Sara Algotsson: ”Hon är en helt makalös häst”

I en lång klass är det just terrängritten som är betydligt längre än i de korta klasserna. I helgen reds det lång fyrstjärnig klass med svenskt inslag både i holländska Boekelo – där Nations Cup-säsongen avslutades – men också i polska Strzegom.

Landslagsryttaren Sara Algotsson Ostholt, baserad i Tyskland, valde att åka de cirka 70 milen till Strzegom istället för den dryga timme det hade tagit henne att åka till Boekelo.

– Jag är otroligt nöjd att jag gjorde det valet, med tanke på underlaget och vädret. Det var ganska blött även i Strzegom när vi kom dit, men underlaget höll väldigt bra i terrängen, konstaterar hon.

Den polska arrangören är flitig – varje år arrangeras flera internationella tävlingar med mängder av klasser. I helgen fanns allt från de allra lättaste klasserna upp till fyrstjärnigt. Även om det inte var några större startfält på högsta nivån var det ingen brist på motstånd. Den långa fyrstjärniga klassen vanns av mästarnas mästare, tyske Michael Jung, som var på plats med sex hästar.

– De har hittat något som lockar i Strzegom, som gör att många åker dit. Sen kan man ibland tycka att det är lite på gränsen, det är så otroligt många banor som står uppställda. Men arrangören har samtidigt så mycket rutin, de är otroligt duktiga på att organisera, menar Sara.

Två hästar till start

Sara Algotsson Ostholt hade med sig hemmaprodukten Cracks Swea, en 7-årig dotter till OS-silverhästen Wega och Chaccos Crack, hingsten som dog i lastbilsbranden 2019, till helgens tävlingar i Polen.

– Swea gick den långa tvåstjärniga klassen och ledde efter dressyren. Men terrängen var ett par nummer för stor för henne, de hade smackat på lite väl mycket där – nästan på gränsen, och där fanns inga alternativa vägar. Swea är fortfarande lite tittig med hindervakter och sånt här, hon bryr sig inte om hindren utan det är atmosfären runt omkring.

– Hon har gått från klarhet till klarhet. Men för henne var det lite för stort denna gång, för hennes mentala status. Jag valde att avbryta men sen fick jag lov att träna på banan efteråt, så jag kunde hoppa alla olika kombinationer. Det var otroligt snällt av arrangören, säger Sara.

”Hon är helt enorm”

Helgens huvuduppgift var den långa fyrstjärniga klassen med unga stjärnskottet Dinathia (HANN sto f -16, e Diacontinus-Natiello xx, uppf Werner Kaiser, äg Sara Algotsson Ostholt och Chevau AB), som går under smeknamnet Daisy. Debut på nivån utgjorde inget hinder för stoet som startat två korta fyrstjärniga under året.

Hon har ett otroligt påskjut, vilket man gärna vill ha, men när hon blir nervös så skjuter hon på ännu mer. Det gäller att få henne att bära sig också.

– Hon är enorm den hästen. Vi har fortfarande en del att jobba med i dressyren, hon har ganska mycket nerv där än så länge. Hon har ett sånt otroligt påskjut, vilket man ju gärna vill ha, men när hon blir nervös så skjuter hon på ännu mer. Det gäller att få henne att bära sig också, inte bara skjuta på. Det kommer ta sin tid men det blir hela tiden bättre. Hon måste bli starkare i bak för att orka bromsa upp. Nu blir det att hon kortar halsen lite för mycket, och istället inte kortar sig så mycket bakom sadeln. Så än så länge är vi inte i topp i dressyren, men det får ta sin tid.

Klassen, med åtta ekipage till start, vanns av Michael Jung som tog ledningen direkt med 10-årige Jim Knopf P. Sara valde att inte pressa Daisy mot klockan i terrängen, och galopperade i mål på tiden 10.37 vilket gav 14,8 tidsfel. Efter en avslutande hoppning där stoet var felfri på hinder blev det till slut en tredjeplats.

– Hon är bara åtta år och jag åkte inte dit för att på något sätt rida inom tiden, utan verkligen guida henne runt och se hur hon är de här sista minuterna på banan. Att få en behaglig upplevelse och inte känna sig helt slutkörd på slutet. Hon kändes otroligt fin.

Över tio minuter i terrängen

I kort fyrstjärnig klass är ekipagen ute i terrängen 6,5-7 minuter – i lång klass väntar cirka tre minuter till.

– Det är de minuterna som blir annorlunda – det är då hästarna börjar bli trötta och det börjar kännas i kroppen, det är de minuterna man inte är van att gå, konstaterar Sara.

Det är en del av hästens utbildning, att lära känna varandra och skapa de bästa förutsättningarna för framtiden.

– Det är klart att man inte vill rida så många långa tävlingar varje år, men samtidigt så ska du rida lång klass på mästerskapen. Har du ridit den typen av klass för få gånger har du inte lärt dig att känna hur hästen fungerar de där sista minuterna. Det är en del av hästens utbildning, att lära känna varandra och skapa de bästa förutsättningarna för framtiden. Så ser jag på det, hela tiden.

Ingen brådska med mästerskap

Nästa år är ett EM-år, lite av ett mellanår sett till mästerskap. Om Dinathia är aktuell där är inget som Sara Algotsson Ostholt funderar så mycket på nu.

– För hennes del har det mest med styrkan att göra. Jag tror absolut inte att hon skulle ha några problem med hoppningen och terrängen, inte heller att galoppera runt där. Men hon måste först bli lite starkare i dressyren, något som hon också har med sig i terrängen. På ett mästerskap är allt trixigare, det är ännu snabbare beslut som måste tas under terrängens gång. Men det är ett helt år kvar, konstaterar hon.

Sara har suttit på många mästerskapshästar i sitt liv, men Dinathia är något alldeles extra.
– Jag fick hem henne i december när hon var fyra år. Jag red ut i skogen och galopperade, och kände direkt att med den här hästen skulle det inte vara några problem att rida femstjärnigt. Jag har aldrig känt så med någon häst förut, jag har aldrig suttit på en sån häst någonsin. Hon är helt makalös. Helt makalös. Det gäller bara att jag hänger med.

Resultat Strzegom

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Sara Algotsson Ostholt (@saraalgotsson)