inte van att gå så här tufft, men hon klarar hoppningen på serpentinbågar galant. Hon kämpar alltid på även om hon är trött, den lilla arbetsmyran.

18-tiden. Clinic med Sissis dotter Nina på en svart, maffig dressyrhäst. Jag lär mig också saker. Sissi är fantastisk.

19.30. Vi får jättegod middag av Sissi och hennes man. Några tittar på  Melodifestivalen efter maten, men jag är helt slut och går och lägger mig. Jag är tråkigast i hela världen.

Söndag

07.30 Morgonkoll av hästen, frukost. Pratar med de andra ponnyföräldrarna om ditt och datt. Skönt att bara hänga lite.

09.30. Går till hästen igen. Vafan, tappsko! Som tur är ligger skon i boxen och det finns en tjej där som kan slå på skor, dubbeltur!

08-11. Programridning. Alla rider det nya enstjärniga programmet. Denize kan inte rygga ännu, Saga säger till om det innan och domaren måste därför sätta en nolla på ryggningen. Trots nollan och en fyra för ett omslag i galoppen blir det 64%.

11-12. Hoppning i grupper. Denize har lite svårt med ponnyavstånden men det går hyfsat bra.

13 cirka. Lunch och personliga samtal med Lena B. Vi gör om vårt tävlingsupplägg lite. Ingen vet ännu var SM kommer gå, och det är ett bekymmer att det knappt finns några tvåstjärniga tävlingar för ponny i Sverige.

13.15 Urmockning av box etc. Denize går in utan trassel, puh.

13.45. Vi börjar rulla hemåt.

14.30 Alva har haft jätteont i huvudet hela dagen, och nu känner även jag det, plus en enorm trötthet. Saga och jag börjar tjafsa om en sak. Jag tänker att Alva och Anna aldrig kommer vilja samåka med oss igen efter det här. Aldrig.

15.00 Det är bara Anna bakom ratten som är pigg och glad. Hon är Stålkvinnan. Känner mig jättedum att jag inte kan avlasta henne med körningen, de ska ju ända till Hälsingland. Jag har bara B-körkort och med det får jag inte köra deras kombination.

17.20. Vi ska möta upp Sagas pappa på Stora Essingen för att lasta om Denize och ta med henne hem. Anna frågar om det är krångligt där och jag säger nej, nej det är jättelätt!

17.27 Vi kommer till Essingetorget där jag har någon minnesbild av en öppen yta, men det är inte så öppet ser jag nu. Det som heter Essinge torg är bara en liten slinga. Vi kör runt på slingan och parkerar.

17.30 Vi lastar ur Denize. Storstadsborna gör stora ögon. Våra väskor och kassar hamnar lite här och där i snödrivorna. Åh, varför trodde jag att DET HÄR var en bra idé?? Stora Essingen

17.35 En jättelång dragspelsbuss full med folk kör upp bakom oss och börjar tuta. Slingan som kalas för torg är till för att bussar ska svänga runt tydligen.

17.35 Anna och Alva hoppar kvickt som vesslor in i bilen och drar, jag kan bara hoppas att de hittar ut till E:4an utan problem.

17.38 Bussen har kört in i en snödriva på grund av oss och ska nu dessutom ta sig förbi vårt släp. Bussen backar och trixar och till slut stryker han förbi på en millimeters håll.

17.40 Några nyfikna stadsbor frågar om Denize är en travhäst. Hon lägger en skithög mitt på gatan för att visa vad hon tycker om alltihopa.

17.42 Det kommer en ny buss. Denize har precis gått in, in med kassar och väskor i bilen bara och foten på gasen!

17.43 Jag ringer Alva och frågar om de hittat ut på Essingeleden, det hade tydligen gått bra, puh.

18.50 Saga kommer på att hon har glömt sin resväska i Mantorp. Hon kan inte leeevaaa utan sakerna i resväskan! Kaos och drama och en tonårings dödsångest, precis vad vi behövde nu!

19.30 Hemma. In med Denize i boxen och fixa foder för 6 hästar. Skallen dånar och jag har fått ont i hela kroppen.

Dagen efter pratade vi om vad som gick fel och varför.  Själva ride-upen gick bra. Men att missa två färjor, bråka halva tiden, glömma väska i Mantorp och tro att det ska vara lätt att lasta om hästar på Stora Essingen, det kan man kalla screw-up. Det var väl inte super att inte ha med rätt häst heller.

Som ni märker lägger jag inte mycket krut på att försöka hålla fasad. Jag ger er det osminkade ponnytävlingslivet. Det är bara att tugga i sig att man suger ibland och gå vidare, och hoppas att man någon gång lär sig.

Vi hade iallafall tur med ridningen.

Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus