Rolf-Göran Bengtsson om hållbar träning av unghästar: ”Är inte bättre än vår häst”

I samband med Jönköping Horse Show fick publiken ta del av kunskap från ett gäng erfarna ryttare. Rolf-Göran Bengtsson stod på marken och höll i en träning när Björn Svensson och André Brandt visade övningar i markarbete. Samtalet modererades av Sylve Söderstrand som ställde frågor under tiden.

Profilerna berättade samtidigt mer kring sina erfarenheter av att utbilda unghästar till hållbara tävlingshästar. Clinicen fokuserade på utbildning och hållbarhet hos unghästar, med särskilt fokus på lösgjordhet och långsiktig träning. 

Rolf-Göran Bengtsson, som har flera års erfarenhet av att utbilda hästar upp till Grand Prix-nivå, reflekterade kring unghästens utbildning och betonade vikten av just hållbarhet. Detta för att hästarna ska hålla och kunna vara fortsatt aktiva och friska under flera år framöver. 

– Målet är att hästarna ska hålla så länge som möjligt och trivas på jobbet. Därför är det viktigt med gott management runt hästen, för det är svårt att hitta de där riktigt bra hästarna, säger Rolf-Göran. 

Jag tycker inte att unghästarna behöver samla en massa rosetter

Balansgång mellan mod och försiktighet 

Rolf-Göran förklarar vikten av att en unghäst behöver vara modig, med inte för övermodig. Samtidigt behöver den också vara förslktig, men inte för rädd. Ett exempel på detta är när han jobbade med Casall, som Rolf började rida när hästen var fem år och tog honom hela vägen upp till de största klasserna. 

– Som unghäst var han ganska blyg och tittig. Om han såg något som han tyckte var otäckt så kunde han vända på en femöring och plötsligt vara tio meter iväg åt andra hållet. Detta var inte något man kunde tvinga bort, utan var tvungen att jobba metodiskt och med en tanke bakom det hela få ett samspel mellan oss, säger Rolf-Göran.

Han beskriver hur han närmade sig de saker som hästen upplevde som obehagligt, utan att tvinga hästen. Genom att lugnt och metodiskt rida runt det ”farliga” vågade hästen sedan närma sig det. Efter ett tag lyckades de få förtroende för varandra. Rolf beskriver hur han jobbade med Casall för att bygga upp både mod och förtroende, utan att tvinga fram utvecklingen. 

– Vi växte in i ett samspel mellan häst och ryttare. Att hästen är försiktig är också en god kvalitet. Det är alltid en balansgång. Jag måste ha mod i min häst, men samtidigt måste den vara försiktig om sig. Just den balansgången kan vara den svåraste att hitta i de allra bästa hästarna. 

Inte stora krav för tidigt

Casall fick följa med de äldre hästarna på tävling där han fick gå unghästklasser. Han växte sakta men säkert in i rollen som nästa topphäst. Rolf-Göran betonar vikten av att låta hästen växa och utvecklas i sin egen takt, utan att ställa för stora krav för tidigt. 

– Vi är inte bättre än vår häst och vi måste kunna arbeta tillsammans med den. Jag tycker det är viktigt att man har disciplin hos sig själv som ryttare. Vi ska vara så bra som vi kan i sadeln. Målet är att vi ska få hästarna med oss på ett sådant sätt att de slappnar av när de är på jobbet, säger han.

Frågan är när det då är lämpligt att ställa krav på hästen? Eller snarare när det är lämpligt att ta klivet upp till nästa nivå?

– Det varierar från häst till häst. En större häst som fortfarande växer behöver ofta längre tid på sig för att hantera sin kropp och större galoppsprång. Jag tycker inte att unghästarna behöver samla en massa rosetter och vinna massa klasser, för det tar ofta på slutet av karriären istället. För mig är det mer intressant att ha hästen från den är tio, elva år och så länge den kan och vill vara med, konstaterar Rolf-Göran. 

Balans och framåtbjudning

Björn Svensson och André Brandt satt båda på sjuåriga hästar under clinicen. Rolf-Göran förklarade bland annat hur man kan arbeta med hästen för att engagera bakdelen och samtidigt undvika att hästen blir för kort eller stel i halsen. Han betonar vikten av att rida med kraft från bakdelen framåt, så att hästen behåller balansen och kan bjuda. 

Ekipagen fick träna på övergångar mellan trav och galopp och använda övergången som ett verktyg för att få hästen att bjuda framåt på ett naturligt sätt. Arbetet varierades mellan rakt spår och stora volter följt av arbete över bommar på marken i trav och galopp. 

Rolf förklarar att han själv använder sig mycket av just övergångar i det vardagliga arbetet. Det är ett bra sätt att få hästen att förstå ryttarens signaler och kan skapa bättre bjudning.

Rolf-Göran beskriver hur man kan arbeta med hästen i balans och få den framför skänkeln. 

– Men vad innebär det egentligen att få hästen framför skänkeln?, frågade Sylve Söderstrand. 

– Jag tänker som så att om jag lägger till skänkeln så ska hästen reagera och svara framåt. Det ska inte behövas att man knuffar hästen runt manegen med stora hjälper, förklarar Rolf-Göran. 

André Brandt berättar om sina erfarenheter och att han jobbar med sig själv som ryttare mycket, något som Rolf-Göran poängterar som positivt. 

– Det är intressant och bra att höra. Det är väldigt viktigt för det är inte bara hästen som ska fungera, vi som ryttare måste också fungera. Har vi som ryttare dålig balans så får vi se till att den blir bättre, annars är vi ett hinder för hästen när den ska hoppa och ryttaren inte kan hänga med, säger Rolf-Göran.