Snubbel på mållinjen

Jag och Sabrina lastade lilla lastbilen med en nyklippt grå som precis laddat om med några extra dressyrpass och galoppjobb. Flyinge fick räcka som hoppuppladdning, eftersom hoppningen på fälttävlan är enklare, och han ändå har hunnit med ganska många starter i år, trots sårskador som stoppat två championat.  Ett terrängpass hanns med också, i Dagstorp, en del teknikträning på vatten, och även nån större grav, sånt som måste vara uppdaterat.

Vi hade vår uppstallning hos min kompis Alice Naber-Lozeman i Holland, som samma morgon kommit hem från Boekelo, där hon blev placerad och dessutom Holländsk mästare, så stämningen var på topp hos dem, jag trimmade litet både på hoppbanan och gjorde sista check att nedhoppen i vattnet satt, och allt kändes perfekt. Efter en god middag på traditionellt holländskt vis med någon potatis-morot-lök-stamp med skinkbitar i (jättegott) drog vi vidare mot Le Lion, som ligger 30 mil efter Paris.

Lyckades undvika alla köer och kom fram på tisdag morgon. Lätt jogging på kvällen, sen besiktning och en genomkörare på onsdagen, sen dressyr på torsdag. Jag värmde en gång innan, eftersom han kan vara litet het, och han skötte sig perfekt på banan. Tyckte det var litet halt och höll emot litet i galoppen, speciellt då vi hade både ökning på volt, halvt igenom och förvänd på volt.

Terrängbanan var som vanligt lika fantastisk, jag har aldrig sett en så vacker bana, och de överträffar sig själva varje gång med snickarglädje.  Vi hade kollat allt, planen klar, alla minuter på plats (vi mäter banan och kollar så att vi inte ligger för fel på tempot utefter banan), som i detta fall var 9 minuter, vilket är ovanligt långt för en CCI* För 6-åringar är det ganska tufft, och det visade sig också att en del litet mer dressyrbetonade hästar inte orkade riktigt, bland annat ledarna i både 6-och 7-årsklasserna fick utgå.

De flesta kom dock runt bra, och utan tidsfel. Jag hade en mycket bra runda på gång, och bara tre hinder kvar, när Greyman efter ett högt uthopp ställde sig på sin egen framsko, snubblade och gick ner på knä. Där tog resan slut för oss, men ingen av oss blev skadade, bara väldigt snöpligt. Och vi som så himla gärna ville hoppa på söndagen, eftersom det hittills är hans starkaste gren.  Måste dock vara nöjd med hans inställning och alla de 19 hinder han hoppade felfritt. Det bådar gott för framtiden.

Nu får vi slicka såren, det har inte varit det bästa året för någon av hästarna, trots en del framgångar. Så är det med hästar och det är bara att ta nya tag! Närmast på programmet står träning med Sylve på Skönabäck, sen Riders Trophy i Helsingborg i helgen, så Bluppan får lufta sig litet. Fälttävlan slut för i år, hade gärna förlängt säsongen just i år, men får fokusera på att komma ut starka nästa år istället. Tur man har några fina hopphästar som kan hålla motivationen igång såhär på hösten, det var ju inte dåligt vad det hade regnat heller… vi hade hunnit bli bortskämda med 25 grader i Frankrike, det är ju lätt att vänja sig vid…

Ciao Anna